NEKROLOG

Ull-Britt
Gustafsson-Pensar

Född: 26.11.1931
Död: 30.12.2024

Ull-Britt ”Ubbi” Gustafsson-Pensar föddes som äldsta av tre systrar till familjen Gustafsson, och hon bodde hela sin barndom och ungdom vid Tullbron i Lovisa. Efter studenten flyttade hon till Helsingfors för att studera. Hon utexaminerades till filosofie magister och jobbade som lektor i modersmål i Broban (Läroverket för gossar och flickor).

År 1976 gifte hon sig med Ernst Pensar och flyttade till sin nya hemstad Nykarleby, där hon fortsatte att jobba som modersmålslärarinna. Hon hade ett mycket gott samarbete med Kuddnäs museum där hon fördjupade sig i Topelius verk. Ubbi skrev texter och verk och var aktiv inom olika kulturhistoriska föreningar, bland annat i Edith Södergran-sällskapet [och Diktens Dag].

Ubbi var även medlem i Finlands svenska psalmkommitté åren 1975–1983. Musiken var alltid en viktig del av Ubbis liv och den fick hon hemifrån där det alltid sjöngs och spelades. Pappa Snutte sjöng i Fridolins sångare och Astrid-moster gav pianolektioner. Under studietiden sjöng Ubbi i Akademiska Damkören Lyran, och hon var också med och grundade körens understödsförening Harpan 1966. Hon var mycket stolt över hederstiteln Hedersharpa som föreningen tilldelade henne.

Ubbi hade en stark tro som gjorde att hon var trygg i sig själv. Sin starka tro hade hon fått av sin mormor Emilie Block (f. Erlenheim) och den kom att visa vägen för henne gällande både livet och döden.

Intresset för det tyska språket och därmed litteratur och andra språk kom likaså från mormors och morfars hem. Ubbi skrev och översatte många psalmer, något som säkert också har sin grund i hennes mormors sätt att se på livet. Mormor Emilie var född i Reval 1877, och vi hade en oförglömlig resa med Ubbi till Tallinn och Keila år 2012 då vi för första gången hälsade på släkten Erlenheim. Det gamla huset finns ännu kvar i Keila.

Min moster och gudmor Ubbi blev den människa som betytt mest för min syn på livet. Hon höll mig i famnen när jag döptes och jag var bredvid henne när hon nådde livets slut. Kontakten med henne bröts aldrig. Hon hade en enastående förmåga att dela med sig av sin trygghet och låta människan i hennes närhet bli sedd som hon var.

Jag var ofta hos Ubbi i min barndom då hon bodde i Helsingfors. Vi gjorde otaliga utflykter och det hörde till traditionen att varje gång åka med spårvagn till Stockmann och prova hattar på hattavdelningen.

En av de roligaste sysslorna var att sitta i hennes kök på den höga pallen vid fönstret och blanda kryddor i hennes mortel och samtidigt lyssna på hennes berättelser medan hon lagade mat. Hon var ju en livsnjutare av rang: älskade god mat och efterrätter, något som mitt barnbarn har fått ärva av henne. Ubbi var bra på att berätta historier bland annat från sina resor som hon gjorde runtom i världen då jag var liten.

År 2020 flyttade Ubbi tillbaka hem till Lovisa. Det var en stor glädje att få henne hit. Vi fick en mycket fin tid tillsammans med många roliga minnen,