PROLOG

vid Nykarleby seminariums tjugufemårsfest 18 17/6 98



Naturen firar åter sommarens fest.
Den höge solen själf är hedersgäst
Och ler så mildt mot Floras blyga små
Som doftande i skära skrudar stå.
På åkern, smekt af västan, vaggar säden,
I hälgdagsdräkter ståta åter träden
Och vågen håller flytande sitt tal
För strandens stenar och kring fält och dal
En fjädrad sångartropp i björk och al
Med jubel stämmer opp sin festkoral:

”Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuflig sommar,
Då gräs och gröda gror.”

I folkets såningsmän! Uti vårt lag
En sommarfest vi firar ock i dag,
En fest för ljus och en fest för anden.
För fosterlandet och för hembygdsstranden.
För lustrer fem tillbaka såddes här
En ädel sådd, som en gång frukter bär.
Ur ringa brodd den sådden spirat opp,
Men lofvar rikt att fylla odlarns hopp.
På tusen tegar vajar axen re´n
För himlens vindar i den solens sken,
Som kallas folkets kärlek skall mogna
Hvart ädelt frö till frukt i hjärtan, trogna
Sin Gud, sitt land, sitt folk, sitt språk, alt godt,
Som skolan först i barnasinnet sått.

Men andens sådd, likt den uti naturen,
Af stormbyn drabbas kan och hagelskuren,
Och mången såningsman, som ung och varm
Gick ut på fältet, vid allmoderns barm
Har redan bäddats ned och slumrar sött.
Från tunga dagsarbet tidigt trött.

Ja, tungt och otacksamt tycks lärarns kall,
Dess frukt är ringa, sen hans dag är all.
Där glimma inga guldkorn i hans vanna
Och sällan viras lagern kring hans panna.
Dock bär han rika skatter i sitt bröst
Och ljuf den tanken skänker honom tröst:

”Edsvuren kämpe, står jag och i striden
För ljus och bildning; en gång än i tiden,
När natt och fördom ned till marken slås,
Skall och mitt mål, min gärning rätt förstås!”

Se, denna tanke kan ge lifvet färg
Och glöd, kan bryta murar, spränga bärg,
Stålsätta hågen, adla sinnelaget
Och sin seger midt i nederlaget.
Som sitt standar den tanke lärarn bäre,
För henne fullt och helt han lefve läre
Och ej förgäfves väpnas skall hans hand
Med ljusets svärd i kamp för folk och land! —

Men, folkets kämpe, säg, — hvem gav i handen
Dig detta svärd, hvem tände hos dig branden,
Den helga glöden i din unga barm,
Hvar ammades din hug till stor och varm?
Jo, det var här; ur dessa lärosalar
Har väckelsen gått ut kring bärg och dalar.
Här såddes först för fem och tjugo år,
Den första sådden uti vaknad vår.
Åt unga söner af den svenska stammen
Vårdtecknet gafs, den vigde Oriflammen
Folkbildningens benér, att djärft och gladt
Gå ut med det och vunnen kunskapsskatt
Till sina syskon i de låga tjällen,
Arbetande för dem till sena kvällen
Att tända samma glöd, som först värmt dem,
I arbetskarlens koja, bondens hem.

Väl, fem och tjugo år se´n dess försvunnit,
Men samma eld på hälgad härd har brunnit,
Och i den första ynglingaskarans spår
Flock efter flock har gått och framgent går
Med samma mod och mål i unga tider,
Att kämpa samma ädla, sköna strider!

Så seminariet, en moder lik,
På ädel kärlek och på söner rik
Dem lärt och fostrat har vid modersbarmen,
Värmt hänfört hugen, öfvat unga armen,
Tills — offervillig, hon dem ut har sändt
Med ljusets fackla, som hon själf har tändt
Nu, när sin silfverbröllopsfest i dag
I sina egna, sina söners lag,
Hon glad och tacksam vill minnet fira,
Son, vill du kransen kring dess lockar vira? —
Vill du mig ej tacksam hviska så:
Ja, signe Gud dig, ädla moder, då
Och låte framgent ädelt värf bestå
I seklet än, att lysa, värma, blomma
Till fosterlandets och vår folkstams fromma!
Gud signe dig, mitt forna bildningshem,
Gud signe dig, Gud signe alla dem
Du fostrat har och fostrar än att bära
Ditt ljusbanér i tanke, lif och lära,
Att genom dem en gång den dag skall gry,
Då natt och fördom ur hvar hydda fly,
Och alt vårt folk skall jubla, gladt till sinnes:

”I skolans salar lifvets lösen vinnes!
I ljus bildning folkets framtid finnes!”



Gånge Rolf, pseudonym för V. K. E. Wichmann som var seminariets direktor 1912–16.


Folke Holmström tillhandahöll med följande kommentar:

Vid renskrivningen av kopian, som ingått i Kristinestads Tidning onsdagen den 29 xxxx, har jag korrigerat en del tryckfel, men för övrigt försökt återge texten efter bästa förmåga. Egentligen borde man ha haft tillgång till originalet, ty sättaren på tryckeriet och även jag i min tur kan ha förvanskat ett och annat i författarens text. Detta gäller speciellt skiljetecken såsom komma, punkt, semikolon, kolon etc.

Nåväl, jag tror att jag lyckats någorlunda och förekommer brister och fel hör väl någon läsare av sig, får vi hoppas!

Läs mer:
Nykarleby seminarium i kapitlet Fakta.
(Inf. 2004-03-19, rev, 2023-06-21 .)