Av jämförelsen mellan städerna framgår, att Nykarleby haft större tullinkomster än Jakobstad 1832, 1835 och 1836 men därefter mindre än någon annan stad utom Kaskö. Länets tullinkomster ökade under perioden 1832—1840 från 24.700 till 53.500 rbl nominellt s:r. Den kraftiga ökningen mellan 1839 och 1840 beror dock väsentligen på att tullen på exportartiklar höjts. I Nykarleby hade de inkommande tullmedlen mellan 1839 och 1840 sålunda ökat med 2138:14 och de utgående med 3777:95 rbl bco assignat., medan den del av tullmedlen, som gick till universitetsfonden minskat med 3:17 rbl bco ass. Ökningen i tulluppbörden 1839—1840 utgjorde sålunda i banco assignationer 5912:92 rbl. 58)

Under året 1840 hade följande 17 fartyg inkommit en eller flera gånger till stadens sjötullkammare: 59)

Följande 25 fartyg hade utgått från sjötullkammaren: 62)

Be-

Om vi först granskar importen finner vi, att skepparen J. P. Rundström den 16 maj anlände från Iles d'Hyéres vid franska Medelhavskusten med barkskeppet Jupiter om 138 läster, 14 mans besättning och saltlast. Rundström var försedd med alla de handlingar och dokument, som behövdes för införsel av varor på denna tid, då produktplakatet av 1724 fortfarande gällde, ytterligare stadfäst genom Kgl. försäkringen för städernas borgerskap den 23 febr. 1789 och Kejs. förordningen om Finlands handel av den 20 mars/1 april 1812 samt 1822 års tulltaxa. 63) Vid denna tid erlades fortfarande Öresundstull till Danmark. Den avskaffades först den 14 mars 1857 till stor lättnad för sjöfarten. Rundström var alltså utrustad med mätebrev, fribrev i avskrifter, bilbrev, folkpass, konsuls certifikat och märkrulla, sundhetspatent, manifest på storleken av fartygets saltlast, Öresunds tullkammarpass, danska karantänspass och konsulatscertifikat från Helsingör.

Lasten förtullades den 2 juni och gick till

På nederlag insattes dessutom för Isak Lindqvist 475 tr och för Adolf Hammarin 275 tr. Dessutom åsterstod 76½ tunnor salt som ”övermål”, vilka förtullades för 107 bco ass.

Saltlasten omfattade således 2101 ½ tunnor.

Den 21 maj anlände skepparen Olof Olson, hemort Nykarleby, med galeasen Najaden om 65 läster och 6 mans besättning. Lasten bestod även här av 419 ½ tr salt, som efter förtullning den 27 maj mottogs av följande handlande:

Den 27 maj ankom skepparen Christian Wallenius (Åbo) från Åbo med galeasen Wänskapen om 9 läster och 3 mans besättning. Wallenius var försedd med mätebrev, folkpass och kronolänsmansbevis över lastens innehåll. Han hade som last för egen räkning 195 skeppund kalksten samt nödig proviant.

Skepparen J. A. Schale (Uddevalla) anlände den 16 juni från Pillau med slupen Hertigen om 27 läster och 3 mans besättning. Han innehade bl. a. Kgl. Preussiska tullämbetets pass. Fartyget hade sandbarlast och nödig proviant.

Från Hudiksvall ankom den 21 juni skepparen J. Torbjörnsson (Uddevalla) med slupen Burman om 35 läster och 4 mans besättning. Fartyget hade sten till barlast och nödig proviant.

Skepparen M. Nylund (Nykarleby) anlände följande dag med galeasen Wänskapen om 26 lästers dräkt och 5 mans besättning från Köpenhamn. Även detta fartyg var barlastat med sand.

Den 1 juli kom skepparen Isak Johansson Stubb (Nykarleby skn) från Sundsvall med en hax utan namn om 2 98/100 läster och 1 mans besättning. Han innehade för egen räkning 1 stycke blårandigt blaggarn, innehållande 18 alnar och betalade i tull 1.26 bco ass. samt i provision 2 tunnor ärter och 2 st buldan om 98 alnar, sönderskurna till segel. För dessa varor betalade han 10 rbl ass. i tull.

Skepparen John Kunelius (Gamlakarleby) anlände den 3 juli från Trapani på Sicilien med skeppet Emelie om 180 läster och 15 mans besättning. Lasten bestod dels av ett parti viner, frukt, lakrits, ost, fårull, sill, malen krita och kork för skepparen P. Böckelmans (Jakobstad) räkning, förtullat för 70:65 bco ass., och dels av salt. Detta förtullades av följande handelsmän:

Dessutom nedsattes på nederlag:

Fartyget hade ett övermål på 44 tr à 61:60 rbl ass. Lasten uppgick alltså till 2369:60 tr salt.

En last av järnmalm inkom den 6 juli genom skepparen Eric Nyroos (Eura Åminne). Han införde från sin hemort med galeasen Skynda hem om 85 21/100 läster, 10 fots djupgående och 5 mans besättning en last om 1101 skeppund malm. Den var avsedd för kapten L. M. Björkenheim, Kimo bruk.

Den 27 juli ankom skepparen H. Törnvik (Nykarleby) med skeppet Wänskapen om 143 läster och 11 mans besättning från Riga med följande last:

Skepparen G. Andersson (Åbo) ankom den 17 aug. från S:t Petersburg med galeasen Oden om 12 lästers dräkt och 3 mans besättning. Han innehade för egen räkning en last av

Den 19 aug. anlände skepparen N. P. Sjöholm (Ystad) från Stockholm med galeasen Örn om 31 lästers dräkt och 5 mans besättning. Han innehade barlast av sand.

Skepparen Johan Ölund (Jakobstad) kom från sin hemstad den 4 sept. med briggen Elisabeth om 46 läster och 7 mans besättning. Han innehade för egen räkning

Den 8 sept. ankom skepparen Matts Nylund (Nykarleby) från Lübeck med skonerten Wänskapen om 26 läster och 5 mans besättning och barlast av sand och för

Skepparen Olof Olson (Nykarleby) ankom den 21 sept. från Newcastle med galeasen Najaden om 65 läster och 7 mans besättning. Han medförde följande last:

Det var det sista fartyget för säsongen med last. De fartyg, som anlände senare på hösten var alla barlastade.

Den 26 sept. anlände skepparen J. P. Rundström (Nykarleby) från London med skeppet Jupiter om 138 läster och 14 mans besättning. Fartyget hade barlast av sand. Samma dag ankom skepparen Joh. Arvid Kronlund (Nykarleby) från Windau med briggen Iduna om 77 läster och 8 mans besättning, också med barlast av sand.

