För Ö. P. av Vilhelm Nyby.

Mäktiga flod
ge mig ditt exempel.

Lär mig att sävligt flyta
i den gamla fåran
i sommarens leende dagar,
men låt mig även som du
i vårens uppror bryta
nya fåror
och strunta i vedertagna lagar.

Lär mig, o flod,
att bördorna bära så lätt,
som du bär lastade skepp
och pråmar på din rygg.
Ge mig det mod
som kräves att bräcka bojor
i en värld där ondskan sitter trygg.
Mäktigt flyter du i tystnad,
flyter i nätter och dagar
utan något nämnvärt väsen,
men kastar dig trotsigt med axlarna mot hindren,
bryter och dånar och mullrar
som furiren då du hastar utför klipporna.

Lär även min själ att som du
i kvällen spegla stränders skönhet
och lär mig att gömma
i djupet ävjan och smutsen o. dyn
och godlynt lyfta näckrosens blomskålar
mot solen och skyn.

Men låt mig även som du
i vårliga svämningsdagar
grumla till bottnen, till ävjan och dyn,
att jag ej måtte glömma
vad på bottnen finns begravet.

Lär mig att som du älska friheten
och städse hasta mot havet,
mot ljusa och rymliga ting.
Lär mig att ständigt går
vägen och fåran framåt, framåt,
att jag ej må irra i dödsvatten kring.

Lär mig även, mäktiga flod,
att liksom du bär flarn och frö
på din skummande yta
jag heller aldrig må bryta
de svaga och tvinga dem dö
utan städse villigt bära
livets betingelser framåt.

Väldiga flod, du speglar himlens blå
och molnens farande slöjor
på din undersamt glänsande yta.
Så giv då min själ,
at den alltid vill återspegla
allmaktens väldighet
och alltets obeskrivliga skönhet.

Låt mig slutligen, flod,
att såsom du i havet flyter
jag även en gång
när höstfloden bryter
må rinna villigt och glatt
i evighetens outforskade natt.

Mäktiga flod
varför tar jag ej ditt exempel?