Den
första snön
Det var så mörkt kring fält och dal
och öde blomstergård,
och jorden låg så svart och kal
och känslolös och hård.
Då föll,
en frisk novembernatt,
den första hvita snö,
och det blef ljust och godt och gladt
kring
fält och dal och sjö.
Min flydda flicka mindes jag,
min vän i forna dar;
hur likt
en tung novemberdag
mitt lif alltsedan var.
Vi möttes ju en dag igen,
en
kulen, kulen höst;
då låg mitt hjärtas forna vän
invid en gubbes bröst.
Sin
tro för guld hon sålt, min mö,
hon sålt för rang sin ed;
då föll den första
hvita snö
uppå mitt hjärta ned.
Det var så friskt och kallt, och snart
min
harm blef marmorhård;
och nattens stjärnor skeno klart
på öde blomstergård.
2
November.
|