Den 5 okt. ankom skepparen Eric Nyroos från S:t Petersburg med galeasen Skynda hem med nödig skeppsprovision och proviant. Den 7 okt. anlände skepparen H. Henricsson (Åbo) från sin hemort med galeasen Freden och 5 mans besättning, sandbarlast, och den 9 okt. skepparen Johan Fredric Bergström (Jakobstad) från London med skonerten Avance och 8 mans besättning, barlastad med sand.

Det sist inkommande fartyget för året var galeasen Wänskapen om 26 läster och 5 mans besättning, skeppare Matts Nylund (Nykarleby), som den 2 nov. anlände från Köpenhamn i sandbarlast, medförande för egen räkning 13 tr ärter och 2 skeppund stockfisk.

Hela tullinkomsten året 1840 för exporten utgjorde 5300:12 rbl. bco ass. eller evalverat till silver 1766:70 1/3 rbl s:r. 65)

[1841]

Sjöfarten hade börjat tidigt detta år. Den 6 maj utklarerades skepparen Matts Nylund (Nykarleby), destinerad till Köpenhamn med galeasen Wänskapen om 26 läster och 5 mans besättning. Till förtullning angavs av rådman Johan Svahn 277 hela och 35 halva tr tjära. Tullen uppgick för dessa varor till 178:78 bco ass. och 29 bco ass till universitetsfonden. Dessutom tillkom 50 % förhöjning på tullen, emedan fartyget uppfattades som fritt fartyg, då det ej uppfyllde de i Kejs. cirkulärbrevet av den 2 juni 1813 utfärdade bestämmelserna och därför ej fått fribrev. 66)

För skeppets eget behov utfördes tullfritt 2 tr tjära, 1 tunna beck och 1 famn ved.

Den 13 maj utgick nästa fartyg, d.v.s. skepparen Olof Brunström (Nykarleby), destinerad till Nordsjön med briggen Enigheten om 102 ½ läster och 11 mans besättning. Till förtullning hade av rådman Ad. Hammarin uppgivits 1497 hela och 88 halva tr tjära. Tullen uppgick till 830:52 och till universitetsfonden erlades 138: bco ass. Dessutom medförde fartyget tullfritt 5 famnar ved och 4 tr tjära.

Den 26 maj avgick skepparen Isak Johansson Stubb (Nykarleby skn) till Västerbotten med hax utan namn, 3 ½ fot djupgående och 1 mans besättning. Han medhade tullkammarens pass, men inga andra handlingar, eftersom allmogen enligt Kejs. förordningen av den 2/14 aug. 1830 åtnjöt seglationsfrihet på alla in- och utländska orter inom Östersjön, dock ej med större fartyg än 50 lästers dräkt. 67) Han medhade last av 65 tr potatis, 4 tr råg, 3 ½ lisp. smör och ½ tunna sälspäck, vägande 6 lisp. I tull erlades 63 kopek bco ass.

Skepparen Christian Wallenius (Åbo) utgick den 1 juli till S:t Petersburg med galeasen Wänskapen om 9 läster, 9 fot djupgående och 3 mans besättning. Han medförde för kapten L. M. Björkenheims räkning 196 skeppund 2 lisp. 18 skålp. stångjärn.

Den 5 juni avgick skepparen O. Olson (Nykarleby) med galeasen Najaden om 65 läster och 7 mans besättning, destinerad till Nordsjön. Lasten bestod av för rådman M. Lithéns räkning 518 tr tjära, 27 tolfter plankor om 8 alnar 2 ½ tum och 10 tolfter plankor om 3 alnar 2½ tum samt 5 fastager kreatursben till ett värde av 40 rbl bco ass. Hela tullen utgjorde 331 och universitetsmedlen 49:— rbl bco ass.

För rådman C. J. Berger medfördes 279 tr tjära, 14 tolfter plankor à 8 alnar 2½ tum, 5 tolfter plankor à 3 alnar 2½ tum och 5 fastager kreatursben till ett värde av 20 rbl bco ass. Hela tullen uppgick till 167:71 och till universitetsfonden erlades 26 rbl bco ass.

För fartygets eget behov utfördes tullfritt 3 tr tjära, ½ tunna beck och 2 famnar ved samt nödig proviant.

Den 20 juni avgick skepparen Joh. A. Schale (Uddevalla) till Pillau med slupen Hertigen om 27 läster och 3 mans besättning. I last medfördes för rådman M. Lithéns räkning 156 tr tjära, 26 hela och 40 halva tr beck. Tullen uppgick till 106,40, respektive 18:— rbl bco ass. För rådman C. J. Berger medfördes 156 tr tjära och 25 hela samt 40 halva tr beck och 1 famn ved. Tullen steg till 175:78 och universitetsmedlen till 45 rbl bco ass. Dessutom erlade Lithén och Berger 50 % förhöjning på tullen för varorna och 35 kopek i provision för tullen på veden, summa 104:04 rbl bco ass.

Skepparen E. Hamberg (Åbo) avseglade den 30 juni till S:t Petersburg med galeasen Finland om 9 läster och 2 mans besättning. Han medförde 270 lisp. stångjärn för kapten L. M. Björkenheims och 118 lisp. sälspäck samt 12 lisp. smör för egen räkning samt nödig proviant. Ingen tull erlades.

Den 2 juli utgick skepparen M. Nylund (Nykarleby) med galeasen Wänskapen om 26 läster och 5 mans besättning till Östersjön. Till förtullning uppgavs för rådman Johan Svahns räkning 286 hela och 12 halva tr tjära samt 12 hela och 55 halva tr beck. Tullen var 174 och akademiavgiften 29 rbl bco ass. med 50 % förhöjning på tullen på grund av ofritt fartyg = 87:3 rbl bco ass.

Den 6 juli avseglade skepparen J. P. Rundström (Nykarleby) med skeppet Jupiter om 138 läster och 14 mans besättning, destinerad till Nordsjön. Lasten bestod av: för rådman P. Lybecks änkefru 670 tr tjära och 3 tolfter 6 fot 3 tums plankor, tull 353:61 rbl bco ass och akademiavgift 60 kopek, för rådman Ad. Hammarin 666 hela och 6 halva tr tjära, tull 351:23 och till akademifonden 60 rbl bco ass., för rådman J. A. Lybeck 250 tr tjära, tull 131:25 och till akademifonden 22 rbl bco ass. samt för rådman Isac Lindqvist 419 tr tjära, tull 219:92 och till akademifonden 37 rbl bco ass. För skeppets eget behov medfördes 5 tr tjära och 6 famnar ved.

