HANDELSMAN TUDÉN


överantvardade en höstdag i den tiden
å Stockholmens torg
en allmosa till tiggande enbente soldaten Spik

Spiken som själv stammade från en backelid vid slätten
och kände slättfolkets mål
äskade vetskap om varifrån
i Österbotten handelsmannen ankommit

Hua — sa Spiken — då kan jag göra dig rik
— Gå efter din hemkomst
till storgranen vid norsstenen
tre värst österöver från norra tullen
där si du gömde vi i tidens nöd
Långströmmens pengar
som trettio man bar ned från Torneå
Vi la dem pengarna på stenen och i en
djup skreva ligger de
och en gran är rotad ovanpå —

Och vid granen
i skrevan under mossan
berikades så Tudén och Vikarsgubben
som körde märren och ägde kärran
med skatten och de gjordes därigenom rikaförmögna
Förty ett helt lass rasslande silver
körde gubbarna hem från norsstenen

Och detta är sägnen om handelsmannen
och Spiken och Vikarsgubben
och detta är ock sägnen om
varifrån den förstas och den sistas rikedomar stammade.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Ant på Lillhögväg.

Läs mer:
Ordförklaring.
(Inf. 2005-12-23.)