Understödstagarnas antal 1825—1857, d.v.s. fram till branden, varierar mellan 15 (1/5 1826—1/5 1827) och c:a 49 (1/5 1844—1/5 1845). Bland understödstagarna märkes som vi sett änkor och åldringar från olika samhällsklasser, fader- eller moderlösa barn, sjuka och invalider. Från och med 10 maj 1846 organiserades fattigvården fastare, i det att kyrkostämman denna dag beslöt att tillsätta den av lagen påbjudna fattigvårdsförsörjningskommittén för staden. Härmed skulle de hitintills vanliga utbetalningarna ur stadskassan upphöra. Till ledamöter i denna kommitté, vari församlingens pastor, prosten Gabriel Borg, var självskriven ordförande och borgmästare J. Haeggström viceordförande, invaldes enhälligt rådman C. J. Berger, handelsman A. Dyhr samt ”fabrikörerna”, skräddaren Anders Grönqvist, skomakaråldermannen H. H. Garbén och urmakaren Johan Fellman. Sekreterare var stadsfiskal J. H. Forssén och kassör handelsman M. Sandström.

Den 28 aug. s.å. fastställdes grunderna för fattigkassans inkomster: Sakören, sterbhusprocenter, arv efter fattighjon, kollektmedel, frivilliga gåvor av burskapssökande samt vid barndop och bröllop, inkomster av ”Margenet” (marginalinkomster): spelare och lindansare, konserter och publika nöjen samt medel som insamlades genom fattigbössor och frivilliga gåvor. Vad som sedan efter skedd ”Fattig mönstring” ansågs för året behövligt till understöd för fattiga inom staden, skulle uttaxeras av invånarna efter följande grunder:

Alla i staden under särskilt rök- eller matlag skattskrivna borde bidraga till fattigkassan, kända fattiga likväl därifrån befriade. Grunden för den årliga uttaxeringen av burskapsägande skulle följa indelningen i klasser, i likhet med uttaxeringen av det s.k. allmänna behovet. Icke borgare av alla klasser skulle påföras avgiften efter beprövande vid årliga taxeringar. Taxeringslängden skulle sedan delgivas genom uppläsning i stadens kyrka en söndag efter slutad gudstjänst av någon utav kommitténs ledamöter. Vederbörande skulle genom kungörelse formligen kallas till detta tillfälle. Den eller de, som var missnöjda med taxeringen, kunde därefter inom laga tid anföra besvär å ort som vederbör.

Från Sjömanshuset skulle varje år infordras uppgift över dem, som åtnjöt understöd från sjömanshusets kassa.

Till lön för sekreteraren fastslogs 40 rbl s:r i året. Den årliga uppbörden av uttaxerade fattigmedel skulle ej försiggå mera än en gång om året.

I dec. 1846 utdelades ännu medel ur fattigkassan enligt vad som varit brukligt förr, emedan kommittén ännu ej hunnit vidtaga någon ”ordentlig åtgärd”, ”hvarmed de nödlidande inom staden skulle blifva försörjda”. Ej blott sådana, som förut åtnjutit denna förmån, utan även andra fattiga och nödlidande i staden, som anmälde sig, skulle få del av medlen. Utom 14 ordinarie fall ihågkoms genom detta beslut i dec. 1846 ytterligare 36 fattiga med en sammanlagd summa av 48 rbl 20 köp. s:r.

Emedan det var obekant för kommittén, huru många fattiga det fanns inom staden, som gjorde anspråk på understöd, beslöts den 28 aug. 1846 att verkställa en fattigmönstring inför kommittén. Genom kungörelse i stadens kyrka den 10 och 17 jan. 1847 kallade prosten Borg de fattiga till sammanträde den 19 jan. De infann sig även och beviljades understöd att uppbäras halvårsvis mot kvitto hos kassamannen, handlanden Sandström. Den nu uppgjorda förteckningen över stadens fattiga upptar följande personer:

