[För pekaren över titeln om du
har svårigheter att läsa den]
„Wårt
Jakobstad, det är förwist en riktigt treflig stad.
På nöjen
är här ingen brist, om blott man sjelf är glad”.
Så
sjöng en skald der nyligen, och visan var nog bra,
Så bra att jag
en parallel för Er nu önskar dra.
Jag är ej skald, det aldrig
war och aldrig tänkt det bli,
Och derföre i wisan väl nog skönj's
mitt bryderi.
Knutpatriot jag likväl är — och deri ligger det,
Förbaska mej om eljest jag mig ut i halkan gett!
Wi ha ock hus i wåran
by, på dem wi wisst ej nå
Stort närmare till månen
upp, men trifwas godt ändå.
Och gatorna hos oss helt wisst i bredd
slå Jakobstad,
Men wi ha dessutom hos oss en stilig esplanad.
I
rådhuset, jag medger det, wi dock på fracken få.
Det är
ej stiligt alls gunås, — rätt kan man der dock få.
Musik
och sång nog gör's ock der och hålles äfwen bal,
Men
allmänt klagas det ändå, att trång är wår lokal.
Båd'
socker, kaffe, äfwen té, hos oss man här kan få
Hos
wåra handelsmänner tre, men äfwen hos de små.
Var lördag
är här torgdag med, liksom i Jakobstad,
Men får du något
köpa der, så kan du wara glad!
Ett mynt skall finnas äfwen
här jag nog att säga hörts,
Men ej att det till marknaden i
större summor förts.
Postsparbank finnes äfven här —
och spara är nog bra;
Och ursäkt derför har man nog i onda
tiderna.
|
|
Wi bränna här petroleum båd' in och utomhus,
Ej ens i filfabriken vår bränns här elektriskt ljus.
Den bleka
månens milda bloss mot oss ock huldt kan le,
Men andra månsken
är också ej alls så rart att se.
Här finnes jernväg
äfwen här, en bit just utom sta'n,
Men denna biten går man
nog, blott man blir litet wan.
Och om man icke önskar gå och ej
har ekipage,
Så finnes här gästgifweri och der fås nog
pegas!
Och post det ha nog äfwen wi, men en gång blott på
da'n;
Och telefonens trådar nå snart nog kring hela sta'n
Om här ej hwarje åkardräng will hålla sig dermed,
Så
kommer sig det blott deraf, att svara här är sed.
Här fans
en ångbåt äfwen här, nu finns en liten slup,
Som padddlar
ner för elfwen wår och andra mindre djup.
Wår hamn wi tänkte
flytta nog — wi tänkte skarpt derpå,
Men än ju flyter
slupen der, och det är wackert så.
Wår hamn kan derför
gerna stå, der den har stått förut;
Nog blir det tid att
bråka se'n — när wattnet tagit slut.
I wisa fäders råd
förwist går mycket sansadt till,
Förty för allt i werlden
man sig ej förhasta will!
För törstiga är här ock
sörjdt, här finnes bryggeri,
Men här å andra sidan gör's
också i nykteri;
Och „blåa bandets” vattenbrygd ej minst
här prisas bör,
Den brukas efter glada lag, och underwärk då
gör!
För den som tycker öl wäl swagt, ges starkare än
så,
Twå utskänkningslokaler fin's och spritbutiker twå;
Men ifall man ha sig något fint, man går då till B. B.
Der
fås så micke, micke rart — han är en af de tre.
Wid
andra sjön wi willor ha'; i prydlig mängd de stå
Alldeles
som i Jakobstad, men grundt är här också;
Wi nöjts hermed
och mått så bra, — men annat blef det sen,
Då helsowådlig
platsen blef förklarad af Achrén.
Uppfostringsanstalt hafwa
wi, och en som duger med,
Der bildas unga krafter nu som se'n i djupan led
Så wisdomsfrön och annat godt, som sedan skördar ger,
Tro
mig, om några hundra år fin's ingen dumbom mer.
Wår brandkår
jag och nämna will, den har gott renommé,
I fjerran, fjerran nejder
re'n, den ståtlig är att se,
Då under hornens wackra klang
och facklors klara bloss
Den tågar genom staden fram, för att förnöja
oss!
Wårt blad, se här, o grannstad nu — vår pièce
la résistence
Ett sådant aldrig hade du, ej tryckeri der fans!
Allt hwad du kludda vill i bläck, wi sätta uti pränt,
En sista
wisa trycktes här, det är ju allmänt kändt!
Och nu farwäl,
man hes kan bli af mindre sång än så,
Den gjort mig mycket
hufwudbry, försöken sjelf derpå!
Den femton penni kostar blott,
jag ingen prutning tål!
Man skoj får skrifwa nog ibland —
f ö r g o d a ä n d a m å l.
Knutpatriot.
Nykarleby, J. W. Nesslers boktryckeri, 1892. |
[Reklam för filfabriken.
Österbottniska Posten den 20 december 1888.] |