Diktens dag 1981 skulle också firas på Kuddnäs, ute i parken, men man fick göra som man hade befarat i tidningsannonsen: ”Ifall av regn hålles festen i Gymnasiet, f.d. Seminariet”. Enligt en anmälan i Pohjalainen blev det trångt och varmt i festsalen för de ca 300 festdeltagarna. Mikrofonerna, som i all hast hade flyttats till den nya festplatsen, fungerade inte till belåtenhet, men stämningen var överväldigande, och skribenten säger sig avundas grannstadens tillgång till värdefullt kulturellt utbud och intresserad publik.
Det finns ett protokoll från ett möte som festkommittén höll på Kuddnäs den 20 september 1980. Man började alltså förberedelserna i god tid. Datum, söndagen den 2 augusti 1981, fastslogs och man beslöt att inbjuda ett antal författare att sända in tre dikter per person, dikter som sedan skulle framföras av deltagare i en kurs i välläsning vid Arbetarinstitutet. Marthorna skulle vidtalas om servering av samma slag som 1979, och man skulle anhålla om ekonomiskt bidrag från skilda håll. Paragraf 6 lydde såhär: ”Till protokollet antecknades att kommittén även anhåller om vackert väder.”
Den 24 oktober 1980 sändes breven till de utvalda författarna, som då upplystes om att dikterna skulle ingå i ett collage ”Röster från diktens landskap”. Så blev det. 11 författare sände in dikter. Programmet bestod dessutom av dikter av Hjalmar Krokfors, upplästa av författaren, som hade valt rubriken ” Från Dömossa träsk till Gullkrona fjärd”. Därefter det redan nämnda collaget. Efter pausen sjöng Gunilla Josefsson och Marianne Segerstam, ackompanjerade av Christine Julin sex sånger, och efter allsång blev det dags för ”Te för sju”,ett miniatyrskådespel av Lars Huldén”. Personerna var den här gången delvis de samma som vid den första tebjudningen, d.v.s. Topelius, Lybeck, Gånge Rolf, Knape och Eklund, men dessutom ”en poetissa”, som visade sig vara Gurli Lindén, spelad av Katarina Fors, och ”Kungen”, dvs. Diktarkungen Runeberg. Gösta Ågren hade anhållit om befrielse från medverkan.
Det är lätt att se att det här programmet inte medförde så stora utgifter som det program som den första Diktens dag medförde. Bidragsgivarna, som blir avtackade i programbladet, är Nykarleby stad och Helsingfors Aktiebank i Nykarleby. Östen Engström ledde programmet.
Diktens dag 5–7 augusti 1983
I juli 1982 inleddes planeringen av den tredje Diktens dag. Det finns två protokoll, av vilka det ena visar att man redan då tänkte sig ett program fördelat på tre dagar. I det första mötet den 7 juli deltog Östen Engström, Margit Westerlund, Gun Sandås, Bo Kronqvist, Odert von Essen och Bengt Kummel. Då tänkte man sig ett tvådagarsevenemang, men den 12 juli hade ett seminarium kring temat ”Uppläsning” kommit till. I det protokollet nämns också Ull-Britt Gustafsson-Pensar och Carita Björkstrand som önskvärda medverkande.
Den 17 juli 1983 sändes ett brev till Nykarleby stad i vilket programmet presenterades. Man anhöll också av Stadsstyrelsen om ett bidrag om 5.000 mk för Diktens dag 1983. Mycket intressant är det sista stycket i brevet. Citat: Samtidigt vill vi meddela Stadsstyrelsen om att Festkommittén även beslutat att till Kulturnämnden i Nykarleby stad sända en skrivelse med begäran om att Kulturnämnden från 1985 skulle överta ansvaret för Diktens dag och då fortsätta i enlighet med tidigare års erfarenheter och låta Diktens dag bli vår stads ”kommunens dag”.
I programmet för huvudfesten söndagen den 7 augusti tackar arrangörerna Nykarleby stad, Svenska Kulturfonden samt bankerna i Nykarleby för understöd. Det ser ju bra ut, men det gick inte som önskat. Hur det gick, det skall framgå i följande avsnitt. Så mycket kan redan nu sägas att den anhållan som gjordes i juli 1983 är det första tecknet på att Diktens dag skulle få en annan arrangör i framtiden.
Det blev fest i tre dagar. Fredagen den 5 augusti blev det ”Önskedikt” i Nykarleby kyrka. Viola Renvall, som också uppträdde på huvudfesten, hade fått en särskild inbjudan. Av programbladet framgår att Ull-Britt Gustafsson-Pensar och Östen Engström sammanställt ett program av dikter som ett antal personer hade önskat få höra. Stina Engström, Östen Engström och Martin Kurtén läste, Gunilla Josefsson, Marianne Segerstam och Bjarne Sjöblom sjöng, Tomas Lönnqvist satt vid orgeln och Birgitta Forsman spelade flöjt.
Följande dag var det seminarium kring ämnet ”Uppläsning” på Kristliga Folkhögskolan. Ett glädjande antal intresserade hade anmält sig. Östen Engström behandlade ämnena röstbehandling och talteknik, Martin Kurtén stod för tolkning och gestaltning och Kristin Olsoni framförde synpunkter på planering av uppläsningsprogram. På söndagen firades huvudfesten i seminarieparken. Det finns en skiss som visar var man uppträdde, alltså framför huvudbyggnaden, och var bänkarna från olika ställen i staden skulle placeras. Jag vet inte vilka som bar bänkarna, men minns att Ragnar Mannil och jag en gång medverkade med den aktiviteten och att han då sade: ”Vet du Ull-Britt, det här är kulturarbete”. Det var ett aktningsvärt antal bänkar som skulle placeras. Publiken var som brukligt stor. Plats fanns också för radions bil.
