Huldén, Elis Evert (f. 23/6 1895 Munsala, d. 26/11 1967 Vasa). Författare, jordbrukare i Munsala, där han 1928 övertog fädernegården. H. framträdde 1951 vid 56 års ålder som en mogen diktare med Jord och drömmar, och utgav därefter en lång rad diktsamlingar, den sista, Sävens krona, 1967. Hans diktning är enhetlig; motivkretsen är hembygden, dess natur och människor, bonden och hans vardag. Den är också humanistisk, och ibland förkunnande; fredstanken och drömmen om en bättre värld är genomgående. Småbönders (1958) var H:s första prosabok, och prosastycken innehåller även Emigrantöden (1961). Ett urval dikter utgavs 1980 av sonen Lars H. (se denne) i volymen Dikter om jorden. Han var mångsidigt socialt och kulturellt verksam bl.a. inom kommunalpolitiken, nykterhetsrörelsen, fredsrörelsen och kooperationen; grundade 1950 Svenska Österbottens litteraturförening. (Emil Huldén, E. H:s liv och diktning på Nörråkers, 1971)