Minnesord  Paul Forsgård

Director cantus Paul Forsgård avled i Nykarleby den 1 februari [2016]. Han blev 85 år gammal.

Paul Forsgård var under flera decennier en färgstark personlighet i Nykarleby med omnejd.

Många österbottningar minns honom som kantor, körledare eller musiklärare.

Tusentals österbottningar har konfirmerats, vigts till äktenskapet eller lagts till gravens ro till tonerna av hans sång och spel. Vid julbönerna i Nykarleby fullsatta kyrka blev under många år solosången ”O helga natt” för många en av julens höjdpunkter. Likaså minns många honom för hans förnämliga framförande av sången ”Jag är främling” vid otaliga jordfästningar.

Paul Forsgård [född i Jeppo] kom till Nykarleby församling 1958 efter en kortare sejour som tf kantor i Kottby svenska församling. Forsgård verkade sedan som kantor i Nykarleby ända fram till sommaren 1988 då han drabbades av en stroke. Forsgård utexaminerades som kantor från Sibelius-akademin 1957. Under många år uppträdde han tidvis med sång och musik i dansbandet Rythm Boys som var ett mycket populärt dansband i Österbotten på 1950- och 1960-talet.

[En orkester uppstår
Orkesternamnet Rythm Boys användes redan 1951 av fyra musicerande Purmoynglingar. Gruppen slutade 1953. Följande år började två av Purmopojkarna, Rolf och Rafael Hellsten, spela med Jeppobröderna Yngve och Lars Forsgård, och den nya orkestern
fortsatte att använda namnet Rythm Boys.
     Också den äldre brodern, Paul Forsgård, som studerade vid Sibeliusakademin, deltog då och då som solist fram till sommaren 1959. Han spelade även dragspel och fiol, men danspubliken kommer nog bäst ihåg honom för hans känslosamma sångstil.

Orkestern Rythm Boys av Alice Lillas.]

Vid sidan av sin tjänst som kantor dirigerade Forsgård med framgång under många år Nykarleby manskör och en flickkör vid Nykarleby gymnasium. Kyrkokörens medlemmar minns honom speciellt för hans ambitiösa instudering av den repertoar som skulle framföras; sångarnas karaktär och nyanser fick inte slarvas bort. Paul uppträdde i flera sammanhang som barytonsolist i stora körverk, bland annat i Bachs Matteus-passionen.

Forsgård var under sin aktiva tid en av krafterna bakom musikinstitutet i Jakobstad i början av 1970-talet. En kort tid verkade han som institutets rektor. Under årens lopp undervisade Forsgård i sång och musik vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby [och vid gymnasiet]. Otaliga unga i Jakobstads- och Nykarlebynejden fick genom honom en känsla för pianospel och sång.

Paul Forsgård hade en bullrande humor och ett skratt som lätt smittade av sig. Jag hann arbeta tillsammans med honom i Nykarleby församling ett knappt år 1987–1988. Han var en känslig konstnärspersonlighet och jag minns hans vånda inför solosångerna vid jordfästningar, där hans empatiska medkänsla och känslighet kunde göra rösten rörd och ibland opålitlig. Denna känslighet noterade inte alla, men den var en viktig del av hans person och han hade själv inte alltid lätt att hantera den.

Som kantor ordnade Paul en välgörenhetskonsert för barnen vid barnhemmet Sparvboet som på detta sätt fick nya cyklar för barnen. På äldre dar återkom han ofta till den välbesökta konserten och till barnens glädje över cyklarna som en av höjdpunkterna i hans professionella liv.

Paul Forsgård levde för musiken och musiken levde i honom, ända intill slutet. På julannandagen senaste år satt han med tårfyllda ögon tillsammans med sönerna Nils Erik och Håkan i deras lägenhet i Nykarleby och lyssnade på Jussi Björlings version av ”O helga natt”.

Nu har Paul Forsgårds egen sång tystnat, men den lever kvar som en vacker och fyllig röst i många av oss som hade förmånen att känna honom i hans krafts dagar.