Fisket spelade under hela 1800-talet fortfarande en viktig roll i Nykarlebybornas näringsliv.

De gränser, som utstakats i riksens ständers ekonomiedeputations protokoll den 30 juni 1760 mellan stadens och kyrkobyns samt Munsala och Vexala byars fiskevatten gällde fortfarande vid början av 1800-talet. Gränsen gick enligt kommissionslantmätare M. G. Fillmers kartbeskrivning från en punkt väster om Munkgrundet i Norrfjärden till en punkt öster om Lillsandören, därifrån den fortsatte väster om Kråkskäret förbi Svartbådan, som lämnades ungefär 1 700 alnar i väster, och fortsatte till en punkt mellan Kråkskär och Larsholmen. Där gjorde rån en krökning över Enbjörken till Bertilsbådgrundet. Härifrån gick ”stafleden” i ett knä och vidare mellan Torsbådan och Rommarholmarna och norr om ”Rundabådan” ”synerätt” till Lillbådaholmen och i samma riktning ut till havs.

Väster om denna linje låg Vexalabornas fiskevatten och öster därom stadens och kyrkbyns vatten. I Bonäsbacken utmärkte en stor sten landrån mellan Kyrkobyn och Munsala. Därifrån gick rån efter landet till udden vid Lepposanden, där en linje avprickats mellan Nykarleby älv och sjön, och vidare till Soklot bys rå mitt i segelleden. Längs denna farled gick rån vidare förbi Storalörs skatan och i en rät linje till Kalfholms rån, en stor jordfast sten i Kalfholms sundet mellan Granskäret och Torsön, och vidare efter samma linje genom Långviken och NO om Furuskäret och Furuskärshällan ut till havs till en punkt norr om sistnämnda hälla. Därifrån hade en skiljelinje dragits mellan havet och fiskevattnet enligt en lagmansdom av den 12 juli 1755 till Laxörns NW udde. Tornskär eller Båken låg en bit utanför denna linje och tillhörde således kronan. Här hade stadsborna, och före dem Leppo (Lappo) borna, av hävd fiskat från tiden för stadens grundläggning.

Om fiskevattensområdena fördes ständiga strider med Vexala- och Munsalaborna. Särskilt vattnen kring Torsön var omstridda. Ön med kringliggande vatten tillhörde som vi sett Soklot by från den ovannämnda gränsen Kalfholmssundet—Furuskärshällan norrut. Nykarlebyborna hävdade emellertid ännu på 1890-talet, att de enligt stadens privilegier och hävd hade rätt att fiska ej endast kring Torsön inklusive Tornskär, utan även kring Frösön. Enligt stadens uppfattning hade kronan dock senare skaffat sig rätt till fisket norr om Furuskärshällarna, medan däremot fisket på sydvästra sidan om dem, Furuskäret och Granskär sedan urminnes tider obetingat tillhört staden. (Jfr d.a.s. 364).

Vad Torsön och Frösön beträffar hade stadens rätt till fiske kring dem såsom nämnts upphävts redan 1650, genom att staden sökt förskoning från de s.k. recognitionspenningarna à 147 riksdaler, som ålagts den for donationshemmanen och de nämnda holmarna. Kronan avstod då från nämnda skatt för Torsö och Frösö mot vederlag att staden avstod dem, inklusive fiskevattnen. Stadens fiskevatten, som var samfällda med Kyrkobys och Forsbys, inskränkte sig således därefter till området från Furuskärshällan söderut till Vexala bys vatten. Torsö, Furuskär och Granskär var vid denna tid skilda holmar och gränsen mellan Furuskär och Torsö ansågs utgöras av en mindre vik, Finnhamn. 51)

[Finnhamn går även under benämningen Djuphamn.
Foto: Håkan Wenelius. Per-Erik Willman tillhandahöll.]

