Skärgårdsgossens visa

Nu sväller seglet och böljan slår
med munter klang emot hällen,
och yret vitt över stäven står,
det är så lustigt om kvällen
att länsa undan för förlig vind
så glad i hjärtat och röd om kind,
      för hi och hej
      och hipp hurra,
och där bor sjöfolk i skären!

I guld och purpur går sol i sjön,
aj, aj, så grann hon nu glimmar,
från skäret doftar av hägg och rönn,
nu stunda aftonens timmar.
Nu somnar fågeln på lövklädd gren,
högt stiger månen bak bergen re'n,
      för hi och hej
      och hipp hurra,
och där är fagert i skären!

Där blånar röken från hemmets härd,
röd skymtar stugan på hällen,
far vittjar näten på fiskrik fjärd,
mor pysslar stilla i kvällen.
Här är så härligt på hemmets jord,
den är dock skönast, vår bygd i nord,
      för hi och hej
      och hipp hurra,
Gud signe hemmen i skären!

Stå tryggt, mitt hem, vid det fria hav,
som mig och fäderna närde,
var lugn, min mor, som mig livet gav,
och hell det språk du mig lärde!
Er vill jag älska och värna varm,
så länge blodet mitt rörs i barm,
      för hi och hej
      och hipp hurra,
hell svenska gossar i skären!



Viktor Karl Emil Wichmann. Ingick i samlingen "Maning och minne", Söderström & Co Förlagsaktiebolag. H:fors 1910.Texten enligt Sjung! Fjortonde upplagan. Hangö 1942.
Tonsatt av musiklektorn vid seminariet Fredrik Illberg.


Ull-Britt Gustafsson-Pensar tillhandahöll. Lars Pensar översände noterna och berättade att visan hörde till de obligatoriska att lära sig utantill när han gick i skolan.