Programmet inleddes med visor framförda av Teaterhögskolans tredje årskurs, som Östen hade nära relationer till. Sedan läste Viola Renvall egna dikter. Hon hade kallat inslaget ”Blå vind över gräset”. Därefter var det tid för ”Sista koppen te”. Lars Huldén hade igen lyckats leverera ett ”miniatyrskådespel”, som väckte publikens förtjusning. Den här gången var Wichmann, alltså Gånge Rolf, värd och gäster var Topelius, Lybeck, R.R. Eklund, Rundt och Maria Castrén, organist och musiklärare vid seminariet, samt en anonym gäst, som visade sig vara Olof Granholm. Hans funktion var att genom sin närvaro närmast skrämma slag på de övriga tedrickarna. Det kunde ha varit Lars Huldén själv. I sin första diktsamling ”Dräpa näcken” skriver han:
Så jag bär mig åt!
somliga pekar på mössan
andra på kängorna
återstår bara att bränna av
ett hagelskott i kristallkronan.
Olof Granholms fordon, en knattrande moped, hade samma effekt som hagelgeväret, för att inte tala om hans kontrovers med ”militaristen” Topelius, den blodtörstiga författaren till Fältskärns berättelser.
Efter pausen med servering, konst- och bokutställning blev det mera uppläsning. Martin Kurtén läste Martinson och teaterskolans elever texter av Tomas Mikael Bäck, Stina Ekblad, Hans Fors och Inga-Britt Wik. Programvärd var Bengt Kummel.
Efter succén med den här Diktens dag var det klart att det skulle bli en fortsättning. Det blir det alltså också på den här krönikan.
Diktens dag 1985
Av verksamhetsberättelsen för år 1985 framgår att Föreningen Diktens dag kom till på följande sätt. Först hölls ett diskussionsmöte, dit företrädare för nejdens litterära sammanslutningar hade kallats. Detta möte rekommenderade att man skulle grunda en förening, och det stiftande mötet hölls den 16 februari 1985 hos Odert von Essen. Där godkändes det stadgeförslag som diskussionsmötet hade utarbetat och stiftelseurkunden undertecknades av samtliga närvarande, d.v.s. Östen Engström, Odert von Essen, Margit Aromäki, Gunvor Sandås, Bo Kronqvist och Ull-Britt Gustafsson-Pensar.
Interimsstyrelsen bestod av ovan nämnda personer plus Bengt Kummel. Vid höstmötet den 26 oktober fick styrelsen följande sammansättning: Ordf. Östen Engström, ordinarie medlemmar Odert von Essen, Bo Kronqvist, Margit Aromäki och Maria Sjöblom. Suppleanter Gun Sandås och Gunnar Levlin. Styrelsen konstituerade sig och valde Bo Kronqvist till viceordförande och Odert von Essen till ekonom. Ull-Britt Gustafsson-Pensar kallades till sekreterare utanför styrelsen. Föreningen hade under detta år 25 medlemmar.
Den viktigaste händelsen under året var naturligtvis Diktens dag som firades med en lyrisk-musikalisk tillställning i Nykarleby kyrka den 28 juni. Programmet kallades ”Ro i kaos”. Rubriken syftade på den första diktens avslutande versrad: ”Natten är dagens mor, chaos är granne med Gud”.
Medverkande var Östen och Stina Engström som reciterade, solisterna Caj Ehrstedt och Håkan Riska, Siv Ryde-Höckert vid orgeln, den återuppväckta seminariekvartetten, bestående av de två solisterna samt Carey Lillkung och Ole Nordström. Nykarleby Ungdomskör leddes av Sören Lillkung.
Kyrkan var enligt referat i tidningspressen så gott som fullsatt och Diktens dag, som denna gång inskränkte sig till en kväll blev en succé, såväl konstnärligt som ekonomiskt. Bokslutet uppvisar ett överskott på 5 698,60 mk, pengar som var bra att ha när man ganska snart satte igång med planeringen av Diktens dag 1987. En avgörande orsak till det goda ekonomiska resultatet var att rundradion sände största delen av programmet 2 gånger och att seminariekvartetten fick uppträda i ett tv-program.
Årsberättelsen avslutas så här: Efter det första verksamhetsåret kan föreningens medlemmar konstatera att det beslut, som med stor bävan och inspirerande entusiasm fattades när föreningen stiftades, av allt att döma var ett framsynt och klokt beslut. Vi står redan i detta skede väl förberedda för Diktens dag 1987. Intresset för evenemanget förefaller att vara växande, och styrelsen ser med tillförsikt fram emot verksamhetsåret 1986.
Diktens dag 1987
Den nya föreningen Diktens dag och dess nya styrelse hade i mycket god tid inlett förberedelser för1987 års festligheter. I oktober 1985 skriver Ulf Smedberg om vad som skall komma, under rubriken ”I väntan på Diktens dag”. Här dyker oratoriet ”Vara hemma” upp för första gången och det är inte Smedbergs fel att det uppfördes först 1992. Det informeras också om ett dramatiskt verk av Hans Fors som skulle handla om Mikael Lybeck och hans verk. Det blev tyvärr ingenting av den planen. I årsberättelsen för år 1986 står det så här: ”Det spel ’Maskerna i mitt liv’, som författaren Hans Fors sände till föreningen för uppförande vid Diktens dag 1987, visade sig trots uppenbara förtjänster inte lämpligt för avsett ändamål”. Det gällde alltså att sätta igång nya planer och man hade ju lyckligtvis gott om tid för det.
