Vintergatan
Och
nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar och
milda sägner flyga kring som strimmor i det blå och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då. De
klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans så saligt leende som om ej död på jorden fanns. Förstår
du deras tysta språk? Jag vet en saga än jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?
Långt
på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt; hon bodde i en annan sol och i en annan trakt. Och Salami så hette hon och Zulamit
var han och båda älskade så högt och älskade varann.
De bott på
jorden båda förr och älskat redan då men skildes åt av natt och död och sorg och synd också. Sen växte
vita vingar fort på dem i dödens ro de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.
Men
på varandra tänkte de i blåa höjdens hem. Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem tallösa världar
underverk av skaparns visa hand sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.
Och då har
Zulamit en kväll av längtans makt förtärd begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld och då
har Salami som han från randen av sin sol begynt att bygga också hon en bro från pol till pol.
I
tusen år så byggde de med omotståndlig tro
och så blev Vintergatan byggd en strålig stjärnebro som famnar himlens
högsta valv och zodiakens ban och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.
Förfäran
grep keruberna till Gud steg deras flykt: »O Herre se vad Salami och Zulamit ha byggt!» Men Gud allsmäktig log och klart ett
sken sig vida spred »Vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned.»
Och
Salami och Zulamit när bryggan färdig var de sprungo i varandras famn och strax en stjärna klar den klaraste på himlens
valv rann upp i deras spår som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.
Och
allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt har
det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få
ro.
|