Procopé, Hjalmar Fredrik Eugen (f. 28/4 1868 Hfrs, d. 24/9 1927 Borgå), författare och journalist, fil.kand. 1897. P. var medarbetare i olika svenskspråkiga provinstidningar fram till 1905, då han slog sig ned i Hfrs och någon tid verkade som Svenska teaterns sekreterare och dramaturg. Han var från 1921 förste innehavare av rätten att bebo Diktarhemmet i Borgå. P. debuterade 1900 med Dikter, då fortfarande starkt påverkad av Tavaststjerna, Heine och Fröding. Han visade sin verkliga begåvning först i den följande diktsamlingen, Mot öknen (1905). Samlingarna Röda skyar (1907) och Vers och visa (1909) lovade måhända mer än P. någonsin förmådde uppfylla, trots att han otvivelaktigt kom att inta en framträdande plats som lyriker, särskilt som reflexionslyriker. En betydande del av hans diktning är patriotisk tillfällighetsdiktning, som fyllde en mission inför det ryska förtrycket, men som därefter förlorat sin aktualitet. Mera bestående var de uttryck P. gav åt ett äkta socialt patos, t.ex. i cykeln Trasparaden i samlingen Röda skyar, där också den berömda promotionskantaten Vid frågornas port ingår. P:s lyrik kännetecknas i allmänhet av enkelhet och fasthet i formen. Han skrev även några skådespel, bl.a. den på en roman av Harald Selmer-Geeth (pseudonym för W.A. Örn) baserade Inspektorn på Siltala (1915) och Medaljongen (1922). Fil. dr h.c. 1927. (Finländska gestalter IV, 1964)