Motto för festen blev ett citat ur en dikt av Lars Huldén: ”Läs en vers för mig, kanske det hjälper dig”. I hälsningstalet presenterades programmet så här: ”De verser som skall läsas och de sånger som skall sjungas är alla på något sätt inspirerade av kärleken. Kärlekens överflöd, kärlekens smärta och ”kärleks brist” behärskar mera av vårt liv än vi alltid vill medge eller kan uttrycka. Då kommer dikten till vår hjälp”. Praktisk hjälp hade föreningen av Nykarleby stad via kulturnämnden. Festen hölls i högstadiets festsal. En annan samarbetspartner var Kristliga Folkhögskolan som deltog i arrangemangen av den välläsningstävling som föreningen Diktens dag hade utlyst. Deltagarna i den tävlingen hade fått som pris att få delta i en välläsningskurs. Största delen av den kursen finansierades av Svenska Folkskolans Vänner. Deltagarna stod för en del av programmet som fick namnet ”Unga diktares tankar om livet och kärleken”. Det var också så lyckligt att en flickkör från vår vänort Hammel i Danmark besökte Nykarleby vid lämplig tidpunkt. Festen fick alltså följande innehåll.
I den första avdelningen läste Solveig von Schoultz egna dikter och Maj-Lis Qvickström, Vivianne Rehnström, Martin Kurtén och Östen Engström läste dikter av Hans Fors, Erik Granvik, Gurli Lindén, Viola Renvall, Wava Stürmer, Anita Wikman, Gösta Ågren m.fl. Med musik bidrog sånggruppen Kairos, Sören Lillkung ackompanjerad av Johan Sundqvist och Sall Blockflöjtsensemble från Danmark. Radion bandade den här delen av programmet.
Under pausen avtäcktes en minnesplatta på Erik Bergmans födelsehus. På plattan står det Tonsättaren, professor ERIK BERGMAN föddes här den 24 november 1911. Tonsättaren och hans hustru Solveig von Schoultz var naturligtvis hedersgäster. Ull-Britt Gustafsson-Pensar höll avtäckningstalet och Erik Bergman tackade på sitt eget charmiga sätt. Efter det serverades kaffe i högstadiets matsal. Marthorna hade som vanligt ställt upp.
Efter pausen läste deltagarna i välläsningskursen och avtackades med ”smällkarameller” och blomsterkransar. Smällkaramellerna innehöll Diktens dags affischer kompletterade med författarautografer.
En som också avtackades och hyllades var föreningens ordförande Östen Engström. Till honom överräcktes Hagforsmedaljen av C.J. Gardberg, Svenska Folkskolans Vänners ordförande.
Festpubliken fyllde salen och många prominenta gäster lyssnade till programmet. Nykarlebypostens referent, liksom någon annan pressröst, tyckte att programmet blev väl mastigt. Bl.a. ansåg man att de danska inslagen kunde ha varit borta. Det kan man förstås tycka, men tack vare att danskarna var med om Diktens dag, slapp staden och Föreningen Norden en hel del besvär och utgifter. Diktens dag är skyldig staden något i gengäld för det understöd föreningen får.
I årsberättelsen betecknar styrelsen året 1987 som ett gott år och anser att Diktens dag 1987, trots diverse jobsposter när det gäller programplaneringen bjöd på en fin fest och presenterade ett gott ekonomiskt resultat.
Diktens dag 1989
År 1989 dominerades av två händelser. Den ena var naturligtvis Diktens dag, som detta år firades den 4 augusti, och den andra var invigningen av den nya flygeln. Föreningen Diktens dag hade av Svenska Kulturfonden fått ett anslag som täckte inköpspriset till hälften. Ett villkor för donationen var att Nykarleby stad skulle ställa resten till förfogande. Stadens myndigheter med stadsdirektören Börje Nygård i spetsen insåg nyttan av att staden skulle få ett högklassigt instrument.
Jag citerar ur årsberättelsen: Föreningens flygel invigdes mera familjärt vid en fest i Gymnasiets festsal den 10 maj 1989. Inger Engström, Anna-Kristina Sandvik och Ull-Britt Gustafsson-Pensar spelade ”amatöriskt” och Johan Sundqvist, Majvor Fridlund och Åsa Dalkarl proffsigt. Östen Engström läste några dikter. Tillställningen var lyckad och besökt av en glädjande stor publik. Mera officiellt invigdes flygeln i samband med Korsholmskonserten den 19 juni av Olli Mustonen, som genom att för det mesta stående exekvera Musorgskijs ”Tavlor på en utställning” satte dess mekanik på prov.
Föreningen har som avtalat ställt flygeln till stadens disposition. Staden står för underhåll och försäkringar, men instrumentet förblir officiellt i föreningens ägo. När det här skrivs vet vi hur stor betydelsen av den här affären har varit och fortfarande är.
