En splitterny visa
om den gamla stapelstaden Jakobstad.
Tryckt i
år
Också en splitterny wisa
om den nya stapelstaden Nykarleby,
parallel till Jakobstadswisan och på samma behagliga melodi;
även
den tryckt i år.
| Parafrasen går inte helt i takt med originalet, så därför har jag satt in mellanrum och flyttat om verserna så att man skall kunna jämföra. |
Vårt Jakobstad, det är förvisst en riktigt treflig stad.
På nöjen är här ingen brist, om blott man själf är glad.
Men den, som vandrar sur och stum må gärna från oss dra
Per telegraf till Kamerun till mat åt niggrarna.
1
„Wårt Jakobstad, det är förwist en riktigt treflig stad.
På nöjen är här ingen brist, om blott man sjelf är glad”.
Så sjöng en skald der nyligen, och visan var nog bra,
Så
bra att jag en parallel för Er nu önskar dra.
Jag är ej skald, det aldrig war och aldrig tänkt det bli,
Och derföre i wisan väl nog skönj's mitt bryderi.
Knutpatriot jag likväl är — och deri ligger det,
Förbaska mej om eljest jag mig ut i halkan gett!
2
Här ha vi hus att bo uti, fast de ej nå till skyn;
Ty alla hinder hata vi, som stänga för vår syn.
Vi gator ha att vandra på, fast ej af prima slag;
Och den må uti diket gå, som de ej ä' i lag.
3
Ett stiligt rådhus ha vi här, hvarest man håller råd
Om hvad till allas båtnad är och straffar onda dåd.
Och går man dit att höra sång och annan sorts musik,
Så hålls det krog där hvarje gång för hela stan's publik.
4
Vill du ha socker, kaffe, té, kontant du det kan få
Hos våra handelsmänner tre och hos de andra små.
Och vill du köpa kött och smör, så gå på torget ut
En lördag, men det bitti gör, förr'n varorna ä' slut.
5
Om du har mynt i öfverflöd, på bankerna sätt in!
Men lider du af penningnöd, så klå de upp ditt skinn.
En sparbank fins för menig man, en postsparbank jämväl,
Så att du rik här varda kan, om du är mammons träl.
6
Vi bränna här petroleum, som billig är och bra,
Såväl i våra boningsrum som ock på gatorna.
Den bleka månens milda bloss dock bästa lampan är;
Ett månsken mången utaf oss högt uppå hjässan bär.
7
Bra liten är ju denna vrån, men järnväg fins ändå;
Och både norr- och söderfrån vi daglig post här få.
Och telegrafens trådar gå till gula feberns zon;
Och alla åkare bestå sig här med telefon.
3
Wi ha ock hus i wåran by, på dem wi wisst ej nå
Stort närmare till månen upp, men trifwas godt ändå.
Och gatorna hos oss helt wisst i bredd slå Jakobstad,
Men wi ha dessutom hos oss en stilig esplanad.
4
I rådhuset, jag medger det, wi dock på fracken få.
Det är ej stiligt alls gunås, — rätt kan man der dock få.
Musik och sång nog gör's ock der och hålles äfwen bal,
Men allmänt klagas det ändå, att trång är wår lokal.
5
Båd' socker, kaffe, äfwen té, hos oss man här kan få
Hos wåra handelsmänner tre, men äfwen hos de små.
Var lördag är här torgdag med, liksom i Jakobstad,
Men får du något köpa der, så kan du wara glad!
6
Ett mynt skall finnas äfwen här jag nog att säga hörts,
Men ej att det till marknaden i större summor förts.
Postsparbank finnes äfven här — och spara är nog bra;
Och ursäkt derför har man nog i onda tiderna.
7
Wi bränna här petroleum båd' in och utomhus,
Ej ens i filfabriken vår bränns här elektriskt ljus.
Den bleka månens milda bloss mot oss ock huldt kan le,
Men andra månsken är också ej alls så rart att se.
8
Här finnes jernväg äfwen här, en bit just utom sta'n,
Men denna biten går man nog, blott man blir litet wan.
Och om man icke önskar gå och ej har ekipage,
Så finnes här gästgifweri och der fås nog pegas!
9
Och post det ha nog äfwen wi, men en gång blott på da'n;
Och telefonens trådar nå snart nog kring hela sta'n
Om här ej hwarje åkardräng will hålla sig dermed,
Så kommer sig det blott deraf, att svara här är sed.
8
En ångbåt hade vi förut, som gick på Pittersborg;
Den härligheten är nu slut till sjåarenas sorg.
Af segelfartyg fins en här, som rundt kompassen far;
Men Mainio, hon sofver här i ro på gamla dar.
10
Här fans en ångbåt äfwen här, nu finns en liten slup,
Som padddlar ner för elfwen wår och andra mindre djup.
