Industri
och hantverk
i Nkbynejden på 1800-talet
Del II
NU FÖRFLYTTAR vi oss till Oravais, den tidens Ruhr. Vi har här Oravais Masugn och Mekaniska Verkstad och Kimo Jernbruk, vilka vardera ägdes
av brukspatron Björkenheims arvingar. Den förra fabrikens produktion belöpte sig nedan nämnda år till följande belopp, allt
beräknat i lispund = 170 kg.
År |
Tackjärn |
Gjutgods |
Styckegods |
1865
1866
1867 |
3,700
7,939
594 |
260
470
100 |
150
15 st. kokkärl |
1868 var verksamhet.
helt nedlagd.
1869 fabricerades 124 skepp, härdvirke, 48 st. kakelugnsspjäll och 7 fotpannor. Värdet av d. producerade varan var resp.
år 122,000, 174,000 mk, 17,000 mk och 2,000 mk.
Kimo järnbruks produktion var under motsvarande tid följande: |
År |
Stångjärn |
Knippjärn |
Ekspik |
1865
1866
1867
1868
1869 |
1.958
2,110
2,045
1.763
1,839 |
102
90
181 bult och bandjärn
73 dito
58 ” |
126
180
106
110
158 |
All vikt är här uppgiven i skeppund.
Värdet av den producerade
varan var de 3 förstnämnda åren 146,000 mk, år 1868 120.000 mk samt 1869 108,000 mk.
Allt vad de nu nämnda industrierna
producerade förbrukades helt inom det egna landet. Keppo såg exporterade emellertid till såväl England som Tyskland och Kimo bruk
till Ryssland.
Ingen annan industri än nu nämnda fanns i dessa trakter år 1869, mig veterligen. Inget mejeri, ingen benmjölsfabrik,
intet färgeri, men snart var tiden inne jämväl för dem. Dock får vi ej glömma Blomqvists gjuteri i Bergby i Vörå.
Detta vidtog med sin verksamhet redan är 1860 och blev ingalunda en dagslända. Jag återkommer till detta senare.
På 1870-talet
tillkom en hel del kvarnar och sågar. Så kan nämnas Kärrfors Såg i Forsby 1870, som både sågade och malade, Haraldsfors
såg tillkom 1874, Nesslers Filhuggeri på Jeansborg 1875, Kärrfors benmjölsfabrik 1880, Korsåkers
kvarn, som senare slipade filar, år 1878 samt Nygårds Vattenfabrik 1895. När Haraldsfors mjölkvarn på Harald i Forsby grundades
är mig icke bekant.
Utom de anförda industrierna i Jeppo vill jag nämna ytterligare följande. Finskas Vattensåg på
Kaup o. Kaup kvarn byggdes 1894, Jeppo Spinneri på Mjölnars år 1895. När Jungarås husbehovssåg, Tollikko och Jungaråkvarnen
på Silfvast s. Keppo kvarn grundades känner jag ej till. Alla övriga inom kommunen verkande industrier är från början av
1900-talet. Här kan nämnas Keppo Spinneri år 1901, Silfvast kvarn på Fors 1902, Silfvast såg samma år, Ruoskoski kvarn
1900 samt Silfvast Träullsfabrik 1903.
I Munsala byggdes år 1872 Storbråta kvarn, 1887 Nils Trötts garveri i kyrkobyn och Sarkona
kvarn 1893.
Oravais fick några industrier på 1890-talet. Så kan nämnas Sågen på Seiplax, Winlax, år 1898,
Ånäsfors såg 1893, Kimo Bruksbolags Såg och kvarn 1895, Nygrens garveri 1900, Lundins bageri på Karls 1894 samt K. J.
Joupers Träullfabrik på Sigfrids i Kimo år 1897.
Maxmo kommun fick år 1880 Kjerklax kvarn och 10 år senare garveriet
på Norrgård.
I Vörå grundades Rosengrens garveri på Kamis i Koskeby 1873. 3 år senare kom färgeriet på
Staffans i Mäkipää. På följande årtionde kommo Holmbäckfors kvarn, färgeriet på Antbrams i Rökiö
och Lipkilis bageri likaledes i Rökiö. Födelseåren var 1885, 1888 och 1889. Före seklets slut kan Vörå yttermera uppvisa
följande nya industrier: Hellnäs Såg och Hyvleri 1890, Hellnäs Sågbolags kvarn från samma år, likaså Lipkins
garveri i Rökiö. Roukkus garveri på Bagg i Rökiö tillkom 1892, Westins bageri på Långs i Rekipeldo 1895, Finne Tegelbruk
i Kaitsor 1897 samt sågen på Brams i Rökiö år 1899. Auvinens bageri i Koskeby är från år 1903.
Allt detta
var en torr, men nödig uppräkning över industrins- och hantverkets utveckling i dessa trakter. Jag skall beröra mejerierna i ett senare
sammanhang.
Om vi nu gör ett hopp fram i tiden till år 1887 finnes mycket av intresse att anföra. Nykarleby landskommun hade då
fortfarande Nygårdska ölbryggeriet. Med hjälp av 3 män och 1 kvinna och med enbart ”handkraft” trollade dess ägare Josef
Herler ur 260 tunnor korn, 36 lispund humle och 16 lispund harts fram 24,000 kannor det allra härligaste öl. Fabrikör Eng beredde med hjälp
av en man 525 hudar och 1200 kalv- och fårskinn. Axel Oldenburg ägde Nykarleby benmjölsfabrik och använde såväl ång-
som vattenkraft. Han hade 1 manligt biträde och 4 kvinnliga och med deras hjälp fick han ur 10,000 lispund kreatursben 651 säckar ångpreparerat
benmjöl och 460 lispund lim. Haraldsfors sågverk hade icke på flere år varit i gång.
I Jeppo kunde Keppo vattensåg
skryta med, att den hade ett hjul, som drev två ramar och en cirkelsåg. Ägare var då O. A. Malm. Vid sågen
var anställda 32 män, som sågade 36,695 stockar, varur man fick 931 standert helrena plankor och bräder samt 368 standert halvrena
till ett värde av sammanlagt 130.000 mk. En standert motsvarar ungefär 4 m³ plankor eller bräder.
På Kiitola regerade på
denna tid C. J. von Essen och han ägde Kiitola Shoddyfabrik. Ett vattenhjul om 25 hästkr. stod till förfogande och 5 män och 4
kv. rev 800 lisp. lump och förfärdigade 6,000 lisp. stickshoddy och 4,600 lisp. tygshoddy. Shoddy var ett slags konstull. Produktionens värde
var 4,750 mk.
I Munsala hade Sandnäs glasbruk nedlagt sin verksamhet. Ägare var nu Johan Brundén. Nils Trötts garveri var första
året i verksamhet. Han hade ett biträde och tillsammans beredde de diverse läder av 606 hudar och 600 skinn.
Forts. |