Hösten
1837 åsattes räntepersedlarna på grund av pågående
markegångsräkning i länet av magistraten i Nykarleby följande
värden. 51)
[1 lispund=
ca 8,5 kg]
Kultiverade jordprodukter,
råa eller förädlade:
| |
|
Silver |
| |
|
Rbl |
Kop |
| 1 |
tunna
råg |
l 5 |
33 1/3 |
| 1 |
lisp.
torr råg |
— |
40 |
| 1 |
tunna
korn |
4 |
— |
| 1 |
tunna
havre |
2 |
50 |
| 1 |
lisp. humle |
4 |
— |
| 1 |
kanna
rovolja |
1 |
— |
| 1 |
åm
eller pärm hö om 48 lisp. 2 1/2 skålp. |
3 |
50 |
| 1 |
lass
d:o om 36 lisp. |
2 |
70 |
| 1 |
fång
d:o om 24 lisp. 1 1/2 skålp. |
1 |
75 |
| 1 |
lisp. d:o |
— |
8 |
| 1 |
kärve
halm, l aln genom bandet |
— |
3 |
Ladugårdsprodukter, råa eller förädlade:
| 1 |
st oxe |
10 |
— |
| 1 |
st
får |
1 |
— |
| 1 |
st
gås |
— |
50 |
| 1 |
st
höns |
— |
20 |
| 1 |
tjog
ägg |
— |
30 |
| 1 |
lisp.
smör |
2 |
— |
| 1 |
” talg |
2 |
30 |
| 1 |
” talgljus |
3 |
50 |
| 1 |
” vaxljus |
— |
70 |
| 1 |
” fläsk |
1 |
10 |
| 1 |
” torrt
kött |
— |
66 |
Saltpriset i Nykarleby var 1. kvartalet 1837 9 rbl sr tunnan
för Lissabonsalt och Medelhavssalt. Medelpriset för Vasa län var
8:47 rbl, Uleåborgs län 9:19, Nylands län 8:56, Åbo län
9:16, Viborgs län 9:47, Tavastehus län 12:—, St. Michels län
10:10 och Kuopio län 15 rbl sr. 52)
Skogs-
och bergsprodukter, råa eller förädlade:
| |
|
Silver |
| |
|
Rubel |
Kop. |
| 1 |
st
rävskinn |
2 |
50 |
| 1 |
famn
granved, 3 alnar hög, 4 |
1 |
10 |
| 1 |
” alnar
bred och 6 kvarter lång |
1 |
15 |
| |
” tallved
d:o |
|
|
| 1 |
” alved
d:o men 5 kvarter lång |
1 |
20 |
| 1 |
” björkved
d:o |
1 |
50 |
| 1 |
tunna
tjära |
2 |
— |
| 1 |
timmerstock
om 5 famnar |
— |
35 |
| 1 |
tolft
helrena furubräder |
1 |
— |
| 1 |
” halvrena ” |
— |
75 |
| 1 |
” helrena
granbräder |
— |
80 |
| 1 |
” halvrena ” |
— |
50 |
| 1 |
skeppund
stångjärn, bergsvikt |
11 |
— |
Sjöprodukter — råa eller förädlade:
| 1 |
tunna strömming om 16 lisp. |
5 |
75 |
| 1 |
lisp.
torrfisk |
— |
90 |
| 1 |
” torra
gäddor |
1 |
— |
| 1 |
” torr
mört |
— |
45 |
Arbete:
| 1 |
drängdagsverke |
— |
30 |
| 1 |
ökedagsverke |
— |
60 |
Från år 1840 föreligger f.ö. följande
berättelse av sjötullkammaren, troligen avgiven som svar på anmärkningar
från Generaltulldirektionen i anledning av en tidigare berättelse. 53)
Invånarantalet
i staden 1839 var 1.054 personer. Handel drevs av 11 handelshus, av dem 10 i öppna
bodar.
De staden tillhöriga fartygen var 1839 13 till antalet, nämligen
skeppen Adolph, NyCarleby, Trägen, Furst Menschikoff, Emelie, Patience,
Juno, Wänskapen och Jupiter, briggarna Enigheten och Iduna samt galeaserna Najaden och Wänskapen. Det sammanlagda lästetalet
var 1990. Av fartygen var 11 som bäst stadda på utrikes resa.
Samma
år i sept. hade barkskeppet Hoppet om 118 läster försålts
i Göteborg. Det var byggt i Vörå av furu på kravell och
tillhörde ursprungligen handl. G. W. Turdin, men försåldes efter dennes konkurs den 6 mars
1838 till rådmännen Mats Lithén och Ad. Hammarin. Det hade den
8 juni 1839 anlöpt Nykarleby med last av 400 tr salt från Lissabon.
Kapten var Olof Brunström. Den 17 juni avmönstrades besättningen
och samma dag påmönstrades ny sådan för resa till London.
På återresan försåldes fartyget. 54) Det egendomliga
är att tullförvaltare Pehr Lundmark den 29 Jan. 1841 i sin berättelse
anmälde skonerten Hoppet såsom förlorad nära Kronstadt
1840. Någon skonert med detta namn fanns ej i staden vid denna tid.
I
staden fanns enligt berättelsen vidare 1 garverifabrik, 2 andra garverier,
3 färgerier, 1 repslageri och 1 sågverk.
Rörande stadens
läge i förhållande till möjligheterna att övervaka sjöförbindelserna
anför tullförvaltaren, att inloppen till staden var ”serdeles lempliga
för Lurendrägare, om sådana skulle förefinnas; hjelpsamma
åboer till deras tjenst torde heller icke saknas.” Tullförvaltaren
förmodade dock att lurendrejeri ej idkades på orten, emedan handeln
mest var inriktad på export och frakt, men obetydligt på lyxartiklar.
Sådana togs, om de behövdes, vanligtvis från andra finländska
städer eller också från S:t Petersburg, varpå handeln vintertid
drevs i synnerhet av de yngre köpmännen.
Lurendrejerier och ”tullförsnillningar”
förekoms annars säkrast genom patrullbåtarna ”så framt
dessa gjorde sin skyldighet”. Staden var på alla sidor öppen,
varför det om vintern ”icke torde vara svårt att insmyga varor,
som till äfventyrs om sommaren i skärgården blifvit Lurendrägade
och dålde”. Med tullkammarens ringa betjäning kunde häremot
ingenting uträttas, skriver Lundmark.
Utom tullförvaltaren tjänstgjorde
på tullkammaren vid denna tid som uppsyningsman J. R. Kempe och som
vaktmästare C. R. Kempe. Till den tidigare tullförvaltaren P. Engströms
änka och till f. vaktmästaren P. Högdahl betalades pension. Nådegåva
utdelades till f. tullförvaltaren C. J. Stadtlanders änka. |