De förra fattighjonen Sanna Stenman, Maria Åberg, Maria Brunberg och Maria Carlberg samt Brita Brolin skulle fortfarande ha sina understöd, som uppgick till 87 rbl 74 kop. s:r. Skräddaränkan Anna Hjelte beviljades även 5 rbl s:r för sina tre små barns föda och uppfostran. Hennes man hade vådligen omkommit 1844 och understödet beviljades trots att Hjelte var ägare till 1/2 av en mindre gårdstomt med gamla nedruttnade åbyggnader och en åkerlinda, vars avkastning utgjorde omkring ett kofoder. Förre apotekaren A. R. Bastman och f. sjömannen Jakob Lenning skulle härefter utackorderas genom fattigkommitténs försorg för en årlig avgift av 38 rbl s:r. Helena Brunberg skulle mot en avgift om 6 rbl s:r om året tillsvidare kvarbliva hos torparen Eric Gästgifvars. Maria Brunberg, som dittills varit inackorderad för 19 rbl hos torparen Jacob Pettersson Damskata, skulle nu inackorderas hos bonden Joh. Fredr. H:son Stadig för 15 rbl.

Ingen spekulant anmälde sig emellertid villig att omhändertaga Bastman. ”Vid närmare eftertänkande” fann kommittén därför, att Bastman såsom ännu arbetsför tillsvidare ej borde åtnjuta något annat understöd än husrum, ved och värme samt säng och sängkläder. Föda och skötsel däremot skulle tillsvidare inskränkas. Då Bastman nu på nytt utbjöds åtog sig bonden Johan Jacob Andersson Pelkos från Forsby i landsförsamlingen att mot 10 rbl s:r per år emottaga honom och förse honom med husrum och värme samt ”tarfliga sängkläder”.

Från Pelkos flyttade Bastman i mars 1848 till bonden Matts Broo, vars hustru åtog sig att för 10 rbl ge honom husrum och värme samt nödiga klädespersedlar. I maj 1849 tillerkändes Maria Broo 14 rbl s:r som bidrag till sovelmat åt honom, bestående av 1/4 kanna mjölk om dagen samt 4 skålp, smör för året. Bastman hade då länge varit ”sjukkrasslig”, varför han ej kunnat ha något skrivarbete som bidrag till sitt uppehälle. I dec. s.å. fick han 1 skjorta och 1 par ullstrumpor. År 1850 fick hustru Broo ytterligare 2 rbl för att uppköpa 1/2 tunna råg för att baka bröd åt honom, och i nov. s.å 3 rubel för skötsel och vård. Han var då sängliggande sjuk.

Sjömannen Lenning utackorderades för 16 rbl 40 kop. s:r till bonden Elias Jacobsson Wik från Soklot by.

Den 16 febr. 1847 verkställdes uttaxeringen av fattigmedlen. Uttaxeringssumman fastställdes till 263 rbl. 75 1/2 kop. s:r. Den uttaxerades så att borgare i allmänhet och alla, som blivit taxerade för sistlidet års enskilda stadsutskylder till allmänna behov, skulle till fattigkassan betala 50 % av dessa utskylder för året. Summan uppgick till 188 rbl 20 kop. s:r Resten av taxeringssumman eller 75 rbl 55 1/2 kop. s:r skulle uttaxeras av icke borgare efter vars och ens råd och lägenhet. Missnöje kunde anföras inom 30 dagar efter det taxeringslängden upplästs i stadens kyrka.

För 1849 uttaxerades 330 rbl. Fattigavgiften prövades nu motsvara 40 % av allmänna behovsavgiften. År 1850 uttaxerades 300 rbl s:r. Avkortning beviljades i fattigavgiften för sekreteraren i kommittén M. Sandström med 7 rbl. 50 kop., vilket var hela arvodet för det myckna arbete han nedlade på fattigärendena.

Följande medellösa personer fick även nedsättning:

Fattigmönstringar hölls sedermera varje år efter försiggången kungörelse. Den som ej infann sig vid mönstringen, ägde ej mera under året göra några anspråk på understöd från fattigkassan.