I början av året inleddes förberedelserna för Diktens dag. Det blev en lyrisk-musikalisk afton i Nykarleby kyrka med författaren Bo Setterlind som uppskattad huvudaktör. Han läste sina egna dikter och Östen och Stina Engström tolkade texter av nejdens egna författare. Programmet fick namnet ”Fången och fri”. För musikinslagen svarade Anna-Lisa Jakobsson, sång, Dan Lönnqvist, orgel och Åsa Dalkarl, flöjt. Kyrkan var fullsatt och tidningarna skrev mycket om kvällen, naturligtvis framför allt om Setterlinds insats. Programmet bandades för radion vid en repetition tidigare på dagen. Efteråt samlades många av föreningens medlemmar, medverkande författare och artister till en trivsam kväll på Kuddnäs. Bo Setterlind var så imponerad av den stora publiken och den nästan andäktiga stämningen i kyrkan att han avstod från honorar.
[I februari 1990 fick föreningen titulera sig som ägare till flygeln.]
Diktens dag 1991
Huvudevenemanget detta år var ett Topeliusseminarium, som föreningen Diktens dag arrangerade den 12–13 januari i samarbete med Svenska Folkskolans Vänner. Seminariet avslutades med den traditionella Topeliusfesten.
Förberedelserna för seminariet och festen dominerade hösten 1990 och för dem redogörs i årsberättelsen för detta år. Av ett brev till medlemmarna den 1 april 1990 framgår att det då uppfattades som att föreningen skulle stå för programmet vid festen, men det blev nog så, att SFV stod för ekonomin och vidtalade de medverkande, medan föreningen arrangerade det praktiska i mycket gott samarbete med Hedvig Stenman, SFV:s administrativa sekreterare och Kulturnämnden i Nykarleby.
Det hela blev mycket givande. SFV:s styrelseordförande, Carl Jacob Gardberg, öppnade seminariet, Bo Lönnqvist från Åbo Akademi talade under rubriken ”Topelius finlandssvenska dimensioner – ett uteblivet engagemang?” och Gustav Björkstrand talade om ”Topelius som psalmdiktare”. Därefter var det Stig-Björn Nyberg, som ju är en ättling till Topelius, som redogjorde för ”Paradoxer i Topelius liv och gärning”. Lördagens program avslutades med diskussion, ledd av SFV:s kanslichef Christoffer Grönholm.
På söndagen behandlade professor Matti Klinge ämnet ”Topelius olika roller ur nationellt perspektiv”. Efter hans föredrag talade Bengt Kummel under rubriken ”Nykarleby och Topelius”. På kvällen samlades deltagarna till supé på Juthbacka. Stämningen var hög och det sjöngs mycket mellan rätterna. En fadäs som jag påminner mig var att Klinge saknade såsen till salladen och att vi inte lyckades trolla fram en sådan.
Klockan 14 blev det Topeliusfest för allmänheten, arrangerad av kulturnämnden och Diktens dag. Festen inleddes med en panel bestående av inledarna vid seminariet. Beatrice Nordmyr, sång och Nina Mickelson, piano från Svenska Konservatoriet i Jakobstad framförde två sånger av Kari Rydman, komponerade till texter av Topelius.
Det skrevs en hel del om seminariet i traktens tidningar och Nykarleby framhävdes som en kulturstad av rang. I samband med seminariet fick vi också veta att Topelius bibliotek och en del möbler befann sig i något lager i södra Finland. Föreningen beslöt undersöka saken och i sinom tid fick vi veta att lagret befann sig i Orimattila. Ull-Britt Gustafsson-Pensar åkte dit tillsammans med en vänlig herre från Nationalmuseet, och efter underhandlingar med dess chef Ritva Väre fick vi så småningom en del av föremålen, dock icke biblioteket, till Kuddnäs. [Fanns tidigare på Topeliusmuseet i Hertonäs.]
Resten av året dominerades av förberedelser för Diktens dag 1992. Föreningen hade ombetts att medverka vid en fest med anledning av 75-årsminnet av Finlands självständighetsförklaring. Arbetsnamnet blev ”Finland i dikten under 75 år”. Som tidigare nämnts kommer oratoriet ”Vara hemma” att uppföras i kyrkan.
Diktens dag 1992
Den 27 juni blev så äntligen oratoriet ”Vara hemma” av Sven-Olof Ray och Erik Granvik uppfört i Nykarleby kyrka. Det blev två välbesökta framföranden kl. 14 och kl. 19. Det fanns ett texthäfte att köpa för att bättre kunna följa med. De många medverkande hade repeterat flitigt och verket uppskattades mycket av de närvarande. Recensionerna i pressen var såväl kritiska som berömmande. Texten uppskattades mycket, men om musiken hade man delade åsikter. Alla kritiker berömde sångarna, Tove Åman och Tom Nyman. Elvira Starozjinskaja, som spelade flöjt, fick mycket beröm och kören och orkestern gjorde en aktningsvärd insats. Östen Engström reciterade med känd förmåga och Lars-Johan Sandvik klarade slutliturgin med glans. Vid orgeln satt Mikael Helenelund. I förordet i programbladet skriver Erik Granvik: ”Jag beskriver sorglösheten, kärleken och glädjen. Jag nämner också mors sång, som fick mig att drömma om himlen. Den drömmen har följt mig genom livet.”
Följande dag firades Diktens dag med en medborgarfest i Idrottsgården . Programmet omfattade uppläsning av de dikter som elever i högstadiet hade skrivit under samlingsrubriken FINLAND 75 år. Några medlemmar i Jeppo Ungdomsorkester inledde med en trumpetfanfar. Barnen läste sina egna dikter. Efter det läste Östen och Stina Engström dikter som skildrade Finlands natur, människorna i landet och dess historia. Mellan avdelningarna sjöng Tove Åman, ackompanjerad av Johan Sundqvist, och ungdomsorkestern spelade.
