Österbotten, Österbotten

Svenska Österbottens landskapssång


I den vänstra kolumnen finns de verser som finns i Sjung och i den högra originalet. Den sjunde versens två sista rader skiljer sig från detta. Känner ej till om bearbetningen är gjord av skalden själv eller någon annan.



Österbotten, Österbotten,
land vi ha ändå!
Allt från Tornes dubbelälvar
ner till Lappfjärds å.
Le i ljusa sommarnätter,
åkrar, ängar, fjäll och slätter,
skogar, sjöar, skär och öar,
bottenböljor blå.



Österbotten, Österbotten,
Land vi ha ändå
Allt från Tornes dubbelälvar
Ner till Lappfjärds å
Le i sommarljusa nätter
Åkrar, ängar, fjäll och slätter,
Skogar, sjöar, skär och öar,
Bottenböljor blå

Österbotten, Österbotten,
hem för tro och mod,
dina skördar friska spira
upp ur fädrens blod.
Här har Finlands strider brunnit,
Armfelt slagits, Döbeln vunnit;
främst i skocken Vasaflocken
gånge än med mod!

Österbotten, Österbotten,
Hem för tro och mod.
Dina skördar friska spira
Upp ur fädrens blod.
Här har Finlands strider brunnit,
Armfelt slagits, Döbeln vunnit.
Främst i chocken Wasaflocken
Gånge än med mod.

Österbotten, Österbotten,
Hem för sägn och sång.
Tankens hjältar, sångens furstar
Bar du oss engång.
Selmas skald och sångarkungen,
Blomsterplockarn blid bland ljungen.
Än de unga
Söner sjunga
Om sin gamla sång.

Österbotten, Österbotten,
hem för frihet, rätt!
Hellre dö än bojor bära,
det var fädrens sätt.
Aldrig de sin rygg ha buktat,
våld och väld de själva tuktat.
Stolta minnet elde sinnet
än hos bottnisk ätt!

Österbotten, Österbotten
Hem för frihet, rätt.
Hällre dö än bojor bära
Det var fädrens sätt.
Aldrig de sin rygg har bugtat,
Våld och väld de själva tuktat.
Stolta minnet
Elde sinnet
Än hos bottnisk ätt.

Österbotten, Österbotten,
Bygd, där mannen säll
Bygger opp på egen torva
Trygg sitt trefna tjäll.
Inga grefvar och baroner,
Endast prostar och patroner,
Endast bönder, frie bönder
Bygde våra tjäll.

Österbotten, Österbotten,
Hem för glädtigt mod.
Där bor manligt trots i blicken
Eld i bottniskt blod.
Ystert våra forsar frusa,
Friska Bottnens brisar brusa
Friskt är modet, eld i blodet.
Hos hvar bottning god.

Österbotten, Österbotten,
hundramila land!
Dina öppna, vida slätter,
havets fria rand
vidgat hugen, höjt vårt sinne.
Städs för stora mål vi brinne!
Dig att hägna dem vi ägna
hjärta, håg och hand.

Österbotten, Österbotten,
Hundramila land,
Dina öppna, fria slätter,
Hafvets blåa rand
Widgat hugen, höjt vårt sinne
Städs för stora mål vi brinne.
Då vi fatta först och skatta
Rätt vårt stolta land.

Österbotten, Österbotten,
Bygd som bottning bar.
Här i dina lunder lekte
Han i barndomsdar.
Här han fröjdats, stridit , brunnit,
Här han hem och kärlek vunnit.
Hembygdsmullen hölje kullen,
När han somnat har.

Österbotten, Österbotten,
Land vi ha ändå!
Alt från Tornes dubbelälfvar
Ner till Lappfjärds å
Le i ljusa sommarnätter
Åkrar, ängar, fjäll och slätter,
Skogar , sjöar, skär och öar,
Bottenböljor blå.



Gånge Rolf
(V. K. E. Wichmann).
Tonsättning: Uno Moring (1884—1937).



Viviann Liljeström och Berit Bäckfors tillhandahöll.


Österbottens landskapssång är Vasa marsch, text Z. Topelius, melodi Karl Collan.


Lars Pensar tillhandahöll med kommentaren att den ursprungliga versionen ingick i Joukahainen nr 9 av år 1883 (?) och denna i Norra Posten den 17 maj 1883.
(Inf. 2004-12-04.)