JUTHBACKA
Gården hundrafemtiårig
minner oss om svunna tider,
fastän med föryngrat anlet´
för vår åsyn fram du träder.
Allt det murkna ersatts har
med nya bräder.
Allt förbleknat har fått klara
friska färger.
Väggarna än stå fasta,
timrade av kärnfriskt virke.
Lövbekransad, solomgjuten,
vindomkransad
vindomsusad
ligger gården invid älven.
Parken med konvaljers klockor
häcken med syreners klasar
äppelträdens vita blommor
med sin doft och fägring tjusar.
Tio härligt sköna dagar
här vi njutit vilas balsam
för allt vad ni fört på brickor
så att intet oss har saknats!
Tack, fru Eva, för all omvårdnad!
Tack, ni alla snälla flickor.
Och kamrater, vänner alla!
tack för stunderna i salen,
då vid aftonpsalmens toner
hågen sig till andakt vände
och vi sökte
ord till tröst
och ord till glädje.
Vemod griper våra sinnen
när vi åter skola skingras,
men doch rika uppå minnen,
ljusa, kära vackra minen.