|
BALLADEN OM KNUUSSAS SIGFRID
Det var ofärd artonhundra
åtta — nio över landet.
Fram på bygdens vägar stigar
genom byn i skog på åkrar
drar där krigare rent ändlöst
trötta män med tross och hästar
Men på Lippane låg Sigfrid
bondeman från Knussas hemman
låg där tryggt i diket neder
vaktar färd på väg med bössan
fast de gamle honom varnat
sagt att lek brådstörtat slutar
Siktar nu beskjuter vägen
säger att han fruktar vargar
jagar ulvar som på hösten
slagit kor och rivit fåren
— Eftersom du ulvar jagar
skall du ock med ulvar dväljas —
sa de ryske när de tvingat
Sigfrid bonden från hans dike
Sedan förs han opp till Finskas
vaktades vid Kalasbackan
utav en kosack med pisten
bunden väl vid vaktens stövel
Bistert öde honom väntar
väl han vet krypskyttars framtid
Kvällen kom med natt och mörker
vakten mal då snus och somnar
Sigfrid ser sin stund och rymmer
känner skogen som sin handske
vet var moras tätskog finnes
trycker där i nattens timmar
lystrar stundom sökarns hästtramp
Först när trupperne ren dragit
långt från Lippane och Juthas
långt från striden stor vid Hinders
vågar Sigfrid bonden åter
söka sig till hemgårdstunet
dit de gamle även vänder
från sin flyktväg opp till Muskan.
|