Under kriget var såväl rysk som indelt finländsk militär
inkvarterad i staden från 1854. Redan på våren detta
år började man längs den österbottniska kusten hålla
vakt i de kyrktorn, därifrån man hade utsikt till havs. Den
indelta armén, som indragits 1810, uppsattes till en del på
nytt genom manifest av den 11/22 juni 1854. De inom Åbo och Björneborgs
samt Vasa och Uleåborgs län indelta trupperna skulle uppsättas
så att två skarpskyttebataljoner, vardera om 600 man, skulle
bildas genom att två soldatrotar skulle uppställas och underhålla
en infanterist. Kostnaden för underbefälets och manskapets beklädnad
och beväring samt underhåll så länge kriget varade,
skulle bestridas av finska allmänna medel. Den 13 nov. s.å.
utvidgades uppbådet till att omfatta även rotarna i den övriga
delen av landet, med undantag av Nylands och Viborgs län. Härigenom
skulle ytterligare två skarpskyttebataljoner uppställas.4)
Uppsättandet av skarpskyttebataljonerna ökade givetvis efterfrågan
på livsmedel, varor och förnödenheter. Under de följande
två åren fick Nykarleby liksom andra österbottniska städer
pröva på krigets besvärligheter. Över 50 man soldater
var på inkvarteringstolagskassans bekostnad inkvarterade i staden
till en kostnad av 187 rbl 64 kop st. Befälet över dem fördes
hösten 1855 av löjtnant Krook (trol. Edvard Johan,
f. 1825). Även på Högbacka förlades ryska soldater.
Ungdomen där lärde sig litet ryska och exercerade som soldaterna.
Innehavaren av Nybondas hemman [i Socklot] hade ej avsagt sig sin rätt
att bränna brännvin. De i gården inkvarterade ryssarna
ville jämt och samt köpa ”adjin rjumko” (en sup).
Då Nybonde ej vågade sälja, klagade soldaterna hos överste
Etholén på Kuddnäs. Han skickade då en löjtnant
med tillsägelse åt bonden att sälja vad soldaterna begärde,
d.v.s. ”en kronans sup”, ett 1/2 kvarter, åt varje man.
Ett halvstop kostade på torget 15 kopek och kanntals 40 kopek. Det
kom in mycket pengar på supförsäljningen, och Nybonde
blev välmående.5)
En kosackpatrull kontrollerade under kriget vägen mellan Nykarleby
och Jakobstad. En postering soldater torde ha varit förlagd i Soklot
och en annan i Sundby i Pedersöre. Jakobstad och Gamlakarleby hade
starka ryska garnisoner. En bataljonsstab var även förlagd i
staden, av allt att döma på Kuddnäs, under den nyssnämnde
översten Gabriel Etholéns befäl. Elva man finländsk
militär hade dessutom för sitt kosthåll fått 252
rbl sr ur kassan. Stall hade bl.a. uthyrts av handlandeänkan Sofia
Lybeck. För vakthållning över kronan tillhörigt krut
utbetalades från stadskassan 164 rbl sr under åren 1855—1856.
För ved, ljus och olja till militärens lasarett, högvakt,
kaserner och bagerier utbetalades medel från inkvarteringskassan.
En del manskap var fördelat mellan stadens invånare. Detta
gav anledning till tvist. Revisorerna anmärkte, att någon giltig
orsak till ett sådant förfarande ej fanns. All inkvartering
av manskap borde fördelas på de till inkvartering skyldiga
eller också borde kontant ersättning erläggas från
kassan för all militär inkvartering. En skild kassa borde enligt
revisorerna bildas av de genom inkvarteringskommittén uttaxerade
medlen, och därifrån borde alla utbetalningar för inkvarteringen
utgå.6) Inkvarteringskassan skulle sedan tillskjuta den hälft
av utgifterna, som belöpte sig på borgerskapet, eller som magistraten
ansåg den kunna betala. Detta allt på grund därav, att
”Inqvarterings Tolags Cassan torde vara Borgerskapets gemensamma,
men ej hela samhällets tillhörighet”.7)
Dessa anmärkningar tillbakavisades av magistraten bl.a. med påpekandet,
att manskapet vid den i staden inkvarterade bataljonstaben nästan
dagligen undergått förändringar till antalet, varför
kostnaderna ej kunnat jämnt fördelas på gårdarna
på annat sätt än att ny fördelning dagligen ägt
rum, vilket hade varit omöjligt att utföra. Då det ålegat
staden att anskaffa stall för den inkvarterade bataljonsstabens trosshästar,
och en del gårdsägare vägrat att inreda de till ändamålet
upplåtna rummen, hade magistraten nödgats på stadens
bekostnad ombesörja inredningen. Kosthållningen åt de
elva indelta soldaterna grundade sig på magistratens och borgerskapets
äldstes beslut av den 10 aug. 1855, varför anmärkningen
mot denna utgift helt saknade fog. Inkvarteringstolagskassan hade tillkommit
och underhölls för inkvarteringsbehov, varför de uttaxerade
medlen med skäl ingått i denna kassa. Kassören hade ej
heller kunnat förpliktigas att föra särskilda räkenskaper
över dessa medel.7)
Den 7 april 1856 förklarade handlanden C.G. Ekholm, att han för
inträffat menföre ej kunde fortfara med den vedleverans för
militärens behov, som han den 5 nov. 1855 förbundit sig till.
Magistraten uppdrog därför åt rådhusvaktmästaren
J. Lingonblad att i kringliggande byalag upphandla ved. Dessutom inköptes
av rådmannen C.W. Sundström några famnar blandved till
1 rubel 50 kopek s:r för varje tre alnars famn. Senare krävde
Ekholm inkvarteringstolagskassan för anskaffade förnödenheter
till och under vintern 1855—56 på 448 rbl s:r, av vilka 400
rbl utanordnats i förskott. Härefter anmärkte en del av
borgerskapets äldste, att Ekholm ej levererat den erfordrade veden
i famntal utan efter ”lasstal”, varav fyra beräknats på
famnen. Denna ansågs således undermålig och nödig
kontroll över att veden blivit avlämnad saknades också.
Magistraten upplyste emellertid, att veduppköp i famntal för
rådande brist varit omöjlig, varför magistraten fann gott
utanordna återstoden av pengarna. Skäl saknades även att
förmoda, att uppgiven mängd ved ej levererats av Ekholm.8) |