Skepparen J. Torbjörnsson (Uddevalla) avseglade den 8 juli till Pillau med slupen Burman om 35 läster och 4 mans besättning. Fartyget medförde för rådman M. Lithéns räkning 220 tr tjära, 13 hela och 35 halva tr beck, tull 131:54 och till akademifonden 22:59 rbl bco ass med 50 förhöjning på tullen = 65:77 rbl bco ass. För rådman C. J. Berger medfördes 220 tr tjära och 13 hela och 35 halva tr beck, tull 131:54 och akademiavgift 22:59 rbl bco ass med 50 förhöjning på tullen.

Den 15 juli avseglade skepparen Eric Nyroos (Eura åminne) till S:t Petersburg med galeasen Skynda hem om 85 21/100 lästers dräkt och 5 mans besättning. Fartyget innehade last av 1152 skeppund, 4 lisp., 15 skålp. stångjärn för kapten L. M. Björkenheims räkning. Ingen tull.

Skepparen Johan Boström (Wasa) avgick den 5 aug. till Wasa med kajutbåten Speculation om 7 läster och 2 mans besättning. Lasten bestod av 100 tr beck och 16 fastager pottaska för rådman C. J. Bergers räkning. Ingen tull.

Den 12 aug. utgick skepparen J. H. Broman (Nykarleby) med skeppet Adolph om 267 läster och 18 mans besättning till Medelhavet. Lasten bestod av för rådman Ad. Hammarins räkning 506 hela och 84 halva tr tjära, 9 hela och 110 halva tr beck, 573 tolfter 7 alns 3 tums och 39 tolfter 3½ alns 3 tums plankor. Tullen uppgick till 1033:48 och akademiavgiften till 108 rbl bco ass. För skeppets behov utfördes tullfritt 5 tr tjära, 1 tunna beck och 3 famnar björkved samt nödig proviant.

Skepparen G. Andersson (Åbo) avseglade den 22 aug. till S:t Petersburg med galeasen Oden om 12 läster och 3 mans besättning samt 300 tr tjära och 15 lisp. smör. Ingen tull.

Den 25 aug. avgick skepparen H. Henriksson (Åbo) med galeasen Freden om 26 läster och 5 mans besättning till S:t Petersburg. Lasten bestod av 4023 stänger stångjärn vägande 397 skeppund 1 lisp. 16 skålpund svensk viktualievikt, 105 lisp. smör och 21 tr tjära. Ingen tull.

Skepparen Carl A. Synnerberg (Nykarleby) avseglade den 1 sept. med skeppet Emelie om 180 läster och 17 mans besättning till Nordsjön. Lasten bestod av för rådman Lybeck 297 tr tjära och 36 hela och 72 halva tr beck, 162 tolfter 2 st 7 alns 3 tums plankor samt 4 famnar björkved. Tullen steg till 394:98 och akademiavgiften till 48:15 rbl bco ass. För rådman M. Lithén medfördes 296 tr tjära samt 48 hela och 52 halva tr beck, 162 tolfter 2 st 7 alns 3 tums plankor och 2 famnar björkved. Tullen steg till 392:59 och akademiavgiften till 47:97 rbl bco ass. Handlanden C. J. Collander lät förtulla 291 hela och 12 halva tr tjära, 22 hela och 100 halva tr beck, 162 tolfter 2 st 7 alns 3 tums plankor och 2 famnar björkved. Tullen uppgick till 392:69 och avgiften till akademifonden var 47:— bco ass. För skeppets behov utfördes tullfritt 5 tr tjära, 2 tr beck och 3 famnar björkved.

Skepparen J. P. Sjöholm (Ystad) avseglade den 4 sept. till Pillau med galeasen Örn om 31 läster och 5 mans besättning. Han hade last för rådman C. J. Berger om 267 hela och 10 halva tr tjära och 5 halva tr beck. Tullen uppgick till 144:36 och akademiavgiften till 24 rbl bco ass. För rådman M. Lithén utfördes 266 hela och 10 halva tr tjära samt 5 halva tr beck. Tullen steg till 143:84 och akademiavgiften till 24 rbl bco ass.

Den 8 sept. avgick skepparen Johan Ölund (Jakobstad) till Östersjön med briggen Elisabeth om 46 läster och 7 mans besättning. Lasten bestod för rådman Ad. Hammarins räkning av 282 tr tjära och 38 tr beck. I tull betalades 167:— och i akademiavgift 28:80 rbl bco ass. För handl. C. J. Collanders räkning medfördes 25 tr tjära och 38 tr beck. Tullen steg till 33:8 och akademiavgiften till 5:67 rbl bco ass. För rådman C. J. Berger medfördes 27 hela och 9 halva tr beck samt 6 fastager harts. Tullen uppgick till 16:56 och akademiavgiften till 2:84 rbl bco ass. För skepparens räkning utfördes 18 tr tjära och 3 fastager pottaska. Tullen steg till 9:33 rbl för tjäran och 1:62 betalades till akademifonden. För fartygets behov utfördes tullfritt 1 tunna tjära samt nödig provision och proviant.

Skepparen O. J. Lindberg (Helsingfors) avseglade den 11 sept. med jakten Svahn om 9 läster och 2 mans besättning till Helsingfors. Lasten bestod av 172 skepp., 12 lisp. 15 skålp. tackjärn samt nödig provision och proviant. Ingen tull.

Samma dag avgick skepparen Matts Nylund (Nykarleby) till Östersjön med galeasen Wänskapen om 26 läster och 5 mans besättning. Lasten bestod av 276 hela och 20 halva tr tjära samt 76 tr beck för handl. Henrik Backmans räkning. Tullen steg till 170:12 och akademiavgiften till 29:— rbl bco ass.

Den 10 okt. avseglade skepparen H. Henricsson (Åbo) till S:t Petersburg med galeasen Freden om 26 lästers dräkt med 5 mans besättning. Lasten bestod av 3504 stänger stångjärn, vägande 352 skeppund 6 lisp. 7 skålp. svensk viktualievikt samt 16 lisp. 1 skålp. smör och 1 skepp. 14 lisp. 13 skålp. höfrö för kapten L. M. Björkenheims räkning. Ingen tull erlades.

Skepparen Julius Nylund (Nykarleby) avgick den 14 okt. till Nordsjön med briggen Iduna om 77 läster och 8 mans besättning. Lasten bestod för rådman J. A. Lybecks räkning av 560 tr tjära, tull 294:— akademiavgift 50:40 rbl bco ass., för rådman J. Lindqvist av 400 hela och 6 halva tr tjära samt 31 hela och 10 halva tr beck, tull 230:49 och akademiavgift 39:51 rbl bco ass., samt för handl. H. Backman 28 hela och 33 halva tr beck, tull 23:58 och akademiavgift 4:1 rbl bco ass. För eget behov medförde fartyget 2 tr tjära och 1 tunna beck.

