Nykarleby provinsialläkardistrikt. En 50-års berättelse 1870—1920
av
Woldemar Backman

VIII.   Ekonomiska förhållanden.

[Tabellerna utelämnade i detta kapitel.]

Vid en undersökning av de ekonomiska förhållandena ha vi att taga i betraktande a) de enskilda medlemmarnas ekonomiska ställning, vad inkomst och förmögenhet beträffar, samt b) kommunens i dess helhet finansiella ställning.

Att få en exakt uppfattning om de enskilda medlemmarnas i kommunen ekonomi är vanskligt. Vissa jämförande hållpunkter erhålla vi visserligen från de officiella uppgifterna, beträffande inkomst och förmögenhet. Efter det de nya skattelagarna med deklarationsplikt blivit införda, ha vi åtminstone för de sista åren något att hålla oss till. Under åren 1864—1885 hade lantdagen infört bevillningsskatt, utfallande för större årliga inkomster än 500 mark. I tabell XLI upptages för kommunerna summan av de  i n k o m s t e r  för vilka skatt erlagts jämte antalet skattebetalande, å ena sidan för år 1881, å andra sidan ett medeltal för åren 1921, 1922 och 1924. Om vi taga i betraktande vår valutas värdeminskning för den senare perioden till ungefär 1/10 av sitt forna värde, samt att den högsta taxerade inkomst, som gått fri från beskattning, visat ungefär motsvarande förändringar (500 resp. 6000 mark), kunna vi lätt få vissa jämförelser till stånd. Sålunda har antalet beskattade stigit i de svenska kommunerna till det dubbla, i de finska till det tredubbla antalet. Den taxerbara inkomsten har med beaktande av penningevärdet stegrats i de svenska kommunerna något över tre gånger (högst i Jeppo: 4 1/2 gång, lägst i Vörå: 2 1/2 gång) i de finska kommunerna något över 4 gånger (mest i Alahärmä och Nurmo: 5 ggr, minst i Kauhava 3 1/2 gång).

Hålla vi oss åter uteslutande till de nuvarande förhållandena och anställa en jämförelse mellan de olika kommunerna med hänsyntagande till kommunernas folkmängd (den »närvarande» delen år 1920), erhålles följande ordningsföljd av kommunerna med fallande storlek på de beskattade inkomsterna. Siffrorna inom parentes angiva kvoten av den beskattade inkomsten och folkmängden.

Jeppo står således främst, Nurmo lägst, vad beträffar den taxerbara inkomsten. De svenska kommunerna synes i detta avseende med undantag av Maxmo gå framom de finska.

Tabell XLI. Inkomstbeskattningen.

Tabell XLII visar de beskattade  f ö r m ö g e n h e t e r n a  i distriktets kommuner (medeltal för åren 1921, 1922 och 1924). Ordna vi de olika kommunerna efter förmögenheterna, beräknade efter folkmängden, fås nedanstående ordningsföljd.

Här gå således Vörå och Jeppo i spetsen, sist komma Nurmo och Maxmo.

Tabell XLII. Beskattad förmögenhet (medelvärde för åren 1921, 1922 och 1924).

Tabell XLIII avser att belysa  f a t t i g v å r d s f ö r h å l l a n d e n a  i distriktets kommuner, för så vitt dessa framgå av understödstagarenas antal och utgifterna för fattigvården. Jag har därvid hållit mig till tre s.k. stickprov, i det jag upptagit förhållande för året 1881, det första år dylika uppgifter ingå i den officiella statistiken, 1901 och 1919, som är det sista år för vilket detaljerade uppgifter finnas upptagna i nämnda statistik.

Av tabellen framgår sålunda både jämförande uppgifter för de olika kommunerna och för olika tidsperioder. Vi finna glädjande nog, att antalet understödstagare kontinuerligen gått nedåt, såväl i de svenska som finska kommunerna. I de förra 48,4 proc., i de senare 33 proc. Från den allmänna regeln göra dock Alahärmä och Nurmo undantag, i det här en stegring ägt rum. I Nykarleby landskommun är, om ock en minskning förekommit, denna mycket ringa. Den största minskningen i de svenska kommunerna ha ägt rum i Vörå, Maxmo och Jeppo. I de finska kommunerna i Ylihärmä. Om vi uppräkna kommunerna i den ordning som dessa intogo 1919, med avseende å antal understödtagare i förhållande till folkmängden få vi följande förteckning, där den kommun kommer främst, som har det minsta antalet.

Beträffande kostnaderna för fattigvården finnas angivna såväl de absoluta utgifterna per år som också den utgift, som belöper sig på varje innevånare i kommunen. Av tabellen framgår, att utgifterna för fattigvården år 1881 var i de svenska kommunerna för varje innevånare 74 penni (högst i Jeppo: 1,15 samt lägst i Maxmo 0,39) samt 75 penni i de finska kommunerna (högst i Ylihärmä, Kauhava och Lappo: 84 penni samt lägst i Nurmo: 34 penni.)

Göra vi en jämförelse mellan utgifterna per individ för åren 1881 och 1919, se vi naturligtvis en stark stegring för sistnämnda år, främst beroende på penningevärdets nedgång. Ökning i de svenska kommunerna är 9,8 gånger i de finska 14 gånger. Den största ökningen möter oss i de svenska kommunerna i Oravais (12,5 ggr) samt den minsta i Jeppo (4,4 ggr). I de finska kommunerna har den största stegringen ägt rum i Nurmo (29 ggr), den minsta i Kauhava (c:a 11 ggr).

Tabell XLIII. Antal understödstagare och utgifter för fattigvården.

D e  k o m m u n a l a  f i n a n s e r n a.  Storleken av utgifterna belysas av omstående tabell XLIV. Om vi nedsätta utgifterna för 1924 till en tiondedel av de i tabellen anförda summorna och jämföra dessa med utgifterna för år 1880 finna vi, att dessa stegrats i de svenska kommunerna 14 gånger (mest i Munsala, där utgifterna trots summans reduktion till 1/10 är 43 ggr. större än år 1880, minst i Nykarleby landskommun, där stegringen är 7 1/2 ggr.), i de finska kommunerna åter är stegringen ungefär 15 ggr.

Tabell XLIV. Kommunernas utgifter.

Utgifterna betäcktes år 1880 till 66,3 % av uttaxerade medel, år 1890 till 75,4 %, år 1900 till 77,5 %, år 1910 till 70,2 %, år 1920 till 66,8 % samt år 1924 endast till 42,7 %. I stället hade kommunernas skulder för sistnämnda år, såsom närmare framgår av tabell XLV, ansenligt stegrats, så att de i de svenska kommunerna stego till 1,195,494 mark, i de finska till 4,394,198 mark eller i hela distriktet till 5,589,692 mark.

Ett närmare ingående på de olika utgiftsposterna, skulle säkert varit av intresse, men måste i detta sammanhang underlåtas.

Tabell XLV. Kommunernas skulder.

Källor:

Finlands officiella statistik: IV, 4.
Inkomstbevillningens resultat år 1881. XXI
Fattigvårdsstatistik, olika årgångar.
Privata meddelanden från Statistiska Centralbyrån.