Den senare så bemärkte råd- och handelsmannen Carl Johan Berger brukade som gosse varje dag gå och bära hem sur mjölk från Turdins. En gång hade han spillt mjölk ur sin hink och skulle få ris av sin mamma. Modern gick efter jungfru Anna-Lena Nyström (f. i Nkby 4.10. 1789, d. där 27.4. 1840) för att hon skulle hjälpa att hålla i. ”Aldrig kunde jag tro”, brukade gubben Berger sedermera berätta, ”att Anna-Lena skulle bli min hustru”.

Anna-Lena gifte sig först med rådman Samuel Kempe, ”en förfärlig människa, fylsig, oregerlig”, granne till Turdins. Hos Turdin stod Carl Johan, hans systerson på boda. Den tiden blev han förtjust i fru Anna Helena Kempe i granngården. Då fru Kempe hade blivit änka 1815, brukade han smyga sig över och hälsa på henne. För att komma obemärkt in på den andra gården kröp han under planket. Han vann den förmögna änkans hjärta. Snart blev han sin egen som ung handlande och gifte sig 1817 med den 7 år äldre Anna Lena, som var ”väl försedd med bord och bänkar”. Butiken var full med varor och magasinerna i hamnen fyllda med salt och tjära. Snart blev han rådman, skeppsredare och en av stadens förnämsta affärsmän. Anna Lena behövde aldrig ångra, att hon en gång hjälpt Bergers moder att ge gossen en risbastu.

Fru Anna Lena Nyström-Kempe-Berger dog av slag den 27 april 1840 endast 51 år och några dagar gammal. Redan den 9 juni 1842 gifte Berger om sig med Brita Sofia Molander (f. i Nkby 5.4. 1804, d. där 11.5. 1880). Hon var dotter till organisten Jonas Molander (d. 18.11. 1808) och hans hustru Eva Maria Högström (d. 20.2. 1814). I detta äktenskap föddes två barn. 37)

Bergers föräldrar bodde vid åstranden, där en gammal hägg stod kvar ännu långt in på 1900-talet. Snett över gatan litet söderut låg hans första frus hemgård.

Färgaren Östman, som såsom tidigare nämnts var verkmästare vid Lithéns färgeri, och kallade sig fabrikör, var hemma från Kimo. Herrarna i staden hade den tiden ofta hantverkerier vid sidan om sin affärsverksamhet. Östman bodde som bekant hos Lithéns i den mindre byggningen i en kammare. Spjuvern Berger tog en gång ”flugulippon”, gick i fähuset, fångade den full med flugor och sprang längs åstranden till Lithéns och upp i Östmans kammare och släppte ut sina fångar där, till stor förargelse för den pjåkige ungkarlen. Han höll på att falla på rygg, då flugorna surrade mot honom vid inträdet i kammaren. 38)

26. Rådman Carl Johan Berger.
Foto 1870-talet. [Herlers museum.]

C. J. Bergers fader, Johan Christian Berger, var född i Göteborg den 29 maj 1763 och löjtnant vid Arméns flotta samt kofferdikapten. Han förde bl.a. befälet på galeasen Carl Georg, som tillhörde rådmännen Carl Lindqvist och J. J. Kempe i Nykarleby. Fartyget förliste den 29 aug. 1801 med man och allt på återresan från Lübeck. Berger ägde då gården nr 113 i Nykarleby och var sedan den 10 mars 1795 gift med Helena Katarina Turdin (f. i Nkby 15.2. 1776, d. där 1.2. 1816 i lungsot), dotter till handlanden och rådmannen Johan Turdin d.ä. och Katarina Juthe.

Om Carl Johan Berger gick som vi sett många anekdoter. Han kom till världen i sjätte månaden, men modern skötte honom väl. Gossen hölls inlindad i bomull i kakelugnen eller kakelugnsnischen, och småningom kom han sig. Han blev aldrig någon stor karl, men en bra sådan heter det.