Eftersom det var 100 år sedan Edith Södergran föddes, valde vi att presentera henne i en avdelning av programmet. Ull-Britt Gustafsson-Pensar inledde med en presentation av författaren och Stina Ekblad läste hennes dikter. Arrangörerna var glada över Stina Ekblads medverkan och publiken applåderade ivrigt hennes tolkningar av Edith Södergrans poesi. Elvira Starozjinskaja spelade flöjt och Johan Sundqvist piano.
Stadsfullmäktiges ordförande John Strang stod för hälsningsorden. I publiken, som var mycket stor, fanns landshövdingens fru, Siv Westergård. Tom Westergård hade ett annat program och kom först i slutet av festen, som avslutades med VÅRT LAND.
Verksamheten under år 1993
Eftersom år 1993 på många sätt signalerade förändringar av betydelse i föreningens historia, väljer jag att citera verksamhetsberättelsen. ”Diktens dag 1992 var en så stor tillställning att de aktiva i föreningen har måst återhämta sig under år 1993. Några större evenemang har alltså inte arrangerats. I samband med vårmötet i Gula salen på Kuddnäs arrangerades en minneshögtidlighet med anledning av författaren Hans Fors bortgång. Kanslirådet Ragnar Mannil berättade om sina kontakter med den avlidne, sekreteraren presenterade kort hans författarskap och Östen Engström läste ur hans verk. Gunnar Levlin läste en dikt och en kusin till Hans Fors, Bjarne Snåre, bidrog med några minnesord. Föreningen ville på detta sätt hylla minnet av en författare, som alltid visat stort intresse för dess strävanden och ofta deltagit i dess verksamhet.
Det var föreningens avsikt att försöka ordna ett Topeliusseminarium i januari 1994. Planeringen vidtog i god tid, d.v.s. under år 1993, varför saken omnämns redan i denna berättelse. Svenska Folkskolans Vänner ville gärna dela ut sitt Topeliuspris i Nykarleby. SFV åtog sig också att stå för kostnaderna för några medverkande. Staden ställde sig också positiv till planerna. Av olika skäl, främst på grund av utdragna och till slut resultatlösa förhandlingar med den tilltänkta huvudtalaren Olof Lagercrantz, beslöts att seminariet skulle ersättas med en rejäl Topeliusfest den 15 januari 1994. Föreningen Diktens dag stod för arrangemangen i samarbete med stadens kulturbyrå och SFV. Festtalare blev Bo Carpelan. Närmare om tillställningen i nästa verksamhetsberättelse.
Ekonomi. Några oväntade efterräkningar från Diktens dag 1992 hade gjort kassan mager. Framtiden föreföll osäker, särskilt som ordföranden hade aviserat sin avgång vid nästa valmöte. Denna omständighet gav anledning till allvarlig diskussion om framtiden, men också till ett stort tack till Östen Engström för den arbetsinsats som han har offrat på föreningen. En annan person som också har gjort en arbetsdryg, men inte alltid så synlig insats är kassören Odert von Essen”.
Verksamheten under år 1994
Föreningen arrangerade som redan nämnts i samarbete med Svenska Folkskolans Vänner och Kulturbyrån i Nykarleby Topeliusfest den 15 januari 1994. Festen blev mycket lyckad och samlade en glädjande stor publik. Stigbjörn Nyberg, Topeliusättling, talade om Topelius och fosterlandet, Bo Carpelan, som just hade fått Finlandiapriset, berättade om sitt författarskap och den nya boken Urwind. Östen Engström läste dikter av Carpelan och Caj Ehrstedt sjöng sånger till text av Topelius, ackompanjerad av Tomas Lönnqvist. Ull-Britt Gustafsson-Pensar fungerade som konferenciär. Carl-Jacob Gardberg och Christoffer Grönholm företrädde SFV och delade ut Topeliuspriset – det finlandssvenska publicistpriset till redaktör Mayvor Stagnäs vid Jakobstads Tidning.
Vid höstmötet beslöts att föreningen med stöd av SFV och Nykarleby stad arrangerar Diktens dag 1995 i form av ett Evert Huldén-seminarium. Initiativet var Lars Huldéns. Den 23 juni hade det förflutit 100 år sedan Evert Huldén föddes. Beslöts att seminariet hålls den 22 juni i seminariets festsal.
Vid höstmötet avsade sig Östen Engström, som han tidigare hade meddelat, ordförandeskapet, och till ny ordförande valdes Ull-Britt Gustafsson-Pensar, som riktade tacksamhetens ord till den avgående ordföranden. Vid den nya styrelsens konstituerande möte valdes denne till viceordförande och Ingela Bodbacka-Rak till sekreterare utom styrelsen. I verksamhetsberättelsen meddelas också att representanter för styrelsen har uppvaktat stadsdirektören Stig Östdahl, som då utlovade stadens stöd för fortsatta arrangemang av Diktens dag.
Diktens dag 1995
Som planerat firades Diktens dag som ett Evert Huldén-seminarium den 22 och 23 juni 1995. Programmet under lördagen inleddes av initiativtagaren Lars Huldén med ett andragande som han hade kallat ”Evert Huldén – poetik och biografica”. Därefter framförde Eric Fors personliga minnen av Evert Huldén. Efter lunchen talade Siv Storå under rubriken ”Evert Huldén – reception och position” och Sven Willner hade gett sitt inlägg titeln ”Aspekter på Evert Huldén och hans diktning”. Som sista föreläsare talade Anders Huldén om ”Evert Huldén och pressen”.
