| |
På Grisselön
Av Etel Sjöholm
Vi sitta en afton på Grisselö berg
och se mot horisonten där solen
går ned.
Då njuta vi av utsikten och all
den färg
från ett spegelblankt hav, i solnedgången.
Då lämna vi all jordens stoj
och strid,
och långt ur vår tanke och håg
Och sitta och njuta i högsommartid.
Ack, om världen så stilla låg!
Det är stiltje och lugn i vår önskekväll.
Vi se speglande holmar och skär.
Där är Hällan, Torsö, Skraveln, Larshäll,
Springarn, Sandön, Tjuvhällan, Gubbasgrund.
Båtar glida så sakta fram på vattnet.
Det är karlar med skötar som läggs ut för natten.
De pröva sin lycka och se, om fisken går.
Man tar ej, man är glad åt det man får.
Ty fiskarens liv är ej att ta fångster stora,
Det är nattvak, besvikelse, storm, och möda,
Som ligger som damm för den dagliga födan.
Men gumman hon ligger väl i sanden och solar sig
själv och sina barn och har
intet att göra.
Tar man familjen med då har
man att dona,
Precis som där hemma med husmorsgörat.
Och dessutom ska man färdas till
byn och ge mat
Åt minkar och andra som ej har
färdiga fat,
Vi lever ej heller här blott på abborre
och gärs
Till ombyte vill även vi nångång
ha köttfärs.
Visst kan det hända att vi sitter
och stickar
Och låter fingrarna leka precis som de vill.
Då får ni inte klandra oss om vi
nångång nickar
Och slumrar så gott en gång till.
När bären mogna kring holmar
och skogar,
Då ses ej en kvinna i latmannens skor,
Nu lämnar hon allt och i skogen knogar,
man kan få sig en slant
om skörden blir stor.
Ej byta vi ville vad jorden än gav
Mot rikaste skatter, den frihet det har,
Där truten styr kosan så glatt emot strand
och vidderna slutar vid anad strand.
I kvällstunden andas vi friskare drag,
än mången i stadsvimlets bullrande gång.
Då ha vi den frid och den ro ett slag,
Som vi drömt om i vintertid lång.
Sommarn den drar så hasteligt bort,
Hösten den nalkas med storm och köld,
Ack, vår sommar är ett minne blott,
när vårt Grisselö i dimmor är höljt.
Då andra ha skördat och känna sig nöjda,
över året som gått när det gett som det bort,
Då stå vi i kölden, över siknäten böjda,
Vi ha ock en skördetid, men ack så kort,
Sen packar och flyttar vi hem igen
Tänker en vemodig tanke när flyttlasset far.
Vi vänta en ny sommar och då med den
Ska vi komma igen, som svalor i vårens dag. |
