|
TOMMOSAS PER ANTAS
skulle eld i vråspis tända
råkall höstdag året fjorton
hösten efter stora slaget
Napue med bondestriden
Redan långveden låg radad
tyrvärtände vant instucket
då i dörrens öppning nabon
hastar in och ängsligt ropar
Hästar visst med främmand' rompfärg
håckrar bakom Rottas rian
fara är på färde åter
bäst att skudda stoft och backe
Sagt och Kal Jott ungkarlsvuxen
ensamboende och ogift
smyger bortom lämnar stugan
ror sen' seglande i flykt båt
tjärad fiskarbåt som väntar
samman bort med fyra likar
Natt och en dag till tar färden
Över Saltsjöns hals till Sverijet
där en flyktings varo väntar
dagar hårda utan misskund
Senare som dräng han vånnar
i stockholmens humlestuga
sliter hårt och längtar hemmet
där på andra sidan havet
När så vårar sju har flyktat
vänder Kal Jott österåter
hem mot välkänd backestuga
Där ses ännu hör och häpna
efter årar sju som svunnit
veden vänta än obrunnen
tändet ligga som det lades
i en orörd stugas spisvrå
dagen då fientlig rompfärg
skymtades bak Rottas rian
Sedan uppkom talesättet
överallt i bygdens munnar
när ej glöd tog råvedsbrasa
ej med fyr och eld den bränd
|