Wår hamn wi tänkte flytta nog — wi tänkte skarpt derpå,
Men än ju flyter slupen der, och det är wackert så.
11
Wår hamn kan derför gerna stå, der den har stått förut;
Nog blir det tid att bråka se'n — när wattnet tagit slut.
I wisa fäders råd förwist går mycket sansadt till,
Förty för allt i werlden man sig ej förhasta will!
9
Om gräslig törst dig döda vill, så fins ett bryggeri;
Och om det icke räcker till, fins en butik med spri.
Men om du icke har behag till hvad, som bjudes där;
Välan — dig några aktier tag i våran spriaffär.
12
För törstiga är här ock sörjdt, här finnes bryggeri,
Men här å andra sidan gör's också i nykteri;
Och „blåa bandets” vattenbrygd ej minst här prisas bör,
Den brukas efter glada lag, och underwärk då gör!
13
För den som tycker öl wäl swagt, ges starkare än så,
Twå utskänkningslokaler fin's och spritbutiker twå;
Men ifall man ha sig något fint, man går då till B. B.
Der fås så micke, micke rart — han är en af de tre.
10
Tobaksfabriken står i rop; där
vid elektriskt ljus
Man svarfvar papyrosser hop, cigarrer, snus, kardus.
Och röks det tappert i vår stad, är det fabrikens skuld;
Men
direktionen, den är glad och skördar ymnigt guld.
11
Här
finnes ett orangeri, som nog beprisas tål,
Ty drufvan trifdes förr
däri; nu frodas där blott kål.
Om skalden tro man skulle få, som dock i skoj var slängd,
Af blommor, bleka, blyga, små,
så funnes här en mängd.
[Knutpatrioten tycks ej ha känt till tobaksfabriken på Nygård.]
12
Att fostra upp vårt arma folk man gör sig stort besvär;
Och en och annan sanningstolk oss fint att tala lär.
Ja, är du blind och döf och stum, så tages du emot;
Och är du mer än lofligt dum, så kan du här få bot.
13
Här skaldekonsten står i flor hos kvinnor och hos män;
Om ingen af dem blifvit stor, så hinner han väl än.
Men fast det skrifs med mycken flit, ej tidning har vår stad;
Vi nöjas med en liten bit i Nyby gärdsgårdsblad.
14
Ifall af sång du är en vän, du sång kan höra få,
Om in i sångföreningen som medlem du vill gå.
Om någon fin teaterpjes du gärna skåda vill,
Med glans de största stycken ges, om själf du hjälper till.
15
Uppfostringsanstalt
hafwa wi, och en som duger med,
Der bildas unga krafter nu som se'n i djupan
led
Så wisdomsfrön och annat godt, som sedan skördar ger,
Tro mig, om några hundra år fin's ingen dumbom mer.
17
Wårt blad, se här, o grannstad nu — vår pièce la
résistence
Ett sådant aldrig hade du, ej tryckeri der fans!
Allt hwad du kludda vill i bläck, wi sätta uti pränt,
En sista
wisa trycktes här, det är ju allmänt kändt!
15
En allmän värneplikt man har vid sta'ns eldsläckningsdon;
Att efterse, om de ä' kvar, hålls årlig inspektion.
Frivillig brandkår ock fins här, som en gång hvarje år,
Då jorden grön och grann sig klär, en festdag oss består.
16
Om sommaren vi dra' åstad till våra skärgårdshus,
Som stå i lång och prydlig rad vid grunda fjärdars brus.
Om vintern efter gammal sed en sällskapsklubb man har,
Där damerna också ä' med, åtminstone ett par.
17
På allting godt vår stad är rik, som du af visan ser.
Var nöjd då, värdaste publik: was willst du, Liebchen mehr?
Men den, som är en pessimist och saknar gladt humör,
Gör bäst, om han så först som sist — tar råttgift in och dör.
16
Wår brandkår jag och nämna will,
den har gott renommé,
I fjerran, fjerran nejder re'n, den ståtlig
är att se,
Då under hornens wackra klang och facklors klara bloss
Den tågar genom staden fram, för att förnöja oss!
14
Wid andra sjön wi willor ha'; i prydlig mängd de stå
Alldeles som i Jakobstad, men grundt är här också;
Wi nöjts
hermed och mått så bra, — men annat blef det sen,
Då
helsowådlig platsen blef förklarad af Achrén.
Och nu farwäl, man hes kan bli af mindre sång än så,
Den gjort mig mycket hufwudbry, försöken sjelf derpå!
Den femton penni kostar blott, jag ingen prutning tål!
Man skoj får skrifwa nog ibland — f ö r g o d a ä n d a m å l.
(Inf. 2004-04-10, rev. 2013-10-23 .)
Knutpatriot.
Nykarleby, J. W. Nesslers boktryckeri, 1892].
Läs mer:
En variant illustrerad med vykort.