Takläggning på Scala i mars 2014

Den här takläggningen fick mig att minnas första gången jag såg bio Scala, eller det som blev det nya bio Scala. Jag var väl knappt sex år då jag med pappa kom mig till denna byggarbetsplats, ett ord som knappast användes den tiden. Troligen sa man endast ”bygge”. I alla fall minns jag den enormt stora och höga, spirade konstruktionen där en svarthårig man klev omkring och högljutt delade ut anvisningar åt ett par andra på bygget där de, ”svindlande högt” klev omkring. Under kriget hade det inte byggts nästan någonting förutom folkhögskolans internat. Frontmannagårdarna hade inte börjat byggas ännu och denna min första kontakt med ett ”bygge” har stannat kvar i minnet.  Ja, jag kunde ha blivit byggmästare, så intressant var det hela, men ...

Och nu har sen hösten, med ett längre avbrott och ”pressor” på, arbetet på nytt kommit igång och snart är hela huset täckt med nytt plåttak. Och så börjar jag komma ihåg, första filmförevisningen ”Pauligs djupfrysta” (i färg?), en reklamfilm för K-köpmännen, sen en Snövit eller Pinocchio – eller båda. Den svenska filmen ”Rännstensungar” och likaså ”En fluga gör ingen sommar” tillsammans med Folke. Sen biografen byggts om, en cinematoskopfilm 1957, då jag redan gått ut samskolan. Men vad den hette minns jag inte.  Nu blir det biobesök, kanske en gång i året. I Jakobstad.

Scala från söder. Notera att snörasräcket hamnat vid sidan av nödutgången! F.d. Hugo Caséns gård i vänsterkant. Förstoring.

Detalj. Förstoring.