M I N N E S R U N O R

HANS von SCHANTZ

Förre rektorn för Nykarleby seminarium, undervisningsrådet och filosofie doktorn hc Hans Fredrik Emanuel von Schantz avled i Vasa den 2 mars 1979 i en ålder av 75 år. Han var född i Helsingfors den 26 mars 1903.

Efter studentexamen 1923 bedrev Hans von Schantz teologiska studier, blev sacri ministerii kandidat 1929, teologie kandidat 1938 och teologie licentiat 1948. Han verkade som religionslärare i Helsingfors vid Andra svenska lyceet 1930—39 och vid Svenska flicklyceet 1933—39. Till direktor för Nykarleby seminarium utnämndes han 1939 — genom den nya seminarielagen av år 1958 blev tjänstebenämningen rektor — en uppgift som han handhade i det närmaste tre årtionden till sin pensionering 1968.

Förtroendeuppdragen i ideella och offentliga organisationer och institutioner är talrika. I unga år verkade han särskilt inom scoutrörelsen och inom skyddskåren. I Nykarleby var han ordförande i kyrkoförvaltningsnämnden i tjugo år 1940—60 och medlem av kyrkorådet tjugofyra år 1944—68. På det ekonomiska området var det främst företag inom kooperationen han ägnade sina insatser: det lokala handelslaget Andelsringen, Österbottens handelslagsdistrikt, Finlands svenska andelsförbund. Från 1967 till sitt frånfälle var han medlem av SOK:s förvaltningsråd. I försäkringsbolaget Pohja och i Jakobstadsnejdens telefonbolag hörde han också till förtroendemännen. I den svenska högskolföreningen i Vasa gjorde han en framträdande insats i samband med upprättandet av den pedagogiska fakulteten. Han gav ut läroböcker inom sitt fack och dessutom en matrikel över Nykarleby folkskollärarseminarium 1873—1957. Av republikens president mottog han 1967 titeln undervisningsråd och 1978 blev han av Åbo akademi kallad till filosofie doktor honoris causa [hedersdoktor].

När von Schantz utnämndes till ledare för det manliga folkskollärarseminariet, väckte han uppmärksamhet genom sina radikala förslag till en förnyelse av lärarutbildningen. Hans förslag rönte häftigt motstånd och han fick då på längre sikt arbeta för sina idéer. Lärarutbildningen fortgick enligt den gamla ordning som Uno Cygnaeus grundlagt men under tillämpande av nya pedagogiska principer. Då Nykarleby seminarium i början av sjuttiotalet överlät sina uppgifter till den nygrundade pedagogiska fakulteten i Vasa kunde von Schantz med tillfredsställelse konstatera, att hans ungdomsidéer i fråga om lärarutbildningen gått i fullbordan. Som medlem av flera statskommittéer hade han också själv kunnat delta i förberedelserna för den nya organisationen.

Hans von Schantz var en krävande lärare men han kunde tillika visa sina elever ett personligt intresse, och gärna delade han med sig av sina rika erfarenheter inom praktiskt skolarbete. Många av hans forna elever sporrades också till fortsatta studier och har uppnått ansvarsfulla befattningar inom den nya skoladministrationen.

Av Nykarleby forna seminariums direktorer är Hans von Schantz den som under den längsta tiden handhade ledningen av den ärevördiga anstalten. På ett förtjänstfullt sätt lyckades han hos sina elever befästa någonting av den gamla "läraranda" som kommit att bli av så stor betydelse för samhälls- och kulturlivet i de finlandssvenska bygderna. Minnet av hans kraftfulla lärarpersonlighet kommer därför att bestå.