M I N N E S R U N O R

Gunnar Nylund

Pensionerade folkskolläraren Gunnar Isak Georg Nylund somnade fridfullt in torsdagen den 21 februari 2002 på Vasa stadssjukhus. Han föddes i början av juni 1916 på Bjons i Ytterjeppo, Nykarleby landskommun som nummer sex i en syskonskara på tio barn. Hans mor och far hette Karolina och Isak Wilhelm Nylund Bjon.

Gunnar utexaminerades som folkskollärare från Nykarleby seminarium år 1944. Han arbetade som lärare i bland annat Kronoby och Lovisa, innan han kom till Vasa stads folkskolor, där han senare undervisade många årskullar med barn vid Dragnäsbäcks, senare Vikinga folkskola. År 1947 gifte han sig med lärarkollegan Anna Nordman Holm och de fick två döttrar.

Hela sitt liv skrev Gunnar. Han skrev dikter, kåserier, recensioner, referat. Han skrev berättelser och skildringar av hembygden. Han skrev korta och långa texter, som efter hans pensionering från läraryrket blev till egna böcker: Alla de dagar, Såsom blommor på röd jord, Solvarv, Oändlighetens eftermiddag, Gnistor av liv, Sällsamma samtal. Han deltog i antologier och ledde skrivargrupper. Han hade ett otroligt minne och en berättarkonst, som har bevarat många måleriska bilder. Den sista boken Ringen innehöll berättelser om människors liv och öden i hans hembygd vid Nykarleby älv. Manuskriptet till en bok med minnen från seminarietiden ligger nästan färdigt, och in i det sista skrev han vidare på ett nytt projekt.

Gunnar snickrade inte bara med ord, men också med sina händer. Stor kärlek har han lagt i mångahanda möbler och husgeråd av trä, för att inte tala om de många praktiska uppfinningar han under de senare åren gjorde för att underlätta vardagen i hemmet.

Sport och idrott hörde till hans stora intressen. I många år var han ordförande för VIS, och till det sista följde han med i vinterspelen i OS.

Gunnar var liksom fru Anna en stor sång- och musikvän. Under en lång rad år sjöng han med i Vasa Sångargille och senare i Trefaldighetskyrkans kör. Också gemenskapen i Odd Fellow betydde mycket för honom.

Gunnar var den borne pedagogen, som med stor inspiration, värme och tålamod förmådde levandegöra innehållet i böckerna för sina elever. Själv var han under hela sitt liv öppen och vetgirig och sög i sig kunskap från många olika områden. Kärleken till hembygden i Ytterjeppo, till sommarstugan i Petalax och framförallt till alla nära och kära i familjen, släkten och vänkretsen präglade hans liv. Han var en ovanligt generös, öppen och hjärtevarm människa, som det är ett privilegium att ha fått stå nära.

Februarisolen sken som vackrast den dag Gunnar lämnade jordelivet, bara en vecka efter hustru Anna. Men hans minne lever vidare, ljust och glädjefyllt.