Efter kaffet som staden bjöd på följde ett program som bestod av dikter av Evert och Lars Huldén och gick under namnet ”Far och son. Ett möte i dikten”. Det hade sammanställts av Ull-Britt Gustafsson-Pensar. Uppläsare var Östen Engström i faderns roll och Frank Skog, som också bidrog med sång, som sonen. Carey Lillkung ackompanjerade honom. Dikterna som alltså blev ett samtal mellan far och son handlade om jorden, träden och havet; om naturen från vår till vinter, om krig, om emigration och om ”kärlek, ensamhet och dödens ansikte” (Edith Södergran).
Publiken, ca 50 personer hade anmält sig, och några till hade också sökt sig till gymnasiets festsal, var tacksam. Programmet filmades av Bygde-TV och sändes under hösten. Lars Huldén tackade i ett brev föreningen för det avslutande inslaget som han och andra närstående till Evert Huldén upplevde med rörelse.
I verksamhetsberättelsen är ordföranden, trots framgången med seminariet, bekymrad över det faktum att det har varit svårt att rekrytera nya medlemmar och att de aktiva därför har fått slita alltför mycket. Framtiden såg alltså inte riktigt ljus ut.
Verksamheten under år 1996
Jag väljer också nu den här rubriken. De arrangemang som föreningen nu arrangerar kan inte jämföras med de fantastiska evenemang som karaktäriserade de första åren. Nu blir våra tillställningar oftast seminarier eller samarbete med andra sammanslutningar eller med stadens kulturbyrå. Orsakerna är många, men en av dem är de ekonomiskt svåra förhållanden som har kännetecknat detta decennium. Bland annat har det inte längre varit möjligt att få radion att sända våra produktioner eller delar av dem.
Det var emellertid 10 år sedan föreningen inledde sin verksamhet. Vi ville uppmärksamma jubileet med ett seminarium om Mirjam Tuominen, som en tid var bosatt i Nykarleby, där hennes man Torsten Korsström undervisade vid seminariet. Vi kunde samarbeta med hennes dotter Tuva Korsström och tack vare Amos Anderssons museums positiva inställning till att låna ut en del av de konstverk av Mirjam Tuominen som hade varit utställda i museet kunde vi visa dem i samband med seminariet. Ett tack till Bengt von Bonsdorff för det. Efter seminariet flyttades konstverken till Galleri Viktor.
Seminariet ägde rum den 7 september 1996. Vi hade inbjudit till ”Mirjam Tuominen-dag” och fick till vår glädje ett femtiotal besökare. Dagen inleddes med att stadsdirektör Stig Östdahl framförde stadens hälsning till föreningen med anledning av 10-årsjubileet. Han överräckte också 500 mk, en gåva som gladde oss mycket.
Programmet såg ut så här: Tuva Korsström presenterade Mirjam Tuominens produktion och gav sin personliga bild av modern som författare och person. Inga-Britt Wik hade kallat sitt andragande ”Tal och tystnad i Mirjam Tuominens produktion”. Stina Engström medverkade med uppläsning. Lunchen intogs i Bagarstugan eller i det något svala vädret utomhus. Maria Sjöblom och Inger Engström ansvarade för trakteringen. Efter kaffet öppnade Dan Holm utställningen med Mirjam Tuominens ”icke bilder”, som vi hade fått låna. Det fanns också möjlighet att köpa kataloger från Amos Anderssons museums utställning av samma bilder.
Vid höstmötet den 29 oktober återvaldes Ull-Britt Gustafsson-Pensar till ordförande. I samband med styrelsemötet föreslogs att föreningen skulle medverka, när Edith Södergransällskapet i anslutning till sitt seminarium i Närpes 6–8 juni 1997 gjorde en österbottnisk lustresa som inkluderade ett besök på Kuddnäs. Den 5 augusti observerades i Nykarleby att det hade förflutit 100 år sedan Topelius för sista gången besökte staden och Majniemi, som då hade rustats upp av seminarister och återgått i familjen Topelius ägo. Medlemmar i föreningen Diktens dag deltog i programmet. Tillställningen besöktes av cirka 55 personer. För övrigt kommer år 1997 att vara ett mellanår inför Topelius-jubileet 1998.
Verksamheten under år 1998
Som den som läst det föregående säkert har noterat, har föreningens verksamhet i allt högre grad bestått av medverkan vid tillställningar som SFV och Nykarleby stad i hög grad har varit med om att arrangera och finansiera. Föreningen har ju inga egna tillgångar, varför utvecklingen är helt naturlig. Det har också visat sig att det var svårt att hitta nya personer som var villiga att fortsätta med traditionella evenemang av typen Diktens dag.
En genomgång av protokollen från möten under året kan peka på vissa trender. Vid styrelsens sammanträde i mars 1998 diskuterades föreningens fortsatta verksamhet. I protokollet står det ”att ordföranden Ull-Britt Gustafsson-Pensar uttryckt sin önskan om att lämna över arrangörsansvaret, som vid de stora evenemangen blir betungande vid sidan av också övrigt engagemang”. Här kan jag nämna att jag då var aktiv i Edith Södergransällskapet. Sedan framgår att styrelsen gärna ser att verksamheten fortsätter med en delvis förnyad styrelse och eventuellt i något ändrad form. Följande paragraf berättar ”att Christoffer Grönholm och Hedvig Stenman har uttryckt sin stora tillfredsställelse över hur Topeliusseminariet och festen och arrangemangen kring dem förlöpte”.
