|
BALLADEN OM BRITA KAJSAS PLÄTTOSKÄLLKO
Och en sommarkväll åttisju
då speglingens kårar redan dött
solen ännu förgyllde vardagens vrångheter
och glansen av gräs och prästkragar
redde sig till vila
och Brita Kajsas plättoskällko
icke vänt hem från skogsganjin
i den riktiga koddtiden,
samlade gumman sina kjolar
och gick ut att söka sin ko
och ända till nionde timmen letade Brita Kajs
å ropade
då hon kom att tänka på
att hon skulle vända blusen
kjorteln och kjolsäcken avig
Och si
då stod kon där
å vid storstein bakom fållåtane
väntade hon både våtsvettig å urmjölkad
och ängsligt röutande
Men om skogsgubben
rådarin eller självaste underbyggarna
skulle bindas vid brott och mörksens mjölkning
visste med säkerhet Brita Kajs icke
eftersom de gamlas märken allt oftare ostämdes
och det även kunde tänkas att skällkon
helt enkelt varit bergtagen.
|