|
Smeden
Puh!
Bälgen pustar med suck och nöd,
luften frustar i ässjans glöd,
elden äter det svarta kolet,
tången vänder det röda
stålet.
Puh! Puh!
Gnistan springer i mörkret ut,
Syns
en minut,
buktar för vind,
skämtar och brinner
Slocknar,
försvinner;
Natten stirrar i rymden blind.
Knack! Där
står smeden med blottad arm,
skjortan sotig och pannan varm.
Stålet
gnistrar så vitt på städet,
sprakar stjärnor som löv
från trädet.
Knack! Snack!
Glöden kolnar och, bälgen
står, släggan slår ...
Stål i min hand, vad vill
du heta?
Kniv att arbeta? Svärd att värna ett älskat land? |