Topelius-hemmet.
Jag
går igenom skumma salar Med minnen ifrån gången tid.
Från varje vrå en stämma talar. En stämma viskar varm
och blid.
Här tänktes tankar varma, blida, Här smiddes
sagor för de små, Här skrevs om människor som lida
Här höjdes lovsång mot det blå. Ej nutidsmänniskan
mer kan fatta Vad poesi det låg däri, När älvorna
i gräset skratta, Då sommardagen är förbi. Men
barnen med det ljusa sinnet Som än ej störts av livets id, De
hålla sagorna i minnet Och älska dem med kärlek blid. Så
bliv i frid, du sagans boning Och var för allt ett fridens hem, Bjud
allt som strider till försoning Och alla små du lede hem. |