Berger blev rådman redan 1836. Han var i bolag med skepparen Henrik Backlund 1841—1845 och blev småningom stor redare. Han ägde sålunda galeasen, senare skonaren Najaden om 63 läster, 1/2 av skeppet Harmonie, som förliste vid Gibraltar, 1/4 av briggen Paulina (64 läster), förlist 1838 utanför Norrtälje, 1/10 av fregattskeppet Furst Menschikoff (194 läster), 1/3 av fregatt skeppet Juno (159 läster), sålt 1854, 1/3 av barkskeppet Alexander II (263 läster), hela fregattskeppet NyCarleby (254 läster), sålt 1854, karavellen Rauha (20 läster) och 1/2 av Fendrik Stål (11 läster, 1856). Han ägde även 1/2 i Gamlakarleby-barkskeppet Wänskapen 1846. I arv efter modern ägde han gården nr 113, köpte 1820 gården nr 20 och ägde delar av Smedsbacka och Hans Sigfrids hemman. Efter branden ägde och bebyggde han tomten nr 42 (senare bl.a. K. J. Pensars gård).

Berger var alltså en av de förmögnaste och mest framgångsrika affärsmännen i Nykarleby, alltid med i sällskapslivet och en populär och omtyckt person. Han hade sin villa på Alörn och lät alltid ro sig dit; han tyckte ej om att segla. Då satt han hopkrupen i framstammen på båten, insvept i sin schal. Han såg då ut som ett litet troll, berättar sjöman H. Hellstrand, som i unga år tjänstgjorde som hans roddarpojke. Gäddraget höll han dock gärna ut. Stundom lät han narra sig att hala in linan, om någon i båten förstulet hade knyckt i den. Om vintern gick rådman Berger alltid i päls.

En gång stod Berger i sin butik och hade dörren öppen, då han såg rådman Lybeck gå förbi. ”Kom in Lybeck!”, ropade han. Fru rådmanskan B. var också tillstädes. Lybeck inträdde och hälsade glättigt. Då vände sig Berger till sin fru och sade på sitt spjuveraktiga sätt: ”Jo, vet du, Sofie, vad Lybeck sade, då jag gifte mig i tiden? — Jo, nu har gubben hoppat i galen tunna!, sa' han.” Lybeck fick stå och skämmas. Sådana puts var typiska för den humoristiske Berger, berättas det.

Även Berger gick i konkurs i slutet av 1860-talet. Orsaken var nödåren och bondekrediterna, lågkonjunktur för export- och importmarknaden, svårigheter i samband med genomförandet av 1865 års myntreform samt handels- och näringsfrihetslagen av 1867, som ökade konkurrensen och minskade marknaderna för stadsköpmännen. Konkursauktionerna hölls den 1 mars och den 1 juni 1869. Vid den första auktionen såldes varulagret, bestående bl.a. av kaffe, socker, bomullsgarn, kardus- och blandtobak, hampa, torrfisk, järn, stål, specerier, viner och spirituosa, 450 tr Cagliarisalt, ett mindre parti tjära i hel- och halvtunnor, c:a 100 tr spannmål, vita och gröna ärter mm. Sortimentet visar, vad en framstående Nykarlebyköpman på den tiden hade i lager.

I konkursmassan ingick även lösegendom, såsom möbler och husgeråd, guld, silver, koppar, mässing, järn- och blecksaker m.m., vilket visar att Berger vid konkursen var tämligen utblottad och nödgad att realisera praktiskt taget allt vad han ägde.

Av de tidigare nämnda fartygen ägde Berger vid konkursen skonerten Najaden om 62 läster (förbyggd 1858), 2/5 i kopparfasta och kopprade barkskeppet Alexander II, 1/10 i barkskeppet Freden, Gamlakarleby, och 1/20 i barkskeppet Alku om 274 läster. Han ägde även 5 aktier i ”Österbottniska Ångbåtsbolaget”.

Den 1 juni såldes bl. a. 2/5 i skeppsvarvet på Alörn, en hamnplats vid stadens tidigare lastageplats ”Åminne” jämte magasiner och byggnader, ävensom ett antal jordägor, osäkra fordringar m.m. 39)
 

Vasabladet, 29.05.1869, nr 22, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2023-03-02.)]

Allt detta gick på auktion. Berger lyckades dock behålla det av honom byggda, ståtliga köpmanshuset vid torget på tomten nr 42 till sin död 1876, då det köptes av handl. Isak Svedlin.