(För Ö. P.)

Julfred

Av Vilhelm Nyby.

Julkväll i en simpel koja,
åldrig mor med fem barn små,
Några av de äldre stoja
lågt och undra vad de få
då när julbocken skall komma
med en säck av klappar full
Önskedrömmar soligt blomma,
kojan till ett slott av gull.

Julgranen är tänd, det ätits,
minsta pilten ögat slöt.
 — ”Kära barn! Vi har förmätits
fröjd att ha vår far, han ljöt
döden uti hemska krigen.
Ingen jordisk julbock hit
denna afton finner stigen
men dock en osynlig vit

svävar över alla landen.
Ljus och hög är hans gestalt,
kärleksvarm och sann är handen,
han ser allt och känner allt,
hjälper sörjande och sjuka.
Alla mänskobarn som vill
leva ärligt och ödmjuka
hittar han nog vägen till.

Han ser ej på yttre tingen,
fattig likaväl som rik
minnes han, förskjuter ingen.
Född en julnatt, eder lik.
Vill ni vandra i de spåren
bedjen då för alla dem
som för täta högfärdssnåren
aldrig finna Betlehem.

Min berättelse är julens
ständigt nya glädjebud.
Den är slottens, stugors, skjulens
evigt sanna tro på Gud.” —
Sedan modern slutat tala
knäpptes stilla hand i hand
och en världs så mörkt brutala
fattigdom blir ljus och And'.

Det behövdes en illustration och jag försökte olika sökningar med rader ur dikten:

• Julkväll i en simpel koja,
• åldrig mor med fem barn små,
• slottens, stugors, skjulens

Men det blev inget användbart. Försökte då ”slott stugor skjul” och eftersom det då som ungefär hundrade resultat dök upp en bekant bild, fann jag för gott att återanvända den:

Ursprungligen använd i Beckbrännaren som alltid kom överst av Zacharias Topelius.