Min Helige Konungs Dag!
ETT PÅSKVITTNESBÖRD
Med i ångestens Getsemane —
lärjungar sova — sen flydde de!
Och Judaskyss!
Fastän helt nyss
försäkran gavs: »inte är det jag.»
Så började mörk min Konungs Dag!
Och bunden nu jag min Konung ser!
översteprästen segervisst ler.
Falskt vittnas här.
Törnkronan bär
min Konung iklädd en mantel röd,
då ropen ljuda: »Till korsets död»!
Snart ner under korset dignar Han!
Säg, tvangs en ann' bliva Korsets Man?
Men han blir kvar!
De barn han har
Snart i Korsets Konungs här bli med,
ty även för dem Han döden led!
Till Frälsarens kors två ädlingar
gå fram. Han nu dem besegrat har!
Ej tvekan fanns
de äro Hans!
Därför romare och judar fann,
de blygas ej mer för Korsets Man!
— — —
Mitt inre skälver — med jag är!
Men — bland dem som Korsets smälek bär?
Förnekare?
Med tårfyllt ve? —
Konungens seger i Påskmorgon grytt!
Och Petrus möts av Segraren på nytt!
P.W.L. |