Den 16 okt. avseglade skepparen H. Törnvik (Nykarleby) till Medelhavet med skeppet Wänskapen om 143 läster och 14 mans besättning. I lasten ingick för rådman M. Lithéns räkning 200 tr tjära, 40 hela och 80 halva tr beck, 404 tolfter 7 alns 3 tums och 47 tolfter 3½ alns 3 tums granplankor samt 4 famnar björkved. Tullen uppgick till 673:51 och akademiavgiften till 64:— rbl bco ass. För rådman C. J. Bergers räkning medfördes 50 tr tjära och 9 hela och 22 halva tr beck, 100 tolfter 7 alns 3 tums och 12 tolfter 3½ alns 3 tums granplankor samt 1 famn björkved. Tullen uppgick till 167:36 och akademiavgiften till 15:93 rbl bco ass.

Skepparen Olof Olson (Nykarleby) avgick den 26 okt. med galeasen Najaden om 65 läster och 8 mans besättning till Nordsjön. Lasten bestod av för rådman M. Lithéns räkning 543 hela och 70 halva tr tjära och 2½ tolft 16 fots battensplankor, tull 337:3 och akademiavgift 52:28 rbl bco ass., och för rådman C. J. Bergers räkning av 272 hela och 35 halva tr tjära samt 1½ tolft 16 fots battensplankor. I tull erlades 153:47 och i akademiavgift 26:20 rbl bco ass. Som skeppsprovisinom medfördes 3 tr tjära och 3 famnar björkved.

Det sista utgående fartyget för året var skonerten Avance, som fördes av skepparen A. J. Fernberg (Jakobstad), och lämnade hamnen den 26 okt. Lasten bestod av 240 tr tjära och 185 tolfter 7 alns 3 tums plankor för rådman C. S. Lindskogs räkning. Tullen uppgick till 352:63 och akademiavgiften till 38:25 rbl bco ass. Dessutom medfördes 3 famnar ved till skeppsprovision.

Sammanlagt uppgick tullinkomsterna detta år till 8741:39 och akademiavgiften till 1197:27 rbl bco ass. 68)

De största importörerna av salt under året var således rådman J. A. Lybeck (1750 tr, nederlaget medräknat), rådman Matts Lithén (1609 tr) och handl. C. J. Collander (975 tr). Vad exporten beträffar var rådman Ad. Hammarin den ledande bland stadens handelsmän med 2990½ tr tjära, 102 tr beck och 612 tolfter bräder. Därnäst kom rådman Matts Lithén med 2239 tr tjära, 241½ tr beck och 642½ tolfter plank, rådman C. J. Berger med 1314,5 tr tjära, 200 tr beck och 131½ tolfter bräder och rådman J. A. Lybeck med 1107 tr tjära, 72 tr beck och 162 tolfter plank.

Dessa handelsmän var alltså att döma av 1840 års handel de största i Nykarleby under 1840-talet, medan Isak Lindqvist, Petter Lybecks änka Catharina Sofia Lybeck och andra intog en blygsammare plats.

Överhuvudtaget var mängden exporterade varor rätt blygsam jämfört t.ex. med motsvarande export från grannstaden Jakobstad. Petter Malm i sistnämnda stad utförde sålunda 1840 nästan lika mycket tjära som hela Nykarleby stad (9.158 tr mot 10.945 tr) och mera plank och bräder (2832 tolfter mot 1909½). 69)

Hela exporten av skogsprodukter till orter utom Finland från Nykarleby omfattade år 1840 följande artiklar: 70)

Exporten av stångjärn uppgick till 2284 skeppund och gick i sin helhet till Ryssland med kapten L. M. Björkenheim i Kimo som exportör. 71)

Exporten av tjära hade ökat från föregående år med 937 tr men minskat vad becket beträffar med 264 tr och plankor och bräder med 311½ tolfter. Utvecklingen var densamma för de övriga österbottniska städerna, utom för Gamlakarleby, som minskat sin tjärexport, men ökat sin export av beck. Jakobstad hade ökat exporten av beck, plankor och bräder.

För år 1841 föreligger en jämförande förteckning över utskeppade skogsprodukter från städerna i Vasa län: 72)

Vad tjärexporten beträffar befann sig Nykarleby med 8446 tr på 5:te plats, långt efter de stora tjärexportörerna Kristinestad, Gamlakarleby och Jakobstad. Däremot intog Nykarleby andra plats tätt efter Gamlakarleby som exportör av beck med 1525 tr mot 1584 för den senare staden. Även vad plankor och bräder beträffar låg Nykarleby på 5:te plats. Utförseln av sparrar, handspakar, bräder och ved var f.ö. obetydlig. Kristinestad var detta år den främsta exportstaden i Wasa län vad skogsprodukter beträffar.

Nykarleby hade då som vi sett 16 handlanden, 4 hökare, 8 handelsbetjänter och 32 hantverkare, d.v.s. flera än Jakobstad. Saltimporten uppgick till 591 tr. Nederlaget bestod av 600 tr och i behåll av 1840 års parti fanns ännu 2466 tr, medan 1866 tr förtullats. 73)

Fartygens antal var 16, d.v.s. 9 skepp, 3 briggar, 1 skonert och 3 galeaser, med ett sammanlagt lästetal om 2120 läster. Ett av dem var nybyggt under året och mätte 36 läster. Som jämförelse kan nämnas, att Jakobstad hade 28 fartyg om 4812 läster, av vilka 4 om 888 läster var nybyggda för året. 74)

Av Nykarlebyfartygen hade 2 om 241 läster sålts under året och 1 om 53 läster hade förolyckats. På resor utom Östersjön befann sig 7 fartyg om 1303 läster och 6 fartyg om 523 läster var hemmavarande. Av stadens sjöfolk var 8 skeppare och 123 sjömän på resor, medan 8 skeppare och 56 sjömän var hemma. Hela antalet sjömän uppgick till 195. Av dem hade 185 gjort resor utom Östersjön. 75) Räknat i % på stadens befolkning, c:a 1000 personer, utgjorde sjöfolket 19,5 % och räknat på antalet män över 15 år c:a 63 % .

