MIKAEL LYBECK.

Karl Mikael Lybeck var vid sitt frånfälle 61 år gammal (född den 18 mars 1864), således en bland de äldsta av våra nu levande svenska författare. Han var österbottning, född i Nykarleby. Sedan han tagit graden och under 1890-talet tjänstgjort vid universitetsbiblioteket, ägnade han sig helt och hållet åt författarverksamhet, sedan en längre tid bosatt å sin villa Vallmogård i Grankulla. Det som allt mer, ju längre det led, utmärkte Lybecks författarskap var en strävan efter konstnärlig fulländning, en känsla av konstnärligt ansvar, sådan få författare ägt. Han utbildade sålunda oavlåtligt sin språkliga form och vann ett sällsport herravälde över språkets uttrycksmedel; härigenom kom han att på ett betydelsefullt sätt inverka på yngre författares skrivsätt. Samtidigt var Lybeck en man som tänkte djupt, kände starkt och blickade in i människornas innersta hjärta. En författare för den stora allmänheten var han icke. De människor och förhållanden han skildrar stå alltid mer eller mindre på sidan om livets vardagsgång. Men att han kunde ryckas med av det levande livet och dess strävanden, det visade han exempelvis i den dikt, som alltid skall binda hans namn vid föreningen S. F. V. och dess vackraste minnen: den utomordentliga festdikten vid S. F. V:s sång- och musikfest i Åbo 1897 ”Den unga sommaren”. Den har egenskaper, som låta den leva långt utöver den tid, som i allmänhet är sådana festdikter beskärd. Otto Anderssons musik skall bidraga till att den åter och åter får tala till vår svenska ungdoms hjärtan.