FESTDIKT
TILL
JUTHBACKA
Vind över slätten — stilla går suset
in över ängarnas
sommarprakt;
sjunger i trädet, och sakta i huset,
sjunger i hjärtat
om livets makt.
Älven glittrar och gräver sin fåra,
tiden svinner och plöjer sin jord,
ödet ror med silveråra,
skalden leker med bräckliga ord. Allt detta är flyktigt, och ändå
vi vet:
något blir kvar i trädet, i huset;
något blir
kvar som en hemlighet djupt i det eviga vattenbruset
…. gömt
under vinden, gömd under gruset,
gömt i ett hjärta som log
och grät. XXX Trolldom
har övats kring Juthbacka stenar,
ofärd har flutit i Juthbacka gräs;
arbete, älskog och lycka förenar
minnen som vandrar kring backar
och näs. Skeppen som seglat förbi under segel
spända
av högmodig äventyrslust;
gyllene skördar ur sommarens degel
bleknade bort i en vinterns pust. Flickor i skimrande dräkter tog vård
lyckligt om lekar och blommor av siden.
Fattigmans son fick en mera hård lott
att draga och lyfta i striden — — —
Tiderna gick, och sakta
ur tiden
växte det sagor kring Juthbacka gård. XXX Samlas
vi så i den festliga yran,
samlas som nu till en leende ring —
Låt oss ett ögonblick lyssna till lyran
som spelar kring gården
om gamla ting. Still, var tyst, det är trolldom i orden,
stugdörren
knarrar och blåklockan slår.
Gräshoppan spelar, och ångan
ur jorden
doftar av öden från tusende år. — Livet
är mäktigt, livet är stort,
allt är ett äventyr skrivet
i vinden.
Hjärtat bankar på framtidens port allt medan sommaren
sjunger i linden,
dansen slår blixtrande rodnad på kinden ….
nattvinden sveper kring allt vi gjort. XXX Livet
— det är inte bara stunden
närmast i öga och tätt
under fot —
Det är även forntiden sammanbunden
evigt med
dagen vi vandrar emot. Livet — det är inte bara sekunden
ilande
snabbt genom ungdomens blod —
Livet är också den djupa grunden
långt under flyktigheternas flod. Därför, var stilla, när
vinden andas
in under trädens sjungande bård.
Se i ditt hjärta,
där åren blandas, tag alla minnen varmt i din vård —
Hör hur det susar kring Juthbacka gård
där nya tider snart
randas. |