[1842]

År 1842 drevs enligt magistratens uppgifter handel av 13 borgare, ehuru 22 ägde burskap som handelsborgare, och 3 hökare eller viktualiehandlare. Dessa hade 12 öppna salubodar. Exporten bestod liksom förut i huvudsak av tjära och beck samt trävaror, mest granplankor, och hade under de senaste åren betydligt avtagit. Under året utskeppades:

Detta utgjorde ungefär hälften av exporten tio år tidigare, d.v.s. 1832. 76) Enligt tullkammarens berättelse exporterades emellertid 9758½ tr tjära, och utom ovannämnda mängd beck och plankor 348 2/3 tolfter bräder, 18 tr harts, 25 lisp. pottaska, 720 handspakar, 7 spiror, 72 berlingar och 78 famnar ved. Exporten av tjära hade således ökat något, medan exporten av beck minskat från 1525 till 583½ tr. Nykarleby var dock detta år den största exportören av beck i länet. Gamlakarleby kom efter med 564 tr. 77)

Importen bestod i huvudsak av salt och uppgick till 4877 tr samt något järnsmide, kolonialvaror och lyxartiklar. Den påbjudna årliga saltimporten uppgick till 1200 tr och det ständiga nederlaget till 240 tr. Medelpriset på saltet var 2 rbl 23 kopek s:r.

Fartygens antal var 13 och lästetalet sammanlagt 1887. 78) I staden fanns vidare 17 skeppare och 202 sjömän eller 219 sammanlagt av en befolkning på c:a 1070 personer, det högsta antalet sjöfolk i stadens historia eller c:a 20,4% av hela och 66,6% av den manliga befolkningen över 15 år.

Under året försämrades konjunkturerna och frakterna sjönk. Efterfrågan på tjära och trävirke minskade i Västeuropa med låga priser som följd. I Finland var det svårt att finna avsättning för den stora saltimporten. I Nykarleby blev situationen bekymmersam för flera av de större handelsmännen, bland dem rådmännen Isak Lindqvist och Matts Lithén, som vid årsskiftet betecknades som konkursmässig. Fartygens antal minskade från 13 till 11 och sjönk senare till 8.

[1843]

Från 1843 föreligger följande exportuppgifter: 79)

Nykarleby visar en kraftig minskning av tjärexporten, medan beckexporten något ökat. Gamlakarleby var nu den största beckexportören. Tjärexporten hade f.ö. kraftigt ökat från Vasa och Kaskö, medan den något minskat för Jakobstad och Kristinestad. Tjärexporten från Vasa län 95402½ tr bör ökas med minst 70000 tr från Uleåborgs län, där tjärbränningen dock för tillfället minskat efter storskiftets genomförande 1830, för att man skall få en uppfattning om den enorma tjärexporten från Österbotten ännu vid denna tid. 80)

Från år 1843 finns även en uppgift om saltimporten i behåll. Den uppgick till 9004 tr, av vilka 2753½ tr förtullats och 6250½ tr införts på nederlag. 81) Fartygens antal var 11, av vilka 7 skepp, 2 briggar, 1 skonert och 1 galeas. Lästetalet var 1538. Ett fartyg om 81 läster hade sålts och 1 om 267 läster förolyckats. På resor utom Östersjön befann sig 5 fartyg om 912 läster, medan 6 om 626 läster låg hemma. Av de 136 sjömännen var 3 skeppare och 69 sjömän på resor, medan 5 skeppare och 59 sjömän låg hemma. Vidare hade 123 av dem gjort resor utom Östersjön och var således ”befarna”. 82)

[1844]

År 1844 var Nykarleby den ledande staden i Wasa län vad exporten av beck beträffar. Av hela länets 3872½ tr exporterade Nykarleby 1699½ tr. F.ö. blev staden allt mera efter de övriga österbottniska sjöstäderna i utrikeshandeln, trots att konjunkturerna för den finländska sjöfarten nu var lysande och trots att volymen av exportvaror ökade också för stadens del. År 1844 exporterades sålunda följande skogsprodukter:

Utskeppade skogsprodukter från sjöstäderna i Vasa län år 1844 83)

Dessutom hade utskeppats: från Nykarleby 498 tr råg, från Gamlakarleby 5 mastträd, 1 bogspröt, från Jakobstad 10 tr tjärbärma, från Wasa 10 årämnen och 2½ lisp. kimrök, från Kristinestad 182½ lisp. harts och 1½ lisp. kimrök samt från Kaskö 12 dussin skovlar och 975 st sparrar.

Importen bestod förnämligast av salt och något kolonialvaror och järnsmide samt ett mindre antal lyxartiklar. Den var mindre än 1843, i synnerhet av salt, av vilket man importerat endast 620 tr. Detta berodde på att en stor del av föregående års import av salt, nämligen 9004 tr, låg osålt. Tulluppbörden för in- och utgående varor uppgick till 5269 rbl s:r, d.v.s. 2714 rbl 30 kopek mindre än föregående år.

Överhuvudtaget stod handeln på samma låga ståndpunkt till vilken den i synnerhet under de senaste fem åren blivit nedtryckt, berättar stadens magistrat, dit utom borgmästare J. H. Haeggström vid denna tid hörde rådmännen och handlandena I. Lindqvist, Ad. Hammarin, C. J. Berger, J. A. Lybeck, C. J. Collander, Albert Dyhr, och som adjungerad oftast fabrikör Eric Östman, således representanter för stadens näringsliv. Nedgången berodde egentligen på att priset på tjäran, som dessförinnan varit stadens förnämsta exportartikel, fallit så lågt i värde på utrikes ort, att köpmännen hade att påräkna en högst obetydlig vinst av tjärhandeln. — I själva verket hade tjärpriset sjunkit på den utländska marknaden ända till 1845, då det igen började gå uppåt. 1841 betalades sålunda i London 16:shilling per tunna och 1843 11:shilling, men 1845 17:shilling. För ½-tunnorna betalades där ett proportionsvis högre pris, liksom i Marseille och S:t Petersburg. 84) i Köpenhamn, som var en av de viktigaste hamnarna för de finländska exportvarorna, motsåg man i mars 1844 goda konjunkturer för dessa, emedan skörden hade varit god, vilket inverkade fördelaktigt på importen från Finland. Är 1843 hade endast 16500 tr tjära tillförts Köpenhamn och av dessa och det gamla förrådet var nu endast 2500 tr osålda och skulle gå ”ur hand”, innan ny tillförsel kunde ske. Priset var för fin tjära 9 mk, för enkel tjock 8½ mk, dubbel tjock 8 mk Hamburger bco tunnan eller för 8½ mk per medium 13 rbl 85 köp banco assign. För becket betalades 12½ mk Hamb.bco tunnan eller 20 rbl 37 kop. bco ass. Endast 250 tr beck var osålda.

Vad trävaror beträffar, betecknades avsättningen av plankor, bräder och timmer d.å. som ovanlig. Priserna var goda, 8½—10 Riksbank Daler dussinet för 14x3x10 tums, 7½—9 för d:o 9 tums och 6—7 för 14x2x10 tums furuplankor. För 14x2x9 tums bräder betalades 5½—6½ Riksbank Daler dussinet, för 14x1½x10 tums 5—6 och för 14x1½x9 tums 4½—5 1/4 Riksbank Daler. För timret, på vilket efterfrågan var livlig, betalades 50—52 skillingar Riks Bank för trän av 12—16 alns längd och 12 tums fyrkant, o.s.v. ned till 8—10 Sk Riks Bank för 12—16x6 tums timmer. Trädet borde vara rent blankt.