Det konstaterades också att år 1999 blir ett mellanår och att siktet är inriktat på år 2000.
Verksamheten under år 2000
Efter det att Ull-Britt Gustafsson-Pensar hade lämnat ordförandeskapet vid vårmötet i april valdes Annette Kronholm-Cederberg till ordförande. Ny sekreterare blev Gunilla Nybäck. I ett brev till föreningens medlemmar skriver ordföranden att föreningen firade Topeliusfest tillsammans med SFV och Nykarleby stad. Festtalet hölls av Lars Sund, som talade under rubriken ”Tant Mirabeau i 2000-talet”. Några skolor i staden besöktes. Lågstadieelever fick möta Tove Fagerholm.
Vårmötet hölls på Galleri Sandelius [som fanns i gamla mejeriet]. Östen Engström avtackade den avgående ordföranden. Efter mötet hade de närvarande möjlighet att se Monika Singfjords konstverk, inspirerade av Edith Södergrans dikter. Ull-Britt Gustafsson-Pensar bidrog med ett föredrag kallat ”Edith Södergran – bland träden vid stranden”. Monika Singfjord var medlem i Södergransällskapet och etablerad konstnär i Göteborg i Sverige. Når jag skriver det här finns hon inte längre bland oss, men en av tavlorna hänger på min vägg.
Vid höstmötet ersattes ordföranden, som flyttat till Vasa, med Gunilla Nybäck. Nya medlemmar i styrelsen blev Barbara Strand-Blomström, Nina Johansson, Yvonne Häggblom och Camilla Nyman. Bo Kronqvist blev ersättare och det blev också Margit Westerlund i stället för Maria Sjöblom, som hade övertagit kassörens uppgifter av trotjänaren Odert von Essen. Bland övriga ärenden noteras att Östen Engström uttryckte sin glädje över att det fanns sådana som var beredda att fortsätta föreningens arbete och önskade den nya styrelsen framgång.
Verksamheten under år 2001
Under detta år fortsatte Gunilla Nybäck som ordförande och Nina Johansson som sekreterare. Enligt protokollen var idéerna många och fräscha, men verksamhetsberättelsen visar att resultatet blev ganska traditionellt. Protokollet från höstmötet den 20 november inleds med en paragraf som föranleddes av Östen Engströms plötsliga bortgång den 11 i samma månad. Ull-Britt Gustafsson-Pensar hade ombetts att säga några ord om Östens engagemang i föreningen. Det gjorde hon. Paragrafen avslutas ungefär så här: Östen Engström var initiativtagare till Föreningen Diktens dag. Föreningen kan hylla honom bäst genom att hålla liv i Diktens dag.
Verksamheten planerades. I fråga om programmet vid Topeliusfesten fanns det tre förslag av vilka ett var att inbjuda Gunnel Biskop att berätta om Saga och danser. Det skulle igen bli fråga om ett samarbete mellan SFV, Nykarleby stad och föreningen Diktens dag. En intressant passus i den paragrafen är följande: ”Föreningens roll i samband med Topeliusfesten diskuterades. Föreningen är uttryckligen idékläckare och medhjälpare. Kulturbyrån har huvudansvaret och därför borde byrån utse en kommitté som skulle planera festen och framför allt utvärdera den”. Av allt att döma orkade man inte längre med den jobbigare delen.
Bland övriga ärenden finns en intressant notis: Ull-Britt Gustafsson-Pensar lyfte fram vikten av att föreningens material borde arkiveras”. Idag kan man konstatera att sekreterarna har gjort att gott arbete och protokoll och andra urkunder har bevarats på ett ändamålsenligt sätt. När jag skriver det här föreligger planer på att placera det som finns i föreningsarkivet. Man kan nog utgå från att planerna blir verklighet.
I verksamhetsberättelsen meddelas att Topeliusfesten 2001 firades på högstadieskolan. Ett omväxlande program med både gymnastik och musikinslag tilltalade den talrika publiken. Festtalet hölls av Kjell Westö. Den 16 juni arrangerade föreningen en litterär tillställning på gamla rådhuset. Ulrika Nielsen och Karin Erlandson presenterade sina arbeten och Fredrik Erlandson spelade trumpet. Cirka 30 personer lyssnade.
Ytterligare berättas att man arbetar vidare på en idé om en s.k. litterär vandring. Tanken är att lyfta fram stadens författare, deras livshistoria och deras produktion. Den litterära vandringen är tänkt att bestå av en webbsida i anslutning till stadens webbsidor samt en muntlig tillställning. Föreningen genomför projektet i samarbete med stadens bibliotek. Hur det gick kan ses i följande kapitel. [År 2020 förverkligades Författarstigen.]
Verksamheten under år 2002
Vi börjar med ett innehållsrikt protokoll från styrelsemötet 22.10 på biblioteket. Bestämdes att höstmötet hålls den 27 november på Kyrktuppen. Man diskuterade ett eventuellt program och beslöt att göra som föregående år, dvs. var och en i styrelsen berättar om någon nyutkommen bok. Verksamheten diskuterades. Föreningen fortsätter som medarrangör av Topeliusfesten. Alla gillade förslaget till huvudprogram, nämligen Gunnel Biskops föredrag ”Topelius i dansens virvlar” [som sedermera blev en bok]. För övrigt konstaterades att presentationen av Nykarlebyförfattare på internet håller på att bli färdig. Därtill föreslogs att en ”diktarvandring” skulle företas vid två tidpunkter under våren samt under Kulturnatten. Diktarvandringen på nätet presenterades av Margit Westerlund, som också är den som har haft hand om genomförandet av projektet. Det förelåg också förslag av Bo Kronqvist om eventuell medverkan vid det planerade Birgittajubileet samt vid det Segerstamska jubileet.