Soklot byamän hade genom landshövdingsämbetets utslag den 4 sept. 1802 fått rätt att, med andras uteslutande och mot erläggande av årlig skatt till kronan, idka fiske vid havsbandet utanför Torsö holme på obestämd tid. De hade emellertid, precis som Nykarlebyborna 1650, avsagt sig rättigheten därtill och genom guvernörens resolution av den 24 okt. 1844 i gengäld befriats från vidare skatts erläggande för fisket. Det sistnämnda fanns f.ö. icke upptaget i häradets jordebok.

Härigenom blev kronan ägare till Soklotbornas fiskevatten kring Torsö. Guvernören ägde därefter utbjuda fisket omkring holmen på arrende och genom vederbörande kronobetjänte övervaka att det ej olovligen begagnades. 52)

Fiskaren Matts Boman d.y. Foto1890-talet.

Tidvis utarrenderade staden delar av sitt fiskevatten. Bonden Jakob Wik från Soklot by arrenderade sålunda i juni 1816 ”stadens ägande strömmingsnotfiskevatten” vid Granskärs liden och Alörs norra vik i 10 år möt 6 rd svenska riksgälds årligen. Stadens invånare ägde dock rätt att utöva sin nyttjorätt och anlägga fiskebragder i vattnen emot samma arrende, utan att Wik trots arrendet ägde göra minsta anspråk på nyttjorätten. 53) Kapten Kerrman och fiskarborgarna Johan Brunberg, Henrik och Matts Sund och Matts Boman nämnes bland övriga arrendatorer.

Ännu långt efter sekelskiftet 1900 bildade Kyrkoby, Forsby och Nykarleby stad en gemensam samfällighet. Storskiftet hade här genomförts den 17 maj 1777 utan att ändra något vad vattenområdet beträffar. Med de nämnda byarna fördes upprepade tvister rörande samfällighetens tillandningar och holmar. En sådan vanns av Kyrkobybönderna 1828, då senaten, såsom tidigare nämnts, avgjorde saken så att allt skulle förbli vid vad storskiftet bestämt. En karta över Nykarleby stads och Kyrkobys skärgård hade upprättats 1825 av lantmätaren Ludvig Åberg. Den bildade underlag för det tidigare nämnda i enlighet med senatens beslut utförda och den 5 nov. 1830 fastställda skiftet av holmarna, skären och tillandningarna mellan jordägarna. Samfällighetens fiskevatten skulle förbliva gemensamt. Skiftet förrättades av lantmätaren Wilhelm Fredriksson och följde de tidigare av Fillmer uppdragna gränserna. Stadens och Kyrkobyns gemensamma fiskevatten i ån skiftades såsom tidigare framgått 1850.

Soklot by bildade för sig en skild samfällighet, där storskiftet genomförts den 31 aug. 1839. I Nykarleby och Munsala socknar fanns f.ö. följande samfälligheter:

Ännu 1904—1907, då fiskevattensråarna inom Nykarleby och Munsala socknar uppgicks av vicelantmätaren Julius E. Sjöstedt, hade ej några kartor och handlingar rörande kronans fiskevatten vid Torsö holme kunnat påträffas. Soklot byamän hävdade, att det enligt arrendekontrakt och protokoll framgick, att kronans fiskevatten låg vid yttre havsbandet västerom Torsö holme, medan Soklotborna hade rätt till vattnen norr och österom Torsön enligt urgammal hävd. I ett av nämnda protokoll från 1818 ingick sålunda uttrycket ”kronans laxfiskevatten väster om Torsö liden”. Häradsrätten avgjorde dock 1908 ett mål rörande kronofisket så att det omfattade även norra och östra stranden. Soklotborna fick dock rätt att genom särskild rättegång mot kronan söka återvinna den del av fiskevattnet de av gammalt ansett som sin tillhörighet.  54) Kronan godkände ej den av Sjöstedt gjorda förrättningen och uttog i aug. 1909 stämning på Soklot byamän för att få den rättad. Kronan ville härigenom tillerkännas rätt till fisket jämväl utanför östra och norra stranden av Torsön. 55) Härom och om de fortsatta tvistigheterna och den 1882 bildade första fiskeriföreningen mellan Nykarleby stads- och landskommuner närmare i del III av d.a.