Han hette Gunnar Isak Georg Nylund – ofta kallade han sig Gunnar Isak för att inte förväxlas med predikanten Gunnar Nylund. Han föddes den 2 juni 1916 på Bjons i Ytterjeppo. Död den 21 februari 2002 i Vasa – bara en vecka efter min mamma Anna Nylund.

Gunnar blev lärare från Nykarleby seminarium 1944 – han ville aldrig prata om krigsåren. Han jobbade först (tror jag) i Kronoby – hade bl.a. John Vikström (sedermera ärkebiskop) som elev! – och i Lovisa, innan han i mitten av 1940-talet kom till Dragnäsbäcks folkskola i Vasa, där han blev kollega med sin blivande hustru Anna.

1. Alla de dagar, 1978 – dikter och ballader/skrönor – flera av de senare på Ytterjeppodialekt, alla om människor och känslor, oftast om/från hemtrakterna.

2. Såsom blommor på röd jord, 1981. Dikter.

3. Solvarv – dikter ballader skrönor, 1982. Pappa skriver i sin dedikation 8 juli 1982:

”Kära Gunilla, detta är en liten samling av eller ur det som hände i mina hemtrakter – kärnan i skrönorna och balladerna sann, namnen icke, visst har fantasin fått spela kring – ända från stora ofreden och fram till början av detta sekel. (Gustav Bjon, 69 år 1914, har berättat, Johan Högväg 80, 1914 och många andra. Gustav Bjon släkt till min farfar). Det finns ju hur mycket material som helst – av samma sort.
Pa – Gunnar”.

4. Oändlighetens eftermiddag, 1984. Dikter. Flera av dem med anknytning till Ytterjeppo.

5. Vår by vid älven – Ytterjeppo, 1985, i samarbete med hembygdsföreningen.

6. Gnistor av liv, 1987. Prosapoesi. Flera texter med anknytning till Ytterjeppo.

7. St Lars – ärkediakon In Christo, 1992.

8. Sällsamma samtal, 1994.

9. Ringen, 1999. Nog hans viktigaste bok, också vad angår Ytterjeppo. 224 sidor fulla av berättelser om människorna i Ytterjeppo och trakten däromkring. Familjen, släkten, olika starka kulturpersonligheter, allt vävs samman i en stor ring.

Gunnar bidrog också i flera antologier: Landhöjning (1977), Havtorn (1980), Strandspår (1989) och Ordskott (1993).