Soldattorp, soldater jämte deras efterkommande i Nykarleby landskommun av Woldemar Backman

Kap. I

Inledning.

Karl XI införde en ny grund för infanteriet. Genom egen erfarenhet hade han kommit till insikt om bristfälligheterna i det gamla systemet: utskrivning och värvning. Genom det nya systemet, det s. k.  s t ä n d i g a  k n e k t e h å l l e t,  skulle staten städse ha till förfogande en övad armé. Organisationen sköttes av det s. k.  y n g r e  i n d e l n i n g s v e r k e t  för infanteriet.

Hela tungan låg hos bönderna. Ett antal av dessa, i regel 3 à 5 bildade en rote, som ägde anställa och underhålla en soldat. Roteböndernas (rotesällarnas) antal berodde på antalet hemman i landskapet, ty varje landskap skulle uppställa ett regemente på 1,200 man. Det nya systemet var genomfört i Sverge på 1680-talet samt i Finland följande årtionde, med undantag av i Österbotten. Hela systemet vilade nämligen på att allmogen frivilligt skulle åtaga sig detsamma och i stället bli befriad från utskrivningar. Men av olika orsaker gick österbottniska allmogen ej in på förslaget. Först efter fyrtio år lyckades regeringen, delvis med list, övertala densamma att antaga det nya systemet. Den 12/12 1733 undertecknades kontrakt mellan regeringen och Österbottens allmoge, vilket kontrakt i 39 paragrafer fastställde allmogens skyldigheter och soldatens rättigheter.

Enligt detta kontrakt, skulle soldaten erhålla 6 daler silvermynt i städsel, en ko, en tunna spannmål, hälften råg och hälften korn och i »släpkläder» en gång för alla: en vadmalsrock och väst, ett par vadmalsbyxor, ett par pjäxor, en skjorta, en halsduk, ett par ullstrumpor, en hatt, ett par ullvantar och en luden ränsel av kalvskinn. Soldatens årliga lön utgjordes av 30 daler kmt med avdrag av 3 daler, som innehölls till en omgång släpkläder vart fjärde år.

Vidare ingick i kontraktet den viktiga bestämmelsen om allmogens skyldighet att för sin soldat på utmarken uppröja ett torpställe, varpå skulle uppföras en stuga, som icke fick överstiga 9 alnar i längd och i bredd, dessutom en boda (6X6 alnar) samt ett litet fähus och foderlada. Därtill kom ännu upptagning av en åker till 1/2 tunnas utsäde, ett kålland samt en äng, avkastande två lass hö eller in natura 50 Ltt hö.

Österbottens regemente var indelat i 8 kompanier om 150 man, av vilka livkompaniet hade sina rotar i en del av dåvarande Mustasaari samt i Vörå med (Oravais), Munsala, Nykarleby och Härma.

På Nykarleby kommuns lott föll 26 soldater, bärande numrorna 116—141. Till Nykarleby hörde denna tid nuvarande Jeppo (Överjeppo by) och Karby, som nu ingår i Pedersöre. Det kan här annoteras att Nykarleby stads och landsförsamling år 1750 hade en gemensam folkmängd av 2,343 personer samt Nykarleby landskommun ensam år 1800 2,877 personer.

Fördelningen av de 26 soldattorpen utföll så, att på kyrkbyn. kom 5, på Kovjoki (med vilken by Karby då var förenad) 4, på Soklot 5, på Ytterjeppo 5 och på Överjeppo 7. Här kan också i förbigående nämnas, att staten hade två militieboställen inom socknen, nämligen ett fänriksboställe på Yrjas i nuvarande Forsby och ett sergeantboställe på Kampas i Överjeppo.

Under lilla ofreden tillkom en ny institution: vargeringen. Detta var en soldatreserv. Vargeringskarlarna voro vid vakanser skyldiga att rycka in som ordinarie soldater, därförinnan skötte de sina vanliga sysslor; de voro ofta hantverkare. Antalet vargeringsmän i kommun skulle utgöra halva soldaternas antal. Hornborgg säger visserligen i sin Finlands historia, att vargeringen aldrig kom till stånd i Österbotten. Denna uppgift torde dock vara felaktig, åtminstone vad beträffar Nykarleby (och Munsala). Jag har en förteckning över flere mönstringar med vargeringsmän i Nykarleby och ofta finnas i generalmönstringsrullorna omnämnt, att den och den soldaten erhöll avsked och ersattes av vargeringsmannen i regel från samma nummer. Vargeringskåren beröres i det följande endast i det fall, då vargeringsmannen inträtt som ordinarie.

Det nämndes redan att värvade trupper intog i den gamla svenska krigsmakten en viss, icke så ringa roll. Också efter omställningen bibehölls detta truppslag. Det kom främst till användning vid artilleriet samt som befästningstrupper. Av dessa värvade trupper namnes i det följande endast en soldat, Jonas Björkman, som egentligen av misstag kommit med i räkningen, men fått kvarstå såsom boende på ett soldattorp med brodern Gustav Dahllund som indelt soldat på ett angränsande torp.

Ett nytt truppförband, Vasa regemente på 750 man uppställdes så sent som 1807 men också detta hann vara med om den avgörande striden. I detta regemente ingick 11 man från Nykarleby Dessa fingo också sina torp, nämligen på rotarna 116, 120, 123, 125, 126, 128, 132, 134, 135, 139 och 141.