|
: Vinter i Topeli park i Nykarleby
I vinterskruden och silverkrona, nu björken gråter ty stormar
hota. Och flingor vita i lätta drag, nu måla grenar och kronor
rar. Se popplars grenar i isen spegla, och stammar veka mot älven
streta. Av åren många med bördan tung, de älven
skåda i vinterblund. Nu andra månad av året seglar,
av nittonhundra och sjuttitrean. Och älvens ström är med is
belagd, men vandrarn bär knappt sitt vadmalsplagg. En ringa snö
nu för vinden gråter, men grader minus ett pluss förlåter.
Nu årets vinter här snart förgår, och våren randas
men det förstår, Den tjugoförsta nu februari, ett regn
så härligt med snö det har vi. Nu vintern gråter för
varje dag, och seglar norrut mot sitt behag. Nu snön den ringa i
vinterdagen, här tårar fäller i värmegraden. Men
lilla vide i vinterskrud, så lugnt du slumrar du vårens brud. |