För pottaska betalades 2 7/8 sk. 85)

I Cette vid franska Medelhavskusten betalades det höga priset av 40—42 francs tolften för 14x3x9—10 tums furuplankor av god kvalitet. Saltet kostade här 24½ frcs lästen, vilket betecknades som ett lågt pris. I Bordeaux betalades 35 frcs 82 centimes för 14x3x8—9 tums furuplankor per tolft. För bjälkar betalades 1 franc 20 cent. Per metrisk fot, ”ett pris ej att klaga öfver”. Från alla dessa priser avgick 4½—5 i avgifter av olika slag.

I Riga noterades höjda saltpriser på grund av stor åtgång till följd av stabil vinter med gott slädföre i Ryssland för första gången på 30 år. Röd Cette betalades med 78 rbl, S:t Ubes med 72 rbl, Lissabon med 70 rbl, Common Liverpool med 65—66 rbl, stensalt eller Kock med 120—125 rbl och Gloucester med 65 rbl sr lästen. Trapani-salt, som var omtyckt för sin styrka, kristallisering och renhet, saknades i Riga.

I London såldes tjära för 11 Sh. 6 pence à 12 Sh Sterl. tunnan. Förråden hade betydligt minskat. Plankor betalades med samma pris som hösten före. Tullen hade i okt. 1843 nedsatts från 7 till 6 Pund Sterling per S:t Petersburg Standard.

I Hamburg noterades för fin tjära 9 1/4—9 3/4 Mark och för grov tjära 8 Mark 12 skilling Hamb. Banco tunnan. Efter avdrag för alla omkostnader skulle frakten bli c:a 14 rbl bco ass. tunnan.

I Bremen betalades tjäran med 4 1/8 Riksdaler L'dor eller efter avdrag för alla kostnader inkl. assurans 12 rbl 70 kop. bco ass. per tunna. 86)

Tjäran och trävarorna betalades således med goda priser ute på den europeiska marknaden. Inköpspriset för tjäran ökade under hela perioden och var år 1844 c:a 1 rbl 75 och 1851 c:a 2 rbl 60 kop. sr. 87) Markegångstaxan för 1 tunna tjära var 1850 2 rbl 80 kop. sr. 88)

Den mantalsskrivna befolkningen i staden uppgick detta år till 1018 personer. Antalet födda var 46 och döda 18, inflyttade 78 och utflyttade 69 personer. Från den mantalsskrivna befolkningen borde 3 personer, som rymt på utrikes sjöresa, avdragas, ökningen borde sålunda ha uppgått till 34 personer. I själva verket hade befolkningen dock minskat sedan 1843 med 73 personer, beroende på ”att af sjöfolk, som funnits skattskrifvet i staden, många familjer i saknad af arbetsförtjenst, sedan sjöfarten på de senaste åren så betydligen nedgått, sett sig nödsakade att bosätta sig på andra orter”. 89)

Till handelns svårigheter vid denna tid bidrog den nya tulltariffen av 1840 med kraftigt höjda avgifter för träprodukter. Detta försatte de finländska exportörerna i underläge i förhållande till konkurrenterna, bland dem Sverige och Ryssland. Då exporten som följd härav minskade 1842 infördes i maj 1843 en ny tulltaxa, som betydligt sänkte tullarna på trävaror. Samtidigt sänktes som bekant även de engelska trälasttullarna. 90)

Tullinkomsterna för exporttullen minskade sistnämnda år kraftigt i de österbottniska städerna, ibland i hela västra tulldistriktet, genom nedsatta tullavgifter på plankor och bräder. Detta framgår av följande översikt av tulluppbörden för åren 1840—1843 vid städernas tullkamrar i Österbotten: 91)

Den totala tulluppbörden ökade sålunda från år 1842 till 1843 med endast 1728:90 rbl s:r för hela västra distriktet mot en ökning av 35294:82 rbl s:r mellan 1841 och 1842. Under sistnämnda år hade dessutom de beräknade tullintäkterna minskats genom att många fartyg förolyckats, bl.a. 11 enbart från Kristinestad. Härigenom hade tulluppbörden på en del inkommande laster bortfallit. Exporttullen minskade för de österbottniska städerna med 9685:20, i Nykarleby med 511:88 rbl s:r. Den totala uppbörden ökade däremot med 523:57 rbl s:r. Hela tulluppbörden för de österbottniska städerna uppgick 1843 till 193.462:29 och för Nykarleby till 7613:59 rbl s:r. Endast Torneå och Kaskö hade lägre tulluppbörd än Nykarleby, trots att tulluppbörden för staden ökat under de fyra åren 1840—1843 från 4011:86 till 7613:59 rbl s:r. Härvid är att märka, att importtullen självklart betydligt översteg exporttullen i hela distriktet, år 1843 med 164.382:78 mot 29.073:78 rbl s:r i de österbottniska städerna och med 51.882:83 mot 9898:19 rbl s:r för Nystad, Raumo och Björneborg.

Den för kronan gynnsamma utvecklingen i fråga om tullinkomsterna motverkades emellertid av att handelstraktaten med Sverige upphörde 1844. Detta hade till följd, att sistnämnda land införde införseltull på exportartiklar från Finland, bland dem smör o.s.v. Detta medförde, att exporten från Finland till Sverige följande år minskade med nära hälften. 92)

Av stadens 22 handlanden, inberäknat hökarna, av vilka 3 ej idkade någon rörelse, var år 1844 8 tillika skeppsredare. Dessa var vid årets början ägare till 9 fartyg. Ett av dessa om 160 läster hade under året sålts. De övriga om 1034 läster var i fart. Vid årets slut var 2 liggande i stadens hamn och de övriga på utrikes resor. Denna handelsflotta ansågs tillräcklig för export och import, ”så länge några gynnsammare utsikter än för närvarande att utvidga densamma icke skönjas och frakthandeln i utländska hamnar, som en tid härförinnan ansågs för ganska indräktig och jemväl gaf anledning till handelsflottans förstorande, ej eller är synnerligen lofvande”. 93) Likväl emotsågs liksom under år 1843 stigande livlighet och rörelse i den merkantila världen, ”hvaraf fördelarne jemväl småningom torde komma att sprida sig till denne ort”, uttalar sig magistraten. Så länge landets förnämsta exportartiklar, tjära och trävirke, ej efterfrågades mera än senaste år och stillhet i handel och sjöfart ej blott i fosterlandet utan över hela Europa var rådande, torde för staden, vars egentliga bestånd nästan helt och hållet berodde av utrikeshandel och sjöfart, föga någon uppkomst vara att hoppas, slutar magistraten pessimistiskt sin berättelse. 94)

[1845]

År 1845 började tjärpriserna åter stiga på världsmarknaden, varjämte exporttullen på tjära sänktes från 15 till 5 kopek per tunna. I Nykarleby såg man numera optimistiskt på utvecklingen. Exporten var ”livligare och mera hoppfull” och utgjorde:

Värdet av de utskeppade varorna steg till 33742 rbl 70 kop. s:r.

