NYKARLEBYNEJDEN
Festdikt till sång och musikfesten
i Oravais den 1 juni 1958
Av Evert Huldén
Hembygd
som stigit ur havet
Och lyfter ditt huvud mot sommarnattsljuset,
Hell dina steniga, långgrunda stränder,
Fjärdarnas blänk,
solskenets
stänk
över ångande mylla,
tomtåkerns råg.
Kärast av allt i världen
med dina vidder,
som tindrar
och blånar
i somrarnas värme och vintrarnas
snö.
Som vindarna far,
flyr våra dar
mot åldrandets hösta
aldrig
tystnar din röst,
vår faders och moders stämma. Karg är jorden,
rik och givmild ändå,
binder i lundarna
duvkullskransar
strör över mossarna porsens snö.
Vaggande ax,
sprattlande lax,
åh, vilka morgnar då ryssjorna vittjas
och
aftnar, då daggen lyser
i solens sista vemodsmättade
glans. Se havets stolta segelmärken,
Oravais kyrktorn och Stubbens
båk.
Lyssna till minnenas dagg från
Alörn och Kuddnäs !
Vakna vid forsarnas dån i Jeppo !
Hembygdens sång
blev en solens spång
för dagarnas gärning
och nätternas dröm
över fjärdarnas vatten vida ! |