M I N N E S R U N O R

ADOLF FREDRIK MENNANDER

Den 9 april detta år avled lektor Adolf Fredrik Mennander, Nykarleby. Han var född i Asikkala den 1 juli 1861 och hade sålunda nått en ålder av 68 år.

Hans fader var pastor Edv. Mennander och dennes maka i första giftet Maria Fredrika Hornborg. Kort efter sonens födelse flyttade föräldrarna till Liljendal, där unge Adolf växte upp. Östra Nyland blev därför hans hembygd, och vid dess folk var han fäst med varm kärlek.

Släkten är känd sedan 1500-talet och av utländskt ursprung. Dess äldsta medlem anses vara en de Palude bosatt i Pommern men namnet tyder på fransk härstamning. Det förtyskades till de Brok. Bruck och Brücker. En medlem kom såsom affärsman till Finland på 1500-talet. Släktens stamfader i Finland är en Sigfrid, kapellan i Virmo; han torde ha skrivit sitt namn Brygger. Dennes son har undertecknat Uppsala mötes beslut 1593, och han dog 1609 som kyrkoherde i Raumo, efter vilken stad släkten sedermera kallade sig Raumannus. Detta namn ändrades emellertid på 1600-talet till Mennander efter en i Nykyrka socken (Åbo län) belägen gård Männäis, som ägdes av en Raumannus. Under gångna tider ha männen av denna släkt varit skollärare och präster i sydvästra Finland och Österbotten. En pastor Mennander flydde under stora ofreden med sin fru till Stockholm, och där föddes i familjen 1712 en gosse, Karl Fredrik, som steg högt i graderna; han blev professor och biskop i Åbo, sedermera Svea rikes ärkebiskop, död 1786. Hans son adlades och antog namnet Fredenheim; denna släkt har dött ut på svärdssidan, men en dotter har efterkommande, bland vilka E. G. Boström är känd som statsman och politiker.

Så ha släkterna sina öden.

En ättling av denna släkt är Adolf Fredrik Mennander, som 1880 blev student från Borgå lyceum och 1886 filosofie kandidat inom fysisk matematiska sektionen. Efter slutförda studier ägnade han sig åt skollärarens kall, först i Fredrikshamn, sedermera i Nykarleby, där han 1893 blev lektor i matematik och naturvetenskaper. Han kvarstod i sin befattning i 32 år eller till den 1 sept. 1925.

Som lärare i matematik och fysik utövade lektor Mennander ett stort inflytande på de utgående eleverna. Han hade väl ej någon medryckande framställningsgåva, men införde lärjungarna väl i de teorier, på vilka det matematiska systemet är byggt, och han lärde dem att tänka. Han fordrade samvetsgrant arbete och tvang de unga att uttrycka sig klart. Hans »knoppar» gåvo pojkarna mycket hemarbete, och han höll följdriktigt fast vid att arbetet skulle utföras väl även i formellt avseende. Och hans »villkor» voro ej att leka med.

Under sina lektioner var lektor Mennander allvarsam, att ej säga butter, övervägde noggrant sina ord och undvek sorgfälligt uttryck, som kunnat såra de unga. Han kände sig också kränkt, om pojkarna ej uppfattade denna finkänslighet, som hörde till hans väsen.

När Gustaf Hedström utarbetade sin mycket kända lärobok Folkskolans naturlära, skrev lektor Mennander de i boken ingående lektionerna i fysik. Och 1928 utgav han en egen lärobok i fysik, som är ett mönster av enkelhet, reda och klarhet i framställningen.

Lektor Mennander ägnade sig nästan uteslutande åt sin tjänst, men följde uppmärksamt med det vetenskapliga och politiska livet och var även under ett par tiotal år medlem av stadsfullmäktige i Nykarleby utan att där spela någon ledande roll. Han var inte i högre grad praktisk, åtog sig ogärna ansvar och extra arbete.

Genom sin flärdlöshet, sin vederhäftighet och sitt samvetsgranna arbete har lektor Adolf Fredrik Mennander varit ett manande exempel för sina talrika lärjungar, och den svenska folkbildningens vänner ha anledning att med tacksamhet minnas den livsgärning han utfört vid Nykarleby seminarium.