Importen bestod av 2399½ tr salt eller 1779½ tr mera än 1844, kolonialvaror, järnsmide och ett mindre antal lyxartiklar. Värdet av importvarorna var 14.076 rbl 97 kop. s:r.

Tulluppbörden för ut- och ingångna varor belöpte sig till 5426:16 rbl s:r 95) vilket med 157:16 rbl s:r översteg 1844 års tullmedel. Detta berodde på att både exporten och importen varit större under 1845.

Stadens befolkning uppgick till 1046 mantalsskrivna personer. Antalet födda var 37, döda 21, inflyttade 57 och utflyttade 55. Två sjömän hade rymt på utrikes sjöresor och borde alltså frånräknas den verkliga folkmängden.

Av 22 handlande idkade 3 ingen rörelse. Sju handlande var tillika skeppsredare och var vid årets början ägare till 9 fartyg. Ett av dem hade gått förlorat genom skeppsbrott. Alla övriga om tillsammans 1033 155/168 läster hade varit i fart. Vid årets slut låg 3 i stadens hamn; de övriga var på utrikes resor. Främmande fartyg hade även blivit begagnade för exporten, emedan flera av stadens egna under hela året seglat för frakt på utrikes orter. 96)

[1846]

Under år 1846 var exporten också livlig:

Värdet av exporten steg till 65.750 rbl 86 kop. s:r. Potatisen gick till Lübeck.

Importen bestod av 3461 tr salt, kolonialvaror och lyxartiklar och hade ett värde av 26.798 rbl 5 kop. s:r.

Tulluppbörden för in- och utgående varor uppgick till 7342 rbl 63 köp s:r.

Stadens befolkning uppgick till 1075 mantalsskrivna personer. Antalet födda var 36, döda 19, inflyttade 63 och utflyttade 64. Hela folkmängden utgjorde vid årets slut 1091 personer. Tillökningen uppgick till 16 pers.

Stadens handlande borgerskap räknade fortfarande 20 medlemmar, av vilka 7 var skeppsredare och ägare av 8 fartyg liksom föregående år. 97)

Våren var detta år kall, blåsig och torr. Först den 20 juni föll något regn och därefter tidtals åskduscher. Rågen var vacker, men ej kornet. Rönnen blommade ovanligt rikt, liksom 1833, då det blev fattigt och sjukligt. Liksom kolerasommaren 1831 hade en ovanlig mängd insekter observerats. De lågläntare ängarna bar rikligt med gräs, och mask hade ej visat sig. En god skörd av bär var att vänta. Laxfisket vid kusten hade varit ovanligt givande under våren och den skönaste lax kostade endast 2 rbl 40 köp bco ass lispundet. I juli begärde man 1 rbl sr för samma mängd. Tjäran betalades med 7½ rbl bco ass per tunna. ”Ny Carleby, som en tid täflade med Jakobstad i export, står nu långt efter, i anseende till sin betydligt förminskade handels-flotta, som i följd af skeppsbrott, fallisementer och oförmånliga konjunkturer inom tio år nedgått till mindre än hälften af sitt förra lästetal. Häraf låter det sällsynta fall förklara sig, att en engelsk brigg lastar tjära i hamnen.”

Så skildrar en korrespondent från Nykarleby läget i juli 1846. 98)

[1847]

Under år 1847 var exporten från Nykarleby betydligt mindre än under de två tidigare åren, ehuru avsättningen i utlandet ej var sämre. Detta berodde på att stadens fartyg till större delen seglade med fraktgods mellan utrikes orter, vilket var vida mera lönande än exporthandeln från den egna hemstaden. Under året exporterades från Nykarleby:

Detta var 4183½ tr tjära, 16½ tr beck och 1890 tolfter plankor och bräder mindre än föregående år. Värdet av de utskeppade varorna var 28 610: rbl 30 kop. s:r eller 37 140 rb1 56 kop. s:r mindre än 1846. Potatisen gick även detta år till Lübeck och betalades med 3 rbl bco ass tunnan.

Importen bestod av 3 632 tr salt, d.v.s. något mera än föregående år, kolonialvaror och järnsmide och ett ringa antal lyxartiklar. Värdet uppgick till 31.297 rbl 95 kop. s:r eller 4502 :90 rbl s:r mera än 1846.

Tulluppbörden för ex- och import var 6948:31 rbl s:r, d.v.s. 394 rbl 32 kop. mindre än föregående år.

Stadens befolkning uppgick till 1071 mantalsskrivna personer. Antalet födda var 39, döda 30, inflyttade 48 och utflyttade 83. Minskningen uppgick alltså till 26 personer. Orsaken till den stora utflyttningen var den, att många sjömän funnit bättre inkomst på andra orter än i staden, ”där handelsflottan icke förökats i samma förhållande som den aftagit”.

Av 24 handlande, varav 7 ej idkade någon rörelse, var 7 fortfarande tillika skeppsredare och ägare av 8 fartyg utom några mindre andelar, som en av dem ägde i 2 skepp i en annan stad. Alla fartyg, 4 skepp, 2 briggar, 1 skonert och 1 galeas, hade varit i sjöfart, tillsammans 1033 155/168 läster. Vid årets slut låg 5 i stadens hamn, och de övriga om sammanlagt 515 läster var på utrikes resor utom Östersjön. Även främmande fartyg hade begagnats för export, av tidigare angiven orsak. 99) Det tjänstbara sjöfolket uppgick till 181 man, varav 19 skeppare. Intet fartyg hade under året sålts, förolyckats eller byggts. 100)

Året 1847 var överhuvudtaget ett av de bästa dittills i den finländska sjöfartens historia. Detta berodde till en del på den allmänna missväxt, som hemsökte västra och mellersta Europa, vilket gav upphov till spannmålstullarnas avskaffande i England 1846 och till en ansenlig och högst vinstgivande spannmålsexport bl.a. från Finland, som under de senaste åren fått rikliga skördar. Detta gällde särskilt Wasa län, som räknades som det spannmålsrikaste bland Finlands samtliga län. Denna ökade export av spannmål ger sig som vi sett tillkänna även i utförseln från Nykarleby. Ännu mera vinstbringandeför den finländska sjöfarten var emellertid frakterna mellan Rysslands Svartahavshamnar och det sädesbehövande västra Europa.

