År 1810 hade Nykarleby som vi sett omkring 689 invånare. Befolkningen hade minskat från 887 personer år 1790 till 763 år 1800 och 689 förstnämnda år. Detta berodde av allt att döma på handelns och näringarnas stagnerande utveckling under de ännu pågående revolutions- och Napoleonkrigen och särskilt det nyss utkämpade ryska kriget 1808—1809. Återhämtningen kom emellertid relativt snabbt. År 1815, det första året då uppgifterna om yrkesfördelningen föreligger i prästerskapets tabeller, uppgick befolkningen till 712 personer, varav 420 kvinnor.

Dess fördelning efter civilstånd var enligt den av kapellanen Nils Mathesius upprättade tabellen följande:

Yrkesfördelningen var denna:

Tre änkor efter ståndspersoner fortsatte mannens näringsfång. De oäkta barnens antal var 18. F.ö. uppgick antalet hustrur och änkor till 179, varav 99 hade barn under 15 år. De ogifta kvinnorna över 15 år fördelade sig på följande sätt:

Fattighjonens antal uppgick till 4, men dessutom underhölls ett tiotal personer genom bidrag från stadens sida. I fråga om civilstånd fördelade sig befolkningen på följande sätt:

(og. l. kv.= ogifta lägrade kvinnor)

Borgarna uppgick jämte ståndspersonerna till c:a 38,6 % av stadens befolkning, ungdomen under 15 år till 30,8 % och övriga invånare till 60,7 %. De oäkta barnens antal utgjorde 2,5 %, de lägrade ogifta kvinnorna 3,8 % av hela befolkningen. Denna relation är tämligen konstant under hela 1800-talet. Sjöfolket utgjorde endast 8,9 % av stadens befolkning. Kvinnoöverskottet var betydande; kvinnorna utgjorde nära 59 % av befolkningen.

Hushållens antal var 145. De fördelade sig på följande sätt:

Hushållen om 3—5 personer utgjorde sålunda över hälften av samtliga och betecknar m.a.o. normalmatlaget i Nykarleby vid denna tid. Under hela perioden 1750—1900 var f.ö. 4—5. personers matlaget det vanliga. Det största hushållet om över 15 personer återfinnes ännu i 1830 års statistik, medan 1835 års upptager 6 hushåll om 11—15 personer. 1)

Åldersgruppen 0—15 år var som vi ser väl företrädd med 30.8 % av befolkningen mot 54,9 % av åldersgruppen 15—50 och 14,3 % av åldersgruppen över 50 år. Befolkningspyramiden företrädde alltså en progressiv typ och progressiviteten ökade oavbrutet ända till branden. Därefter övergick utvecklingen till en mera stationär typ för att från 1920-talet bli regressiv, återgående.

Stadens befolkning 1820 företedde följande bild:

Befolkningen uppgick till 779 personer, 332 män och 447 kvinnor.
De var fördelade på följ ande åldersgrupper:

Befolkningen hade sedan 1815 ökat med 19 män och 23 kvinnor. Yrkesfördelningen företedde endast små förändringar. Minuthandlarna hade ökat med 4 till 19, men handelsbetjänterna minskat med 2 till 6. Någon kvarnmästare finns ej mera antecknad. Polisbetjäningen hade utökats till 3 poliser.

Antalet hantverksyrken hade ökat från 19 till 22 och hantverkarna från 28 till 34. De nytillkomna yrkena var 1 bokbindare, 1 målare, 1 urmakare och 1 åkare, medan 1 tapetserare, 1 murarmästare och den senares verkdräng ej återfinnes i förteckningen.

En kraftig ökning från 6 till 25 hade skett med de stadsbor, som ej var borgare och ej heller kunde hänföras till någon annan grupp. Hustrur, änkor och barn under 15 år fördelade sig på de olika yrkesgrupperna på följande sätt:

Sjöfolket och hantverkarna hade som vi ser gott om barn, men proportionellt sett hade de övriga grupperna mest barn per familj.

Bland handlandena och hantverkarna samt vid apoteket fortsatte 4 av änkorna mannens näringsfång. Detta var i ännu högre grad fallet med ståndspersonernas änkor, varav 14 fortsatte mannens arbete. I andras tjänst befann sig 2 änkor, medan 33 änkor av arbetarklassen tydligen tog de arbeten som fanns.

Fosterbarnens antal var 11 och de oäkta barnens 25, varvid 13 flickor.
De ogifta kvinnorna över 15 år uppgick nu till 129 mot 121 fem år tidigare. Fattighjonen var 4 liksom då.

Mankönet fördelade sig mellan de olika yrkesgrupperna på följande sätt:

Hustrur, änkor och flickor under 15 år uppgick till 318 mot 299 fem år tidigare.

