|
FJÄRDE SÅNGEN
Om hur Johan Holm blev Jällar Jott i utsattheten
Jällar Jott var litet bakom
ansågs sinnessvag och velig
där från by till by han syntes
draga fram och gälla bässar
vässa saxar tenna kannor
Varför frågtes det nog stundom
blev han sådan han som yngling
varit klar i huvud tanke
ansedd pigg och glad och kloker
Därom täljes uti folkmun
Fållåts Eirik vet berätta
En dag Johan skulle färdas
ren som yngling genom skogen
mellan byarna en sommar
Kommen var han så till berget
Bötisberji allmänt kallat
som så brant och ludet står där
Kom så rådare och bergfolk
lockar Johan in i skogen
visar futikor och skatter
Varligt som i drömmen förs han
fram till välutrustad herrgård
som med vita fönsterkarmar
tornar opp sig mellan träden
ståtligt skön och majestätisk
In han lockas kopparn glänser
putsat silver fyller skåpen
Pigan kokar gröt i grytan
står där stum men knyter näven
vill att Johan drager dädan
Utur kopparsån han dricker
släcker törst ur tennad skopa
skyndar ut men knivslån snuddar
repar såen som vid dörren
rullar mot hans ben och vader
slående mot rygg och länder
Ända fram till bruket sprang han
fick där hjälp och vände åter
Endast kopparn kunde hittas
som togs med till bruket åter
borta var allt annat svunnet
Skoglångt kvinnoröst hörs ropa
— Bötesmor är här och gästar
bötesudd i klippholmsfjärden —
Borta var allt lugnet sedan
vettet svann Halvtokig drar han
genom åren veligt vilsen
genom by och utsattheten
Jällar Johan smedens pojke.
|