I denna utveckling orkade Nykarleby dock ej följa med. Medan nybyggena av fartyg ökade i de andra sjöstäderna, särskilt Kristinestad, Wasa och Gamlakarleby, stod verksamheten stilla på detta område i Nykarleby. Av länets 111 fartyg om 13.508 läster den 1 jan. 1848 ägde stadens redare endast 8 om 1034 läster, av länets 142 in- och utrikeshandlande var endast 17 aktiva sådana i Nykarleby och av 66 skeppsredare hade endast 7 sin hemvist i staden.

Följande tullstatistik ger en överblick av stadens ställning i förhållande till några av de andra sjöstäderna åren 1845—1847.

Tullinkomsterna i vissa sjöstäder inom västra tulldistriktet seglationsåren 1845—1847

Den totala tulluppbörden ökade i hela distriktet, till vilket hörde även Torneå, Brahestad, Björneborg, Raumo och Nystad, år 1847 med 26.641:61 rbl s:r i jämförelse med föregående år. Däremot minskade tulluppbörden för utskeppade varor i alla städer utom Torneå, Kaskö, Kristinestad och Raumo. Orsaken var den tidigare nämnda, att distriktets större fartyg gick på fraktturer mellan utländska hamnar, där konjunkturerna var synnerligen vinstgivande. Utskeppningen av exportvaror från distriktets egna hamnar minskade i motsvarande grad. Nykarleby hävdade sig tämligen väl i förhållande till de andra städerna 1845 och 1846, men rasade 1847 ned med nära hälften av exportvärdet för föregående år och översteg nu endast Kaskö i fråga om exportvärde. Raumo, Torneå och Nykarleby var även de enda städer, som uppvisade minskning i totaluppbörden i förhållande till 1846, Nykarleby med 394:32 rbl s:r. 101)

[1848]

Under år 1848 steg exporten från Nykarleby något. Att ökningen ej var större, berodde på den tidigare nämnda, att stadens fartyg seglat för frakt på främmande orter, vilket, som magistraten uttrycker sig, ehuru litet lönande dock ansågs förmånligare än att ”hemkomma för att utgå med egna laster”. Främst berodde den blygsamma ökningen dock av att tjära och trävaror ej haft någon större avsättning i de utrikeshamnar, där de tidigare vanligen kunnat säljas. Orsaken var de oroligheter, som skakat de flesta europeiska riken under revolutionsåret 1848.

Exporten under året uppgick till:

Dessutom hade från Kimo järnbruk genom stadens tullkammare utklarerats 1554 skepp., 6 lisp., 2 skålp. järn.

Värdet av de utskeppade varorna uppgick till 37.207 rbl 80 kop. s:r med undantag för järnet.

Importen bestod av 5209 tr salt, kolonialvaror, järnsmide och ett mindre parti lyxartiklar till ett sammanlagt värde av 35.193 rbl 81 kop. s:r.

Tulluppbörden steg till 6993 rbl 71½ kop. s:r, vilket översteg uppbörden för 1847 med 45 rbl 40½ kop. s:r.

Den mantalsskrivna befolkningen uppgick till 1060 personer. Antalet födda var 43, döda 30, inflyttade 58 och utflyttade 44. Ökningen utgjorde 27 personer. Av de 25 till handlande borgerskapet hörande invånarna idkade 4 ej någon rörelse och 7 var skeppsredare och jämte en skepparborgare ägare av 8 fartyg. En av dem ägde dessutom liksom året förut smärre delar i två skepp i en annan stad. Lästetalet var 966. Vid årets slut låg 5 av fartygen i stadens och 1 i annan finländsk hamn. De övriga var på utrikesresor. Lästetalets minskning berodde på försäljning av ett fartyg. 102)

Priserna i staden på s.k. lantmannavaror betecknades under vintern som oerhört högt och sjönk ej nämnvärt under året. De i markegångstaxan upptagna räntepersedlarnas pris var i okt. 1848 följande: 103)

[1849]

År 1849 omfattade den i staden hemmahörande handelsflottan följande fartyg: 104)

Det sammanlagda lästetalet uppgick till 992 106), skonerten Två Bröder medräknad. Vid årets slut hade staden således i verkligheten 7 fartyg om 947½ läster. Skepparnas antal var 8, av vilka 4 befann sig på resor och sjömännens 85, av vilka 59 på resor och resten hemma. Hela antalet sjöfolk var 93.

År 1849 exporterade staden 10059 tr tjära, 1755 tr beck, 2010 1/12 tolfter plankor och 251½ tolfter bräder. Rysslandshandelns betydelse ökade för de österbottniska städerna under 1840-talet enligt Kauko E. Joustela, som med stöd av bl.a. Tullstyrelsens arkiv sammanbragt följande statistik rörande Nykarlebys export och import 1843—1850 (1000 rbl sr) :

Joustela finner, att bland de österbottniska städerna särskilt Nykarleby och Vasa ökat sin Rysshandel. Handeln med Sverige hade däremot avtagit, särskilt vad exporten beträffar. Han förklarar detta med att bl.a. handeln med lantbruksprodukter från Savolax minskat och ersatts med en ökande Rysslandshandel. 107)

Exportvarorna omfattade bl.a. järn, men även trävaror, tjära, smör m.m. Importen bestod av vävnader, tyger, läder, färger, oljor, hampa m.m. 108)

Antalet fartyg hade 1850 minskat till 7, varav 4 skepp, 1 brigg, 1 skonert och 1 galeas. Lästetalet uppgick till 948. Tar man hänsyn till lästetalet var Nykarleby detta år nr 14 bland de 20 sjöstäderna och tar man hänsyn till antalet fartyg nr 17. Vad de största fartygen beträffar, hade Björneborg vid denna tid 24 skepp, Uleåborg 23, Åbo 18, Gamlakarleby 13, Brahestad, Wasa och Nystad 12, Helsingfors 11, Jakobstad och Kristinestad 10 och Nykarleby, Kaskö och Raumo 4. 109)

Utvecklingen på sjöfartsområdet vad Nykarleby beträffar under året 1840—1850 åskådliggöres av följande tabell:

Stadens sjöfart hade alltså under denna tioårsperiod gått kraftigt tillbaka. Detta gäller emellertid, ehuru i mindre grad, även Jakobstad och Gamlakarleby, medan bl.a. Uleåborg, Brahestad, Wasa, Raumo, Nystad, Åbo och Wiborg gått framåt. Hela Finlands sjöfart hade under perioden utvecklats från 462 fartyg om 45.693 läster till 470 fartyg om 51.551 läster. 114)