— NyKarleby den 25 maj 1866. Genom ett hemskt tillbud till eldsvåda under gårdagen vid Åminne, hotades vår stad återigen af en stor olycka. Eld hade middagstiden utbrutit invid stenfoten under golfvet af ett i närheten af landsvägen beläget magasin och inom kort banat sig väg längs knuten af magasinets ytre vägg, ända upp emot takbandet. En förbigående karl observerade elden och gjorde de i närheten befintliga arbetare uppmärksam derpå. Genom rådighet och med tillhjelp af tillhandsvarande våt mull, lyckades man dämpa elden, hvilken, om den fått några minuters längre spelrum, otvifvelatktigt hade förstört hela raden af magasiner och packhus samt upplag af plankor, tjära, salt och andra varor. Ehuru vi hafva oss bekant att flertalet af stadens köpmän hafva sina upplag vid Åminne brandförsäkrade, aflöper en brand på ett sådant ställe sällan utan känbara förluster och har man således allt siäl att glädjas öfver den i tid förekomna olyckan. Anledning till misstankar om mordbrandsförsök förefinnes icke, utan måste man hellre tro, att vårdslöshet med tändstickor, eller rökning af tobak ur pipa, sändt någon gnista till det ställe innanför stenfoten, der elden först observerades.
      Det har länge varit fråga om uppförandet af boningshus för en vaktkarl vid Åminne, i förening med en större stuga, der arbetsfolket under nätterna kunde herbergeras, men man har härtills icke blifvit ense der om, af orsak att några delat den åsigten att, genom tillkomsten af ett boningshus med eldstäder derstädes, eldfarligheten blefve större. Vi kunna likväl icke inse, hvad som hindrar placeringen af ett dylikt hus på tillbörligt afstånd från sjelfva hamnplatsen och hoppas att olyckstillbudet denna gång skall föranleda till helst någonslags arrangement för framtidens betryggande.
     Vår yttre hamn är fortfarande blockerad af is och sjöfarten af sådan orsak ännu icke börjad.
     Sedan någon tid uthållande kall nordlig vind. På landsbygden häromkring skördar en svårartad tyfus sina offer.  C — — —.