|
Fågelns
visa
Där sjöng en fågel på lindekvist,
på lindekvist, på lindekvist:
En liten fågel är
jag förvisst,
som nog kan spela och sjunga.
Men borta dröjer
mitt hjärtas vän,
men borta dröjer mitt hjärtas vän,
i lund och mark är han fjärran än
och flyger långt
bort i skogen.
Guds vackra ängel med ögon blå,
med ögon blå, med ögon blå
han satt i molnet och hörde
på
och sjöng så stilla i kvällen:
Du lilla fågel
på lindekvist,
du lilla fågel på lindekvist.
Gud giv
din älskling åt dig visst
som du kan spela och sjunga.
Och fågeln sjunger ännu i dag
ännu i dag, ännu i
dag,
han slår så ljuvliga sköna slag
och är så
snabb med sin tunga.
Att vännen kommit, det hoppas jag,
att vännen
kommit det hoppas jag,
ty fågeln drillar ju slag på slag
till fröjd för gamla och unga. |