Vid höstmötet valdes Nina Johansson till ordförande och Gunilla Nybäck till sekreterare. Styrelsens förslag till verksamhet, se ovan, godkändes. Den avgående ordföranden avtackades liksom Margit Westerlund för arbetet med Diktarvandringen.
Enligt verksamhetsberättelsen arrangerades årets Topeliusfest av staden och Föreningen Diktens dag. Som planerat talade Gunnel Biskop om ”Topelius i dansens virvlar” och skolelever och folkdansare bjöd på musik och dans. Av en anteckning i protokollet från styrelsemötet den 24 april framgår att SFV också detta år understödde festen genom att betala Gunnel Biskops omkostnader. Den muntliga delen av Diktarvandringen kommer att genomföras under kulturveckan år 2003.
Verksamhet under år 2004
Liksom föregående år medverkade Diktens dag genom att arrangera en kulturkväll som bl.a. omfattade en av de planerade diktarvandringarna. I protokollet från styrelsemötet den 14.6.2004 kan man läsa: ”Den litterära vandringen kommer att starta kl. 18.00 vid Normens skola. Bo Kronqvist och Lars Pensar utformar programmet. Broschyren med ´Litterära vandringar´ (tre olika) kommer att tryckas efter semestern. 500 euro har reserverats för tryckningen. Broschyren kommer att säljas i bokhandeln, vid turistinfo-punkten och på biblioteket samt under vandringen. Bo Kronqvist kontaktar vid behov styrelsens medlemmar för praktiska arrangemang vid diktvandringen. Författarna kommer att bjudas på lunch av staden under måndagen. Margit Westerlund deltar som föreningens representant i lunchen på Juthbacka.
Det var ett imponerande företag som föreningen Diktens dag hade engagerat sig i. Tillsammans med stadens kulturbyrå hade styrelsen med ordf. Nina Johansson i spetsen lyckats åstadkomma något som liknade den ursprungliga Diktens dag.
Av verksamhetsberättelsen för år 2004 framgår att Topelius födelsedag firades med en välbesökt fest i Ahlbeckssalen. Vivi-Ann Sjögren festtalade och Juthbacka teater stod för det sceniska inslaget. Pia Berglund spelade och sjöng. Arrangörer var som vanligt utom Diktens dag Nykarleby stad och SFV. Utom den litterära vandringen som tidigare omtalats anordnades en författarkväll i Ahlbeckssalen, där författarna Irmelin Sandman-Lilius och Åke Lundgren samtalade om berättandets konst. Det konstaterades också att den planerade broschyren hade färdigställts.
Så slutade det!
Trots en del ljuspunkter i de sista årens programutbud, har den som följt med föreningens historia kunnat konstatera att problemen har hopat sig. För det första visade det sig att det var svårt att få nya medlemmar, som också ville arbeta aktivt som styrelsemedlemmar, och för det andra var det system som man under många år hade tillämpat, nämligen samarbetet med Kulturbyrån och SFV inte i längden tillfredsställande. Tillställningarna som ordnades kunde ju inte gå under namnet Diktens dag. I ett brev till medlemmar och vänner daterat den 1 dec. 2005 konstaterar föreningens sista ordförande Nina Granberg, tidigare Johansson: ”I samband med höstmötet den 29 november konstaterade de närvarande att det inte fanns någon möjlighet att i enlighet med stadgarnas bestämmelser välja en ny styrelse”. Mötet beslöt alltså efter en lång diskussion att inte göra upp någon verksamhetsplan för år 2006.
Mötet beslöt att sända ut det nämnda brevet och på det sättet sammankalla till ett nytt höst- och valmöte måndagen den 18 september 2006 på Nykarleby stadsbibliotek. Mötet hölls och man beslöt att upplösa föreningen. Det beslut som hade fattats vid mötet i november verkställdes alltså i och med beslutet vid detta möte helt stadgeenligt. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och ingen ny styrelse valdes. Man beslöt att avsluta föreningens konto i Nordea och att medlen som stadgarna föreskriver skulle tillfalla en förening med samma syften som Diktens dag. Det blev naturligtvis Nykarleby Museiförening inom vilken Föreningen Diktens dag hade startats.
Föreningen ströks från Föreningsregistret år 2015.
”Föreningen Diktens dag har en ”ärorik” historia och fyller en viktig funktion i Nykarleby. Det är ytterst beklagligt om verksamheten måste upphöra, särskilt som det på grund av föreningens goda rykte inte har varit svårt att få ekonomiskt stöd för verksamheten. Fundera alltså en gång till på vad just du kan ställa upp med och kom med på mötet i september”, skriver Nina Granberg i sitt brev.
Tyvärr fanns det inte då sådana som ville ställa upp. Margit Westerlund, Gunilla Nybäck, Maria Sjöblom, Yvonne Häggblom, Camilla Nygård, tidigare Nyman och Nina Johansson, numera Granberg, hörde till dem som deltog i arbetet inom eller utom styrelsen. En ständig medlem var Bo Kronqvist. |
