|
BALLADEN OM HUR HAVSFRUEN
räddade säljägare från drunkningsdöden
Uti fälan låg de gubbar
yngre männer ock tillika
yvigt barkade av vinden
väderbrynta solismödor
På en kallgård norrom Kvarken
flög en vante röd ur vattnet
föll på isen invid männen
Lek ej med den havets tingest
varnar äldsten uti laget
som i vintervårar många
sett hur fälans dagar växla
rået, jungfrun eller fruen
som i havets mörker dväljes
äger den och vill oss något
Tas försiktigt röda vanten
varligt då av lagets yngste
Genast höres röst ur djupet
pack er bort ni vantevänner
storm och oväder nu kommer
ofärdstid i fälan nalkas
Sälets skyttar taga rådet
bryta opp mot fastisbältet
stormen kommer spräcker gårdar
bryter läger krossar båtar
men vårt lag som vanten varsnat
klarar livets hank och själar
Säger sedan när det gormas
om de underbyggar råer
som i svarta djupen dväljes
Mycket finns som ej kan tydas
uti livets skiften alla
Ett är säkert, om vi åtlytt
ej den gången fruens varning
vi den sista gången skrunnit
fram på kallgård efter sälar
vi ej mer på Kvarken fälat
eller uppå stranden skördat.
|