|
För
fiskare
Vi lägge ut näten vid klippor och skär
allt på en förhoppning i fjärran,
men mödan ej lönar,
hur tung hon oss är,
om fångsten ej kommer af Herran,
som allt
af sin nåd åt oss gifver. De helge apostlar, de skötte
sitt nät,
när Herren dem kom till att kalla.
De lämnade
näten och följde hans fjät,
och honom de tjenade alla
som
fiskare uti Guds rike. Ack, gifve nu Gud, att vi kunde också
vår
Mästare Kristus så tjena,
att, när han oss kallar, vi glade
må gå
från näten till honom allena,
som kan oss
evinnerligt mätta. Han stiger till oss, som till Petrus han sagt:
på djupet nu läggen ut näten!
Och si, när hans ord i
vårt hjärta vi lagt
och icke han varder förgäten,
så få vi en rikelig vinning. |