BALLADEN OM DEN GLÄNSANDE VALLACKEN


Rikets konung färdades det året
i stor pomp genom kustens land och bottnens byar
där folket bestyrsamt bidade i veckor
att få skåda majestät och prakt
Och på lillbjonsholmen
ryktades sålunda enligt kunglig befallning
en glänsande vallack
till att ridas i följe och svit
Och allt detta hände i bästa tröskantiden
och bönderna knotade över spilld dag
förty kornet bröt redan nacken
Och när kungen kom
förde han i följe både snickare
skomakare och smed och det tarvades
ingalunda heller någon gränsande vallack i följet
Allt medan kvinnorna i byn väntande
stodo i rad med sticksöm på magen
längs färdevägens grus
förundrades majestätet storligen
över denna flit
ända tills länsmannen upplyste om
att prästeherden i sockenbolet
ständigt skulle föräras ett par ullstumpor
då giftaslysning uttogs.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Lillbacktorparn.


Läs mer:
Ordförklaring.
(Inf. 2006-02-09.)