XVII. STADENS INFRASTRUKTUR OCH ALLMÄNNA SERVICE UTVECKLAS

Levande bilder gör sitt inträde


I okt. 1908 fick Nykarlebyborna för första gången se ”levande bilder”. Bröderna Holmström hade startat en biografteater under namnet Sagoland Biograf C:o. Söndagen den 8 okt. hade biografbolaget sin premiärförevisning på rådhuset inför en talrik publik. Bilderna, vars motiv ej omnämnes, betecknades av ortstidningen som intressanta och tydliga, men filmen kördes så snabbt, att man knappt hann läsa den franska bildtexten. Detta hade kanske ej så stor betydelse, då någon översättning ej gavs. De följande föreställningarna lyckades bättre och det framhölls snart, att biografen gav samma bilder som en av de bästa biograferna i Helsingfors. Programmen var vid denna tid uppdelad på 6—7 olika delar från skilda ämnesområden. Den 15 okt. gavs sålunda Gendarmens ära (drama), Ett modernt sågverk (naturbild), Lucia de Castellamara (drama), Från italienska Rivieran (naturbild), Jonglören (komisk), Vyer från Norrland och Ofrivillig tjänstgöring (komisk). Den 11 okt. hade man visat bl.a. En vandring i Sudan (naturbild), Från Zambesi till Central-Afrika (d:o), De två bröderna (bild ur livet) och Vyer från när och fjärran. Den 23 okt. upptog programmet bl.a. Bilder från Konstantinopel och från Hawaji. ”Dylika bilder utvidga åskådarnas geografiska kunskaper”, men ”de komiska bilderna … väcker dock den största munterheten”, konstaterar ortstidningen.

Den 28 dec. gav biografen sin sista föreställning. Företaget hade visat sig olönsamt trots turnéer även ut på landsbygden. [En notis ur ÖP om att verksamheten upphört.]

Nästa gång vi hör av en filmförevisning är i april 1910 då kinematografen Elektro Biograf förevisade levande bilder i ett stort tält på torget för en talrik publik. Liknande ambulerande föreställningar ägde rum även under den följande tiden. I dec. 1921 fick staden en fast biografteater i finska arbetarföreningens hus vid Karleborgsvägen 1 (f.d. Ringska gården). [Scala] Biografens ägare var Alex. Anttila och föreställningarna ägde rum varje söndag kväll och tog c:a två timmar. Företaget gick i konkurs 1930 och övertogs då av Nykarleby ungdomsförening med Josef Herler i spetsen. Denne avsåg att skapa en kombinerad teater och biograf för staden, vilket även lyckades för en tid. Biografen inköptes 1936 av Reino Tallbäck, som byggde om huset och drev verksamheten ännu 1975 under firmanamnet Bio Scala.



[En soldat eller miltär med sällskap framför bioentrén. Arna Brännkärr tillhandahöll. Förstoring.
Stig Haglund digitaliserade. (Inf. 2013-12-08.)]


Sedan TV gjort sitt inträde på 1950-talet bildade man 1969 med polismästare Carl Kronqvist som drivande kraft ett centralantennandelslag i staden och byggde en centralantenn. Antennbyggandet spred sig snart över hela norra delen av svenska Österbotten med Nykarleby, Jakobstad och Oravais som centra. Syftet var att förbättra se- och hörbarheten, vilket även lyckades. Till systemet anslöts i Nykarleby även kabel-TV för kommunal information och räddningstjänst m.m.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 485.



*       *       *




Ofullständig sammanställning över biografverksamhet i staden

         
Namn Start Upphörde Plats Ägare.
Sagoland Biograf C:o 1908, 8 okt. 28 dec. Rådhuset Bröderna Holmström
Elektro Biograf 1910, april   Tält på torget  
[Andra kringresande kom efter.]        
Röda Stjärnan 1921, dec.   Karle-borgsg. 1 Alex. Anttila
Finlandia 1926         ” Alex. Anttila
  1930         ” Nykarleby ungd.för.
Bio Scala 1936, sept         ” Reino Tallbäck och Runar Bäck Nybyggnad 1945.
Kulturhuset Scala 1984?         ” Juthbacka teater r.f.

Enligt Kurre fanns både Finlandia och Röda Stjärnan 1926. Jag får det inte att gå ihop med tanke på att Nykarleby arbetarförening övertog Karleborg 1948, där man kunde ha tänkt sig att Röda Stjärnan fanns.


Nästa kapitel: Stadsbiblioteket.



*       *       *


Ännu i slutet på sjuttiotalet var Reino Tallbäck engagerad i biografen. Föreställningar gavs fredagar och söndagar och affischerna var uppsatta bland annat vid vid Samskolan, Brostugan och vid Hanséns café (Jakobstads Telefon i dag), mitt emot församlingshemmet. I dag äger Jutbacka Teater r.f. byggnaden.

 


Jorma Metsos minnen:

På biografen Scala har man slunkit in ibland när kassan var på plus. Pengar var en ständig bristvara. Handelslaget köpte lingon som man plockade samt ibland papper som man samlat in i staden. Ibland fick man springa ärenden åt blomstertanten på Kyrkogatan. Man vittjade även trallen framför kiosken i Esplanaden. Och hittade man något av värde på soptippen vid Kovjokkvägen kunde man avyttra det i kamratkretsen. Nöden är, som alltid, uppfinningarnas moder. Att se film var ju trots att syndigt enligt den allmänt rådande bigotta religiösa tron bland många vuxna. Vilket gjorde de sporadiska biobesöken än mer spännande. 

(Inf. 2013-12-09.)



Läs mer:
Den första biografen omnämnd i Ett jul- och hembygdskåseri av J. L. Birck.
Ur Österbottniska Posten:
- (1908) Verksamheten upphört.
- (1922) Krönika av Kurre.
- (1926) Krönika av Kurre.
- (1926) Krönika av Kurre.
- (1928) Renovering av biograf Finlandia.
- (1942) Joupers planerade biograf.
- (1944) Repertoaren av Lars Pensar.
- (1945) Byggandet av den nya biografen.
- (1956) Biografen moderniseras.
- (1957) Biografen moderniseras.
- (1958) Intervju med Reino Tallbäck.
- (1959) Program.
- (1960) Utbud av Lars Pensar.
Några filmminnen – ur ett historiskt perspektiv av Folke Holmström.
Biografer i Uppslagsverket Finland.
Takomläggning på Scala av Lars Pensar.
(Rev. 2018-10-14 .)