I fråga om stånd och villkor fördelade sig befolkningen sålunda:

Hushållens antal var 158, en ökning med 13 sedan 1815. De var fördelade sålunda

Under de fem föregående åren hade 114 personer flyttat in och 89 ut från staden. Nettobehållningen var således 25 personer. 2)

Vid följande femårsredovisning 1825 hade folkmängden ökat till 797 personer, varav 352 män och 445 kvinnor. Några nämnvärda förändringar hade ej inträffat. De handlandes antal hade ökat till 22, sjöfolkets till 65 och hantverkarnas till 33, företrädande 23 yrken, hustrur och änkor hade minskat till 178 och barnen under 15 år räknade 133 gossar och 143 flickor. Fattighjonen hade ökat från 4 till 6. De av fattigvården understödda utgjorde 27 personer. Till stånd och villkor fördelade sig befolkningen på följande sätt:

Hushållens antal uppgick till 163, en ökning med 5, fördelade på följande sätt:

Sedan 1820 hade 188 män och 197 kvinnor eller 385 personer flyttat in och 197 män och 223 kvinnor eller 420 flyttat ut, d.v.s. en flyttningsförlust under hela femårsperioden om 35 personer. 3)

Folkmängden 1830 hade ökat till 815 personer, varav 361 män och 454 kvinnor. Den fördelade sig ungefär på samma sätt som 1825 vad civilståndet beträffar. Ungdomen under 15 år hade ökat till 136 gossar och 154 flickor. Annars var skillnaderna mycket små eller inga alls. Detsamma gällde de olika yrkesgrupperna, inklusive hantverkarna. Till stånd och villkor fördelade sig befolkningen på följande sätt:

Hushållens antal uppgick 1830 till 164 med ungefär samma fördelning som 1825. De inflyttade under femårsperioden var 385 och de utflyttade 424.

Flyttningsförlusten var sålunda 39 personer, varav 26 kvinnor och 13 män. 4)

Granskar vi folkmängden och dess struktur 1835, finner vi, att invånarantalet var 421 män och 464 kvinnor, tillsammans 885 personer. En relativt kraftig ökning hade sålunda ägt rum under den senaste femårsperioden, främst beroende på den tilltagande handeln och sjöfarten vid denna tid.

Befolkningens civilstånd var följande:

Till yrket fördelade sig befolkningen sålunda:

Arbetsdrängarna var 20 och tjänstegossarna 8 till antalet.

Ur tjänst gångna var 16 personer ur olika kategorier. Dessa och de 27 stadsbor, som ej var borgare, räknade tillsammans 42 personer.

Apoteksstaten räknade 1 apotekare och 1 apoteksgesäll liksom förut. Därtill kom 1 beckmästare och 1 kvarnmästare.

Hantverksborgarna var 23 och räknade följande 15 yrken:

 
Hustrurna och änkorna räknade tillsammans 180 personer och barnen under 15 år 160 av mans- och 159 av kvinnokön. De ogifta kvinnorna över 15 år var 125, av vilka

Fattighjonen räknade 6 personer, de av fattigvården understödda 29. Till stånd och villkor fördelade sig befolkningen på följande sätt:

Hushållens antal:

Inflyttade var under de senaste 5 åren 96 män och 89 kvinnor eller sammanlagt 185 personer och utflyttade 44 män och 82 kvinnor eller 126 personer. Flyttningsvinsten var således 59 personer. 5)

En blick på befolkningens sociala och yrkesmässiga struktur år 1840 visar oss följande utöver vad som redan redovisats:

Befolkningen uppgick till 963 personer, varav 480 män och 483 kvinnor. Deras civilstånd och ålder var följande:

Gruppen hustrur och änkor uppgick som vi ser till 191 personer och bildade jämte de 364 barnen under 15 år en i fråga om arbetsförtjänst svagpresterande grupp. Dit hörde även delvis de ogifta kvinnorna över 15 år, omfattande:

Skolstaten bestod av 1 lärare, 2 studerande och 24 skolgossar, sammanlagt 27 personer. Yrkesfördelningen var i övrigt följande:

Arbetsdrängarna var 27 och tjänstegossarna 9, tillsammans 36 personer.

De ur tjänst gångnes antal uppgick till 48 personer.

Vidare hade staden som förut 1 apotekare och en apoteksgesäll, 1 beckmästare och 1 kvarnmästare.

Hantverkarna fördelade sig på följande yrken:

23 hantverkaryrken var således åter företrädda i staden.

Till stånd och villkor fördelade sig befolkningen sålunda:

Hushållens antal var 176, fördelade på följande sätt:

Under den senaste femårsperioden hade 110 män och 120 kvinnor inflyttat och 111 män och 115 kvinnor utflyttat. Nettovinsten var således 4 personer. 6)

Tar man med 1855 års folkmängdstabell (s. 554 ff.) blir utvecklingen av de viktigaste yrkena jämte, för jämförelsens skull, antalet arbetsdrängar och tjänstegossar samt pigor fram till åren före branden följande:
 

Utvecklingen är sålunda anmärkningsvärt jämn utom för handlandena, som fördubblades, sjöfolket, som nära nog också fördubblades, arbetsdrängarna och tjänstegossarna, som mer än fördubblades och pigorna, som ökade kraftigt. Befolkningen hade samtidigt ökat från 689 kyrkskrivna personer 1810 till 1.217 1855, d.v.s. nära nog fördubblats. Allt detta visar, att staden befann sig i en lovande utveckling före branden.