År 1830 hade de samfällda holmarna, skären och tillandningarna inom stadens och kyrkobyns samfällighet skiftats så att Granskäret med därå befintliga tillandningar, Kubban med tillandningar och tillandningarna på Djupsten, hela Storgrundet och allt som på fasta landet tillstötte mot stadens skogsskifte tillföll staden. Genom denna överenskommelse hade staden således avskilts från Kyrkobyn såväl i holmar och skär som tillandningar. Fiskevattnet skulle däremot förbliva samfällt. Någon likvid i avseende på om staden bekommit mer eller mindre upprättades ej, detta på yrkande av kapten Jakob Kerrman, som även bestred stadens rätt till Storgrundet. Han och nämndemännen Klockars, Jacob Yrjäs och Anders Hins (Hintz) representerade Kyrkobyn, medan borgmästare F. Calamnius, handl. C.  J. Berger och Gustaf Turdin representerade staden.

Genom skiftet tillföll staden 144 tnld 14 3/4 kpld i revnings- och 44 tnld 18,542 kpld i uppskattningsinnehåll för holmarna samt 72 tnld 20 1/2 kpld och 16 tnld 31,041 kpld för tillandningarna. 50)

Stadsborna kunde aldrig riktigt smälta, att Frösö och Torsö ej tillhörde staden. I aug. 1857 föreslog vikt.handl. H. Sund för magistraten å borgerskapets äldstes vägnar, att rättegång borde väckas om återvinning av Frösö och Torsö sjöholmar med fiskevattnet däromkring, ”hvilka enligt stadens privilegiebref tillhöra staden, men för närvarande innehafvas af Wexala byamän.”

Magistraten avvisade förslaget med hänvisning till att ”såvida de staden vid dessa grund-läggning donerade 11 (!) mantal jord 51), högvederbörligen blifvit reducerade till 5 11/24 mantal, och storskifte om samfälligheten, der ifrågavarande ägor belägna, jemväl för sig gått och blifvit faststäldt, hvaraf följer att staden för ägorna erhållit vederlag, den föreslagne rättegången icke kan, på stadens bekostnad, komma i fråga”.

Magistraten kunde ha tillagt, att Kgl Maj:t redan 1650 fråndömt staden Frösön och Torsön. Föreställningarna om stadens rätt till dessa holmar var dock seglivad. Vid en ny tvist om fiskevattnen 1896 beslöt stadsfullmäktige införskaffa handlingar rörande äganderätten till holmarna från riksarkivet i Stockholm. Härvid konstaterades detsamma som magistraten fastslagit redan 1857, nämligen att holmarna tillhörde Wexala by 52) (Se vidare d.a.s. 391 ff.).

En ny taxering av ägoskatten hade vid mitten av 1800-talet blivit alltmera aktuell, bl.a. på grund av myntförändringen och det ständigt ökande skattetrycket. Magistraten i Nykarleby anhöll därför 1849 om uppmätning, gradering och beskrivning av staden underlydande och av enskilda begagnade odlade ägor samt om skifte av fiskevattnet i älven mellan staden och dess grannar. Den 7 nov. 1849 gav lantmäteristyrelsen tillstånd till kommissionslantmätaren C. O. Palmroth att utföra förrättningen och den 29 nov. s.å. fick han förordnande härom av guvernören i Vasa län.

Den 21 maj 1850 ägde det första sammanträdet rum på rådhuset i Nykarleby. Närvarande var t.f. borgmästaren, vicehäradshövd. Konstantin Hildén, handlandena Carl Edvard Ekholm, Jakob Ekberg, Hans Holmström och Matts Sandström, stadsfiskal J. H. Forssén, färgaren Magnus Wahlberg, urmakaren Johan Fellman, victualiehandl. Robert Ahlqvist, skräddaren Anders Grönqvist och rådhusvaktmästaren Johan Lingonblad.

Från Kyrkoby närvar andre länslantmätaren C. E. Stenroth, häradsskrivare G. A. Kjellman och bonden Eric Ericsson Juthas, den sistnämnde för egen del, samt bonden Jacob Jacobsson Forsbacka med fullmakt för en mängd hemman och lägenhetsinnehavare i byn. Från Forsby var endast bonden Johan Carlsson Pelkos närvarande med fullmakt för byborna. Från Socklot by inställde sig bönderna Jacob Andersson Gertruds och Johan Johansson Norrs.

För krono- och ecklesiastiklägenheterna närvar som kronoombud kronolänsmannen i Nykarleby socken, expeditionsfogden M. C. Nordqvist. Konsistorieombudet, pastor E. J. Chydenius från Jakobstad hade på grund av sjukdom endast insänt sitt förordnande.

Som vittnen närvar ytterligare inhyseskarlen Petter Pettersson Damskata och sjömannen Gustaf Rundell. 53)

Från stadens sida framhölls genom handl. Ekholm, att de odlade ägorna var belägna inom och i sammanhang med skogen och sträckte sig på flera ställen ända till periferirån, utan att det var säkert känt, var denna rå sträckte sig på marken. Innan ägomätningen verkställdes, borde därför råarne kring stadens ägor bliva bestämda och utmärkta för undvikande av framtida tvister. Ekholm inlämnade åtskilliga kartor och handlingar från både läns- och generallantmäterikontoret. Stenroth hade en karta som tillhörde Kyrkobyn och upptog både dess och stadens ägoskiften. Dessa kartor ansågs ge den säkraste utredningen om råarnas rätta läge.

Man beslöt nu att följande dag uppgå rån mot Kuddnäs hemman i Kyrkobyn från älvstranden vid ängarna till ”Werfvings tåget”, där råskillnaden mellan stadens och hemmanets skogsskiften började. Länslantmätare Stenroth framhöll, att inägorna i Nykarleby ej blivit behörigen skiftade, utan endast enligt förra hävden intagna i delningsinstrumentet, vilket framgick av att dessa ägor var ”så oändeligen spridde och sammanblandade”. De borde nu bli skiftade och reglerade. Stadens representanter ville emellertid höra borgerskapet först.

Vad den av stadsborna väckta frågan om skifte av fiskevattnet i älven och ute i sjön beträffade, framhölls att fisket såväl i älven som i sjön härtill begagnats samfällt av staden, Kyrkobyn och Forsbyn, varemot råarna mot Vexala och Socklot tidigare blivit bestämda. Landsborna påstod nu att om någon delning av fiskevattnet skulle komma i fråga, så borde allt härtill begagnat fiskevatten delas i ett sammanhang. Stadens representanter framhöll emellertid, att deras avsikt endast varit att få bestämt, var och huru stor del, som tillkom staden av fiskevattnet i älven utan att någon delning av saltsjöfisket varit på tal.

Då frågan återupptogs den 3 juni vidhöll borgerskapet sitt beslut, att en delning av fiskevattnet endast skulle omfatta älven. Häri förenade sig landsborna efter något betänkande. Lantmätare Stenroth framhöll, att hela älven från Jeppo bys till Socklot bys rå borde intagas och behandlas vid denna delning. Den ägokarta, som kommissionslantmätaren M. G. Fillmer upprättat åren 1757 och 1758 borde därvid tjäna till efterrättelse. Ett ex. därav förvarades i Kyrkoby byarkiv. Graderingen skulle utföras av godemän, som utsetts av parterna, enär ingen förlikning kunnat åstadkommas rörande grunderna för älvfiskedelningen.